Sura 67: Herraväldet

Välsignad vare Han, i hvars hand herraväldet är, — Han är allsmäktig —

Välsignad är han, som har herraväldet i sin hand och som är allsmäktig,

VÄLSIGNAD Han som har allt herravälde i Sin hand och vars makt övervinner allt!

Välsignad vare Han, i hvars hand är riket, : och som är allsmägtig! |

som har skapat döden och lifvet, för att pröfva Eder och se, hvem som har gjort de bästa gerningarna, — Han är den Mäktige, den Förlåtande —

Han, som skapat döden och livet för att pröva, vem som handlar bäst bland eder! Ja, han är den Väldige, den överseende,

Han som har skapat döden och livet för att sätta er på prov [och låta er visa] vem av er som i sitt handlande är den bäste. Han är den Mäktige, Den som ständigt förlåter.

Som skapat döden och lifvet, att Han må | oc fr . v os oe e . l pröfva eder, hvilken af eder är bäst i gerningar A och Han är den Mäcotige, den Milde |

som har skapat sju himlar i hvarf (i concentriska sferer) — du upptäcker ej i den Barmhertiges skapelse någon disharmoni. Se dig om ännu en gång, om du kan upptäcka något fel.

Han, som skapat sju himlar över varandra. I Förbarmarens skapelse upptäcker du ingen motsägelse. Kasta din blick omkring! Ser du några rämnor?

[Det är] Han som har skapat sju himlar som välver sig över varandra. Du kan inte upptäcka någon brist eller ofullkomlighet i den Nåderikes skapelse; men lyft på nytt din blick mot [himlen] - ser du någon spricka

Som skapat sju himlar, den ena öfver den j andra: du skall ej se i den Barmhertiges skapelse ; något osammanhängande. Vänd blicken mot fästet, Ö bo) männe du ser någon remna? Nr

Se dig om ännu en gång, två gånger om, och ditt öga skall hafva sökt förgäfves, ehuru det har utmattat sig.

Kasta din blick omkring tvenne gånger, så kommer den dock tillbaka besviken och trött.

Lyft blicken ännu en gång och ännu en gång och den skall vända tillbaka till dig med oförrättat ärende, utmattad [av att spana efter fel].

Vänd åter dit blicken tvenne gånger, sy | fa) . LJ doo . (En nen skall återkomma till dig förvirrad, och vara | uttröttad LJ 2? DJ LIE 9

Den nederste himmelen hafva vi prydt med flammande ljus, hvilka vi använda till satanernes stenande, åt hvilka vi hafva beredt helveteseldens pina.

Vi hava ju smyckat den nedersta himmelen med bloss och gjort dem till kastvapen mot satanerna, och åt dem hava vi tillrett helveteseldens pina.

Vi har låtit den nedre himlen lysas upp av stjärnskott [som] prydnad och för att hålla de djävulska krafterna i schack; och för dem har Vi i beredskap en högt flammande Eld.

Sannerligen hafva vi prydt den lägsta bim : melen med glänsande ljus, och satt dem att slun [ ; | ") Asia, som trodde på Mose, och derföre marterades af sin ; man. Se Marracci | 4) Detta kapitel kallas äfven, det bevarande, det frälsande, Y | derföre att den som läser det frälsas från grafvens marter | ; d | tr : ne a VVE ————VAK ft AT då a SR VR ER AR RE NK KA hl ' a EE NE AE rn Rn St RE 716 oa tillbaka djeflarne 7), hvilka vi hafva beredt den flammande eldens pina;

Dem, som hafva visat otacksamhet emot sin Herre, väntar helvetets straff. Det är en hemsk bostad!

Dem, som förneka sin Herre, väntar helvetets straff. Ja, vilket olycksaligt mål!

På alla som hädar sin Herre, väntar helvetets lidande - ett eländigt mål!

Och åt dem som icke tro på sin Herra, helvitets qval: bedröfligt är samlingsstället!

När de ditkastas, höra de ett tjutande, och lågan flammar upp.

När de kastas däri, få de höra ett rytande, där helvetet sjuder.

