ءَأَشۡفَقۡتُمۡ أَن تُقَدِّمُواْ بَيۡنَ يَدَيۡ نَجۡوَىٰكُمۡ صَدَقَٰتٖۚ فَإِذۡ لَمۡ تَفۡعَلُواْ وَتَابَ ٱللَّهُ عَلَيۡكُمۡ فَأَقِيمُواْ ٱلصَّلَوٰةَ وَءَاتُواْ ٱلزَّكَوٰةَ وَأَطِيعُواْ ٱللَّهَ وَرَسُولَهُۥۚ وَٱللَّهُ خَبِيرُۢ بِمَا تَعۡمَلُونَ١٣

Tveken I, att betala almosan före samtalet? Om I icke gören det, — Gud skall ursäkta Eder för det — så iakttagen dock bönen, betalen den stadgade almosan och lyden Gud, ty Gud vet edra gerningar.

Hysen I väl betänkligheter att på förhånd erlägga några avgifter före edert samtal? Men om I icke gören det och Gud misskundar sig över eder, så förrätten bönen, given allmosan och lyden Gud och hans apostel, ty Gud är underkunnig om vad I gören.

Om föreskriften att inför ert samtal ge en offergåva vållar er bekymmer och ni har underlåtit att [följa den] och Gud i Sin nåd förlåter er, [nöj er då med att samvetsgrant] förrätta bönen och betala allmoseskatten; och lyd Gud och Hans Sändebud; Gud är underrättad om vad ni gör.

Frukten J att gifva, förut almosor innan edert samtal? Men om J icke gören detta — och Gud vänder sig nådigt till eder — så iakttager bönen och gifver de stadgade bidragen; och lyder Gud och Hans sändebud; ty Gud känner hvad J gören.