وَٱلَّذِينَ تَبَوَّءُو ٱلدَّارَ وَٱلۡإِيمَٰنَ مِن قَبۡلِهِمۡ يُحِبُّونَ مَنۡ هَاجَرَ إِلَيۡهِمۡ وَلَا يَجِدُونَ فِي صُدُورِهِمۡ حَاجَةٗ مِّمَّآ أُوتُواْ وَيُؤۡثِرُونَ عَلَىٰٓ أَنفُسِهِمۡ وَلَوۡ كَانَ بِهِمۡ خَصَاصَةٞۚ وَمَن يُوقَ شُحَّ نَفۡسِهِۦ فَأُوْلَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلۡمُفۡلِحُونَ٩

De medinenser som fått bo i sina hus och antagit Islâm före, dem, älska dem, som hafva utvandrat till dem. De hysa ej någon ovilja öfver det, som fallit på desses lott, utan föredraga dem framför sig sjelfve, äfven om fattigdom råder ibland dem. Men de, som vakta sig för sina begärs välde, dem skall det väl gå.

De, som haft hem och tro att tillgå före dem, älska dem, som utvandrat till dem, och känna ej i sina bröst någon saknad med anledning av vad dessa fått, och de skulle akta dem högre än sig själva, om det också rådde nöd bland dem. De, som bevaras för sin egen girighet, dessa äro de lyckliga.

[Till dem hör också] de som var bofasta i staden och antog tron före [utvandrarnas ankomst, och som] med kärlek bemötte alla som sökte tillflykt hos dem och inte missunnade dem vad de fick ta emot, utan tvärtom gav dem företräde, trots att de själva måste göra uppoffringar. De som värjer sig för girighetens [frestelser] - dem skall det gå väl i händer.

De som voro i besittning af staden och tron före dem, älska den som utflyttat till dem sjelfve, och de känna ej i sina bröst åtrå efter det som de [utflyttade] fått, utan föredraga [dem] framför sig sjelfve, om än ibland dem är nöd: och eho som bevaras för sin själs girighet, de äro de lycklige.