Och när de kastas i detta [helvete] hör de det rossla och ryta, kokande av vrede,

Då de skola kastas deri, skola de höra dess låt, och det skall sjuda,

Så ofta en hop inkastas, spricker den nästan af raseri, och dess vaktare fråga dem: "har ingen varnare kommit till Eder?"

Det är nära att sprängas av ilska; så ofta en flock kastas däri, spörja dess väktare dem: »Har ingen varnare kommit till eder?«

ja, nära att sprängas i stycken av ursinne; och varje gång en hop [syndare] störtas ned i det skall vakterna fråga dem: "Kom ingen till er för att varna er?"

Att nära nog springa i stycken al raseri Så ofta en flock kastas deri, skola dess väktare [råga dem: har en förmanare ej kommit till eder?

De svara: "jo, en varnare har nog kommit till oss, men vi beskyllde honom för lögn och påstodo: Gud har ej uppenbarat något, I ären (I varnare!) i en stor villfarelse."

De skola svara: »Jo, en varnare har nog kommit till oss, men vi höllo sanning för lögn och sade: “Gud har ej nedsänt någonting; I ären blott fångna i stor villfarelse.”«

”Jo, det kom en varnare till oss, men vi beskyllde honom för lögn och sade: 'Gud har aldrig uppenbarat något [budskap]. Ni tar miste, [du och de som följer dig].'”

De skola svara: jo, visserligen kom en för manare till oss, men vi gjorde konom ull lögnare, och sade: Gud har ingenting nedsändt; J ären Ju blott i en stor villfarelse

De säga vidare: "om vi hade hört på eller varit förnuftige, så skulle vi icke vara bland helvetets innevånare."

Och de skola säga: »Om vi hade lyssnat eller haft förstånd, hade vi ej kommit bland helveteseldens invånare.«

Och de skall tillägga: "Om vi bara hade lyssnat [till honom] eller använt vårt förstånd skulle vi inte höra till dem vars mål är den högt flammande Elden!"

Och de skola säga: om vi hade hört eller vi varit förnuftige, skulle vi ej vara bland den lå gande eldens invånare

Nu erkänna de sin skuld. Derföre bort med helvetets folk!

Och de skola erkänna sin synd. Bort med helveteseldens invånare!

De kommer alltså [till sist] att erkänna sin synd, men de vars mål är den högt flammande Elden är då långt bortom all nåd och förlåtelse.

Och de skola bekänna sina synder; men dem skall sägas: fjerran bort med den flammande eldens invånare!

De som i löndom frukta sin Herre, få förlåtelse och en stor lön.

De, som rädas för sin Herre i det fördolda, skola förvisso få förlåtelse och stor lön.

Men förlåtelse och en riklig belöning [väntar] dem som står i bävan inför sin Herre, fastän de inte kan se eller förnimma Honom.

Sannerligen skola de som frukta sin Herra ; enslighet få tillsift och en stor belöning

Döljen eller yppen eder öfvertygelse, Han vet hvad som är inom edra bröst.

Och hemlighållen eller uppenbaren vad I sägen! Han känner förvisso sinnenas beskaffenhet.

VARE SIG ni håller era åsikter hemliga eller öppet tillkännager dem, vet Han vad som rör sig i ert innersta.

Och håller edert tal hemligt, eller offent | liggörer det; Han känner hvad som bor 1 brösten

Eller skall Han icke känna dem, som Han har skapat? — Han är den Skarpsynte, den Kunnige.

Skulle han, som skapat, ej veta det? Han är ju den Skarpsynte, den Insiktsfulle?

Skulle inte Han, Skaparen, känna det som Han har skapat, Han, den Outgrundlige som genomskådar allt, som är underrättad om allt?

Skall Han ej känna allt som skapat allt, ” och som är den Skarpsynte, den Kunnige?

Han har underlagt Eder jorden; gån på dess skuldror och äten af det, som Han beskär. Men till Honom för uppståndelsen.

Han är den, som gjort jorden eder underdånig; stigen på hennes skuldror och äten av hans håvor! Till honom leder uppståndelsen.

