Sura 60: Den prövade

O I som tron! väljen ej mine och edre fiender till vänner. I bevisen dem kärlek, ehuru de icke tro på den sanning, som har kommit till Eder. De utdrifva aposteln och Eder, derföre att I tron på Gud, eder Herre. Om I tågen ut för att strida för min sak och för att vinna min nåd, skolen I då yppa det för dem af vänskap? Jag vet bäst hvad I döljen och hvad I omtalen. Den af Eder, som så handlar, han afviker ifrån den rätte vägen.

I, som tron, tagen icke mina och edra fiender till beskyddare genom att visa dem vänskap, sedan de förnekat den sanning, som kommit dem till del, i det de tvungit aposteln och eder att draga bort, därför att I tron på Gud, eder Herre, om I nämligen dragit ut att strida för min sak av åstundan efter mitt välbehag, på samma gång I visen dem vänskap i hemlighet! Jag vet vad I döljen och vad I yppen, och den av eder, som så gör, förirrar sig ifrån den rätta vägen.

TROENDE! Tag inte Mina fiender - de är också era fiender - till bundsförvanter som ni skänker vänskap och tillgivenhet, [människor som] har avvisat den sanning som ni har fått del av, och som har jagat bort Sändebudet och er [själva från era hem] på grund av er tro på Gud, er Herre! Om ni har valt att kämpa för Min sak och strävar efter [att vinna] Mitt välbehag, [tag dem då inte till vänner] som ni i hemlighet visar tillgivenhet. Jag har full kännedom om det som ni vill dölja liksom om det som ni gör öppet. De bland er som handlar så har avvikit från den raka vägen.

O, J som tron! J mågen ej taga mina fiender och edra fiender till vänner, visande den kärlek; då de ej trott på den sanning som till dem kommit, hafvande utdrifvit aposteln och eder sjelfve, emedan J tron på Gud, eder Herre. Om J gån ut till kamp för min sak, och af begär att vinna mitt välbehag, hysande hemlig kärlek för dem, så känner Jag hvad J döljen och hvad J uppenbaren; och eho ibland eder som det gör, han afviker från den rätta vägen.

Om de träffa Eder, så skola de vara edre fiender, och i ond afsigt angripa Eder med sina händer och tungor. De önska, att I åter varden otrogne.

Om de komma åt eder, varda de edra fiender och rikta sina händer och tungor mot eder i ond avsikt, och de skulle önska, att I voren otrogna.

Om de fick ta befälet över er skulle de öppet visa er sin fiendskap och lyfta sina händer mot er och låta sina tungor löpa i onda avsikter; ja, de skulle vilja att [också] ni förnekade sanningen.

Om de finge magt öfver eder, skulle de blifva edra fiender, och utsträcka mot eder sina händer och sina tungor med ondt, och de skulle glädjas om J blefven otrogne.

Hvarken eder slägt eller edra barn skola vara Eder till någon nytta på uppståndelsedagen, då I skolen skiljas ifrån dem. Gud ser edra gerningar.

Edra blodsband skola aldrig gagna eder och icke heller edra barn. På uppståndelsens dag skolen I skiljas åt; ja, Gud ser vad I gören.

Varken era anförvanter eller era söner skall vara er till hjälp på Uppståndelsens dag, då [Gud] skall döma mellan er. Gud ser vad ni gör.

Hvarken eder slägtskap eller edra barn skola gagna eder på uppståndelsens dag, som skall åtskilja eder från hvarandra; och Gud ser hvad J gören.

I hafven ett skönt föredöme uti Abraham och dem, som följde honom, då de sade till sitt folk: "vi frisäga oss ifrån Eder och de afgudar, som I tillbedjen utom Gud. Vi förneka Eder. Emellan oss och Eder skall hat och fiendskap städse råda, till dess att I tron på den ende Guden." Dock äro Abrahams ord till sin fader icke att efterfölja: "jag skall bedja om förlåtelse för dig; men jag kan ej utverka något af Gud för dig." O vår Herre! på dig förtrösta vi, till dig vända vi oss. Till dig för vägen.

