مَّآ أَفَآءَ ٱللَّهُ عَلَىٰ رَسُولِهِۦ مِنۡ أَهۡلِ ٱلۡقُرَىٰ فَلِلَّهِ وَلِلرَّسُولِ وَلِذِي ٱلۡقُرۡبَىٰ وَٱلۡيَتَٰمَىٰ وَٱلۡمَسَٰكِينِ وَٱبۡنِ ٱلسَّبِيلِ كَيۡ لَا يَكُونَ دُولَةَۢ بَيۡنَ ٱلۡأَغۡنِيَآءِ مِنكُمۡۚ وَمَآ ءَاتَىٰكُمُ ٱلرَّسُولُ فَخُذُوهُ وَمَا نَهَىٰكُمۡ عَنۡهُ فَٱنتَهُواْۚ وَٱتَّقُواْ ٱللَّهَۖ إِنَّ ٱللَّهَ شَدِيدُ ٱلۡعِقَابِ٧

Hvad som Gud beskärde sin apostel af bytet, taget ifrån stadsboarne, tillhör således Gud, Hans apostel, dennes anförvandter, faderlöse, fattige och dem, som ej ega något hem, på det att det ej skall komma i omlopp ibland de rike af Eder. Hvad aposteln gifver Eder, det emottagen, och låten det vara, som han förbjuder Eder. Frukten Gud, ty Han straffar strängt.

Om Gud låtit något byte från städernas invånare tillfalla sin apostel, så tillhör det Gud, aposteln, anförvanterna, de faderlösa, de fattiga och den vägfarande, för att det ej skall bliva något utbyte mellan de rika bland eder. Vad aposteln giver eder mån I taga emot, och vad han förhåller eder mån I avhålla eder från, och frukten Gud! Gud är förvisso sträng i att straffa.

Det som Gud anvisar Sitt Sändebud av [det byte som tagits utan krig] av städernas folk tillhör Gud och Sändebudet, [hans] närmaste, de faderlösa och de behövande och vandringsmannen. Det får inte bli [en handelsvara], som cirkulerar mellan dem av er som lever i välstånd. Tag alltså emot vad [Hans] Sändebud ger er [av detta] och avstå [villigt] från det som han nekar er; och frukta Gud; Gud straffar med stränghet.

Det byte från städernas befolkning som Gud beskärt sitt sändebud, tillhör Gud och aposteln och den [med honom] beslägtade och de faderlöse och de fattige och den vägfarande, att ej det må omsättas gång efter annan emellan de rike bland eder: och hvad aposteln gifver eder, emottager det; och hvad han förbjuder eder, afhåller eder [derifrån]: och frukter Gud; ty Gud är sträng i straffet.