Det är Han som har skapat jorden för att tjäna er; färdas då över dess vidder och livnär er av det som Han skänker er för er försörjning och [tänk på att] ni skall återuppstå för att möta Honom.

Han är den som gjort åt eder jorden be qvämlig, går alltså omkring i dess trakter, och spi ser al: Hans förråd: och till Honom blifver upp i ståndelsen.

Ären I säkre för den, som är i himmelen, att Han ej låter Eder uppslukas af jorden? — Se den vaggar redan! —

Ären I säkra för honom, som är i himmelen, att han ej låter jorden uppsluka eder? Se, den skälver!

Kan ni vara säkra på att Han, som är i himlen, inte låter jorden [rämna under er och] uppsluka er? Se hur den [redan] skälver och skakar!

Åren J säkre att Han som är i himmelen ej må sänka jorden under eder? Men se, hon da rar!

Eller ären I säkre för den, som är i himmelen, att Han ej sänder öfver Eder ett stenregn? — då skolen I förnimma hurudan min varning är.

Eller ären I säkra för honom, som är i himmelen, att han ej sänder en orkan över eder? I skolen få erfara, hurudan min varning är.

Eller kan ni vara säkra på att Han, som är i himlen, inte släpper lös en storm över er, så våldsam att ni förstår [allvaret i] Min varning

Eller ären J säkre att Han som är i him melen ej må sända på eder en grushvirfvel? Da skolen J erfara hvad mitt hot betyder «) Se not 261 | AR. AR FR ören EA UT te oo Ar, ts | 717

Äfven deras föregångare hafva behandlat mina sändebud såsom lögnare — men hurudant var mitt missnöje!

De, som levde före dem, hava ju hållit sanning för lögn, och hurudan blev väl min näpst?

Före dem levde helt visst andra som förnekade sanningen - och hur [hård] var inte Min dom över dem!

Sannerligen anklagade redan de som voro | före dem sina apostlar för lögn; men hurudan | blef väl den förändring Jag med dem sjorde!

Hafva de aldrig betraktat foglarne ofvan sig, huru de utspänna och åter draga till sig vingarne? Endast den Barmhertige håller dem uppe — Han ger akt på allt.

Hava de då ej givit akt på fåglarna ovan dem, huru de breda ut sina vingar och draga ihop dem? Ingen annan än Förbarmaren håller dem uppe; han ser förvisso allting.

Har de aldrig sett på fåglarna över deras [huvuden], hur de under flykten sträcker vingarna och sedan fäller in dem [mot sidorna]? Ingen utom den Nåderike håller dem uppe; Han ser allt.

Hafva de då ej bemärkt fåglarne ofvan | dem som utbreda och hopdraga sina vingar? In gen utom den Barmhertige håller dem uppe; ty Han Över akt på allung

Ho är väl den, som, vore han ock en legion, kunde bistå Eder emot den Barmhertige? — de otrogne äro försjunkne i villfarelser.

Eller vem är det, som är som en hel härskara, som hjälper eder, om icke Förbarmaren? De otrogna äro blott förblindade.

Vem, utom den Nåderike, kan bistå er [med styrkan hos] en armé? De som förnekar sanningen är [offer] för självbedrägeri!

Hvem är den som är liksom en här åt | eder att försvara eder, utom den Barmhertige? De | otrogne äro ej annat än i förblindelse ;

Ho är väl den, som kunde föda Eder, om Han förhölle Eder det, som Han beskär? — de framhärda förstockade i öfvermod och motvilja för sanningen.

Eller vem är det, som försörjer eder, om han håller inne sina håvor? Nej, de framhärda i övermod och motvilja.

Vem kan dra försorg om er om Han skulle hålla tillbaka Sina gåvor? - Men, nej, de framhärdar i sitt högmod och sitt trots!

Hvem är den som närer eder, om Han tillbakahåller sitt förråd? Men de framhärda i öl vermod och flykt från sanningen ;

Är väl den bättre ledd, som faller på näsan, då han går, eller den, som vandrar rakt fram på en rät väg?