Ett härligt föredöme haven I fått i Abraham och dem, som följde honom, när de sade till sitt folk: »Vi hava förvisso intet att skaffa med eder och det I dyrken i stället för Gud; vi förneka eder, och mellan oss och eder råder fiendskap och hat till evig tid, såvitt I ej tron på Gud allena«, men icke i Abrahams ord till sin fader: »Jag skall sannerligen bedja om förlåtelse för dig, men jag mäktar ej uträtta det ringaste för dig hos Gud.« Herre, på dig förtrösta vi, inför dig göra vi bot, och hos dig är målet.

Ett gott föredöme har ni i Abraham och de som följde honom, när de sade till sina landsmän: "Vi är inte ansvariga för er och för det som ni dyrkar i Guds ställe och vi tar avstånd från er. Fiendskap och hat skall råda mellan oss och er ända till dess ni tror på den Ende Guden." [Men tag] inte [exempel av] Abraham när han sade till sin fader: "Jag lovar att be [Gud] ge dig Sin förlåtelse; men jag kan inte av Gud utverka någon [lindring i ditt straff]." [Abraham och de som följde honom bad:] "Herre! Till Dig sätter vi vår lit, till Dig vänder vi oss i ånger [över våra synder] och Du är målet för vår färd!

Redan hafven J haft ett skönt exempel att följa i Abraham och dem som voro med honom, då de sade till sina landsmän: vi äro frikände för eder och för hvad J dyrken, utom Gud; vi förneka eder, och fiendskap och hat hafva inträdt emellan oss och eder för alltid, tills J tron på Gud ensam: utom Abrahams ord till sin fader: visserligen skall jag bedja om tillgift för dig, men jag kan ingenting erhålla för dig af Gud: o, Herre! på Dig förtrösta vi, och till Dig äro vi omvände, och hos Dig är samlingsstället.

O vår Herre! utsätt oss ej för de otrognes frestelse till affall, utan förlåt oss. Du är den Allsmäktige, den Allvise.

Herre, utsätt oss ej för förföljelse av dem, som äro otrogna, utan förlåt oss! Herre, du är förvisso den Väldige, den Vise.

Herre! Gör oss inte till [Ditt redskap när] Du vill sätta förnekarna av sanningen på prov! Och Herre! Förlåt oss [våra synder]! Du är den Allsmäktige, den Vise!"

O, Herre! Du må ej sätta oss i frestelse med dem som ej tro; utan gif oss tillgift, o, Herre! Du är den Mägtige, den Vise.

I hafven ett skönt föredöme i dem (Abraham och hans anhängare); det är för hvar och en, som hoppas på Gud och på den ytterste dagen. Men om någon försmår detta, så är Gud dock rik och prisvärd.

Ett härligt föredöme för den, som hoppas på Gud och den yttersta dagen, haven I fått i dem, men om någon vänder sig bort, är Gud förvisso den Självtillräcklige, den Prisade.

I dem har ni ett gott föredöme, [ett föredöme] för den som ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen med hopp [och fruktan]. Och den som vänder ryggen [åt Gud bör tänka på att] Gud är Den som är Sig själv nog, Den som allt lov och pris tillkommer.

Sannerligen hafven J haft i dem ett skönt exempel att följa, för eho som hoppas på Gud och den yttersta dagen; men eho som frånvänder sig, sannerligen är Gud den Rike, den Prisvärde.

Det är möjligt, att Gud kan stifta vänskap emellan Eder och dem, som äro edre fiender ibland dem, ty Gud förmår detta, och Gud är förlåtande, barmhertig.

Det kan hända, att Gud åstadkommer vänskap mellan eder och dem, som I bekämpat; ja, Gud är mäktig, och Gud är ock överseende och barmhärtig.

Kanske skall Gud i Sin allmakt låta vänskap uppstå mellan er och dem som ni nu ser som era fiender; Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Kanhända att Gud skall åstadkomma vänskap emellan eder och sådane ibland dem som J [nu] hafven till fiender; ty Gud är mägtig; och Gud är benägen att öfverse, barmhertig.

Gud förbjuder Eder icke, att göra godt och rätt emot dem, som icke hafva bekrigat Eder för religionens skull, ej heller fördrifvit Eder ifrån edra hem; ty Gud älskar dem, som öfva rättvisa.

