لَئِنۡ أُخۡرِجُواْ لَا يَخۡرُجُونَ مَعَهُمۡ وَلَئِن قُوتِلُواْ لَا يَنصُرُونَهُمۡ وَلَئِن نَّصَرُوهُمۡ لَيُوَلُّنَّ ٱلۡأَدۡبَٰرَ ثُمَّ لَا يُنصَرُونَ١٢

Om de utdrifvas, så skola de visst icke utvandra med dem, och om de anfallas, så skola de ej bistå dem. Men om de bistå dem, så skola de taga till flykten, och sedan kunna de ej finna någon hjelp.

Om de utdrivas, skola de andra sannerligen icke draga ut med dem; om de bekämpas, skola de andra sannerligen icke hjälpa dem, och om de hjälpa dem, så skola de sannerligen vända dem ryggen och dessa ändock ej få någon hjälp.

Om [förnekarna] drivs bort kommer [hycklarna] med säkerhet inte att gå med dem, och om de angrips kommer [hycklarna] inte att sluta upp vid deras sida; men kommer de [ändå] till deras hjälp, gör de [snart] helt om och flyr och så blir [förnekarna] till sist ensamma.

Sannerligen om de blifva utdrifne skola de ej utgå med dem; och om de blifva anfallne skola de ej bistå dem; och om de bistå dem, skola; de säkert vända ryggarne till, och sedan ej blifva hjelpte.