فَلَمَّا بَلَغَ مَعَهُ ٱلسَّعۡيَ قَالَ يَٰبُنَيَّ إِنِّيٓ أَرَىٰ فِي ٱلۡمَنَامِ أَنِّيٓ أَذۡبَحُكَ فَٱنظُرۡ مَاذَا تَرَىٰۚ قَالَ يَـٰٓأَبَتِ ٱفۡعَلۡ مَا تُؤۡمَرُۖ سَتَجِدُنِيٓ إِن شَآءَ ٱللَّهُ مِنَ ٱلصَّـٰبِرِينَ١٠٢

Då han var gammal nog, att han kunde bistå honom i hans arbete, sade han: "o min lille son! jag har sett i en dröm, att jag skall offra dig; tänk på, hvad som är att göra." Han svarade: "o min far! gör hvad du befalts. Om Gud vill, skall du finna mig tålig."

Och då denne uppnått den ålder, att han kunde gå honom till handa, Sade han: »Käre son, jag ser förvisso i drömmen, att jag måste offra dig. Tänk efter! Vad tycker du?« Han svarade: » Min fader, gör vad du får dig ålagt! Nog skall du finna mig tålig, om Gud vill.«

Och då [sonen] hade blivit gammal nog att [arbeta tillsammans med fadern och] delta i hans strävanden, sade [denne]: "Min käre son! Jag har sett i drömmen att jag offrar dig [åt Gud]. Vad anser du [om detta]?" [Ismael] svarade: "Fader, gör som du blir befalld! Om Gud vill, skall du se att jag är tålig och uthärdar [allt]."

Och då han hunnit med honom till förståndets ålder, Sade han: o, min son! sannerligen såg jag i en dröm, att jag skulle offra dig: se, alltså, hvad tänker du? Han svarade: o, min fader! gör det hvartill du är befalld; du skall finna mig, om Gud vill, ibland de tåligt undergifne.