Gud förbjuder eder icke att vara vänliga och iakttaga rättvisa mot dem, som ej bekämpat eder för religionens skull och icke utdrivit eder från edra hem; Gud älskar förvisso dem, som iakttaga rättvisa.

Gud förbjuder er inte att visa godhet mot dem som inte bekämpar er på grund av [er] tro och inte driver ut er ur era hem, och [Han förbjuder er inte] att bemöta dem med rättvisa och opartiskhet - Gud älskar de opartiska.

Beträffande dem som ej stridt mot eder för lärans skull, och ej utdrifvit eder från edra hemvist, Gud förbjuder eder icke, att göra dem godt, och handla rätt mot dem; ty Gud älskar de rättrådige.

Gud förbjuder Eder endast vänskapsförbindelser med dem, som hafva bekrigat Eder för religionens skull, fördrifvit Eder från edra hem och hjelpt dem, som fördrifvit Eder. De som göra desse till sine vänner äro syndare.

Gud förbjuder eder blott att taga dem till beskyddare, som bekämpat eder för religionens skull, utdrivit eder från edra hem och varit behjälpliga att utdriva eder; ja, de, som taga dem till beskyddare, dessa äro de orättfärdiga.

Det är inga andra än de som bekämpar er på grund av [er] tro och som vill driva bort er från era hem eller hjälper [dem som vill] driva bort er, vilkas skydd och vänskap Gud förbjuder er att söka. De som söker deras vänskap och skydd har begått orätt mot sig själva!

Gud förbjuder eder endast i fråga om dem som stridt mot eder för lärans skull och utdrifvit eder från edra hemvist och biträdt att utdrifva eder, att med dem ingå vänskap; och de som ingå vänskap med dem, de äro orättfärdige.

O I som tron! då troende qvinnor komma öfver till Eder, utvandrande ifrån Mekka, så pröfven dem. Gud känner bäst deras tro. Om I då varden försäkrade, att de äro troende, så återsänden dem ej till de otrogne; de äro ej lagligen tillåtna för dem, ej heller de otrogne för dessa till äktenskap. Men betalen till dem, hvad de hafva utgifvit åt dessa i morgongåfvor. Det skall ej räknas Eder som synd, om I äkten dem, förutsatt att I gifven dem i hemgift, hvad dem tillkommer. Fasthållen ej de band, som fästa Eder vid otrogna qvinnor, men återfordren hvad I hafven utgifvit i hemgifter. De otrogne må ock återfordra, hvad de hafva utgifvit i hemgifter åt de qvinnor, som omvända sig till Islâm. Detta är Guds lag, som Han har föreskrifvit Eder. Gud är allvetande, allvis.

I, som tron, när rättrogna kvinnor komma till eder efter att hava utvandrat, så pröven dem! Gud känner bäst deras tro, och om I veten, att de äro rättrogna, så låten dem icke återvända till de otrogna; de äro ej tillåtna för de otrogna, och de otrogna äro ej tillåtna för dem. Men given männen vad de utbetalt! Ingen skuld drabbar eder, därför att I tagen dem till äkta, om I given dem deras lön; hållen dock icke på några äktenskapliga rättigheter över de otrogna, men begären vad I utbetalt, och må de begära vad de utbetalt! Detta är Guds stadga, som han stadgar för eder inbördes; ja, Gud är den Vetande, den Vise.

TROENDE! När troende kvinnor som har utvandrat kommer till er, förhör dem! Ingen utom Gud känner deras tro, men om ni har övertygat er om att de är troende, sänd då inte tillbaka dem till förnekarna av sanningen; deras män har inte [längre] rätt att leva med dem och de har inte rätt att leva med sina män. Men ge tillbaka till männen vad [brudgåvan] har kostat dem. Och ni begår ingen synd om ni sedan tar dem till hustrur efter att ha gett dem deras brudgåva. Håll inte fast vid det äktenskapliga bandet med kvinnor som förnekar sanningen; begär att få tillbaka det som ni har gett [dem som brudgåva], och låt dem [vars hustrur går över till er] begära tillbaka det som de har gett ut [för sina hustrur]. Detta är Guds dom; Han dömer [rättvist] mellan er [och de icke-troende]. Gud är allvetande, vis.

O, J som tron! då troende qvinnor komma till eder såsom flyktingar, pröfver dem; Gud känner bäst deras tro: och om J erfaren att de äro rättrogna, då mågen J ej återsända dem till de otrogne: de äro ej tillåtna för dem, ej heller äro de [otrogne] tillåtne för dessa; men gifver de förre hvad de utkostat. Och det är ej synd för eder att J ägten dem, då J gifven dem deras hemgift. Och J mågen ej bibehålla myndighet öfver de otrogna qvinnorna; men återfordren hvad J utkostat [på dem], och må de [otrogne] åter fordra hvad de utkostat: detta är Guds domslut, som Han afkunnar emellan eder; och Gud är vetande, vis.

Om någon af edra hustrur flyr bort till de otrogne, så kommer eder tur att betala. Gifven då dem, hvilkas hustrur afvikit, så mycket som de hafva utgifvit i hemgift, och frukten Gud, på hvilken I tron.

Och om någon av edra hustrur flyr till de otrogna och I tagen byte, så given då dem, vilkas hustrur förlupit dem, lika mycket som de utbetalt och frukten Gud, på vilken I tron!

Och om [ni lider en förlust genom att] hustrun till någon av de troende lämnar honom och återgår till förnekarna och ni kan göra en motsvarande vinst, ge då den vars hustru övergett honom motvärdet till vad han gett [henne i brudgåva] och frukta Gud, som ni tror på!

Och om någon af edra hustrur flyr från eder till de otrogne, och J [från dem] tagen byte, gifver då dem hvilkas hustrur bortlupit, lika mycket som de utkostat [för deras hemgift]: och frukter Gud, Honom på hvilken J tron.

O profet! när troende qvinnor komma till dig och lofva dig trohet under förbindelse, att ej erkänna någon like åt Gud, ej stjäla, ej hor bedrifva, ej döda sina barn, ej utsprida förtal, som de hafva uppdiktat sins emellan, och ej, motsätta sig dig i det som är rätt; så mottag deras trohetslöfte och bed Gud förlåta dem, ty Gud är förlåtande, barmhertig.

Profet, då de rättrogna kvinnorna komma till dig för att svära dig trohetsed, att de ej skola sätta någon vid Guds sida eller stjäla eller begå otukt eller döda sina barn eller fara med osanning, som de uppdikta för sig själva, eller vara olydiga mot dig i fråga om vad som är tillbörligt, så låt dem svära trohetsed och bed Gud om förlåtelse för dem! Gud är förvisso överseende och barmhärtig.

Profet! När troende kvinnor kommer till dig för att avlägga trohetsed - [och lovar] att inte sätta något, vad det än är, vid Guds sida, att inte stjäla, att inte begå äktenskapsbrott, att inte döda sina egna barn, att inte sprida förtal som de själva diktat upp och att aldrig vägra dig lydnad i det som är rätt och rimligt - tag då emot deras trohetsed och be Gud förlåta dem deras synder; Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

O, profet! då de rättrogna qvinnor komma till dig, gifvande dig sin ed på att de ej skola göra någonting till Guds like, ej heller stjäla, ej heller bedrifva otukt, ej heller förgöra sina barn, ej heller komma fram med lögn som de hopsmidt emellan sina händer och sina fötter, ej heller vara olydiga mot dig i hvad billigt är, förpligta dig då till dem, och bed Gud om tillgift för dem; ty Gud är benägen att öfverse, barmhertig.

O I som tron! ingån ej vänskapsförbindelser med ett folk, på hvilket Gud vredgas. De förtvifla om det eviga lifvet, likasom de otrogne förtvifla om dem, som ligga i grifterna.

I, som tron, tagen ej människor, på vilka Gud vredgas, till beskyddare! De misströsta ju om det tillkommande livet, liksom de otrogna misströsta om gravarnes invånare.

TROENDE! Sök inte vänskap och skydd hos dem som har drabbats av Guds vrede! De hoppas inte på det eviga livet, liksom de som [helt] förnekar sanningen inte hoppas [få återse] dem som [de har följt till graven].

O J som tron! J mågen ej ingå vänskap med menniskor på hvilka Gud är vredgad, sannerligen förtvifla de om det tillkommande lifvet, liksom de otrogne förtvifla om [uppslåndelsen af] grifternas invånare.