Vilkendera är bäst vägledd, den, som går och ramlar framstupa, eller den, som går rak på en rätt väg?

Når den lättare fram som går böjd med sänkt huvud än den som går upprätt på en rak väg

Anutmgen är den bittre vägledd som gå | med — ansigtet vid jorden, eller den som går rak ; på en rätt vägs?

Säg: "det är Han, som har låtit Eder uppväxa, och gifvit Eder hörsel, syn och hjerta. I ären föga tacksamme."

Säg: »Han är den, som frambragt eder och skänkt eder hörsel, syn och hjärta. Föga tacksamma ären I.«

SÄG [Muhammad]: "Det är Han som har skapat er och begåvat er med hörsel, syn och förstånd - men var är er tacksamhet?"

Säg: Han är den som frambragt eder, och | gifvit eder hörsel och syn och lbljertan: huru litet | J ären tacksamme! :

Säg: "det är Han, som har skapat Eder på jorden, och till Honom skolen I församlas."

Säg: »Han är den, som kringspritt eder på jorden, och hos honom skolen I församlas.«

Säg: "Det är Han som har låtit er uppfylla jorden och till Honom skall ni samlas åter."

Säg: Han är den som kringspridt edei på 'h jorden, och hos Honom skolen J samlas :

De säga: "när skall denna hotelsen gå i fullbordan? Säg oss det, om I talen sanning."

De säga ock: »När skall denna hotelse verkställas, om I ären sannfärdiga?«

Men de frågar: "När skall detta löfte infrias, om det ni säger är sanning?"

Och de säga: när skall detta löfte uppfyl las om J ären sannfärdise?

Svara: "kunskapen derom är hos Gud; jag är blott en uppenbar varnare."

Säg: »Kunskapen finnes blott hos Gud, och jag är blott en offentlig varnare.«

Säg: "Gud ensam har kunskap om detta; jag är bara en varnare, [som varnar] klart och entydigt."

Svara: blott Gud har kunskap derom, och Jag är endast en offentlig predikare |

När de få se den närma sig, så varda de otrognes anleten dystra, och det ropas till dem: "detta är det, som I påkalladen."

Men när de få se det på nära håll, fördystras deras ansikten, som äro otrogna, och man skall säga: »Detta var det, som I gjorden anspråk på.«

När de som förnekar sanningen [till sist] ser den [yttersta verkligheten] komma dem helt nära, skall fasa och förtvivlan stå målade i deras ansikten, men [änglarna] kommer att säga: "Detta är vad ni alltid begärde [att få se]!"

Men då de fått sigte derpå ”) nära, skola deras ansigten som ej trott blifva ängsliga, och det | skall sägas: detta är hvad J begärden för eder ;

Säg: "om Gud låter mig och mine anhängare förgås, eller förbarmar sig öfver oss (låter oss dö en naturlig död), hvem skall då, efter eder mening, skydda de otrogne för ett pinsamt straff?"

Säg: »Vad tänken I, om Gud tillintetgör både mig och den, som följer mig, eller förbarmar sig över oss? Vem skall då beskydda de otrogna mot ett plågsamt straff?«

SÄG [Profet]: "Vad tror ni? Vare sig Gud låter mig och mina anhängare gå under eller Han förbarmar Sig över oss, var finns den som kan skydda förnekarna av sanningen mot ett svårt straff [i nästa liv]?"

Säg: huru då? om Gud förstör mig och R dem som med mig äro, eller Han förbarmari sig öfver oss, hvem skall väl frälsa de otrogne från 3 ett plågsamt straff? id » +) Helvitet | ? CJ 718

Säg: "Han vår Gud är den Barmhertige. På Honom tro vi och till Honom sätta vi vår förtröstan. — I skolen få se, hvem som är i en uppenbar villfarelse."

Säg: »Han är Förbarmaren; vi tro på honom, och på honom förtrösta vi, och I skolen få erfara, vem som är fången i uppenbar villfarelse.«

Säg: "Han är den Nåderike - vi tror på Honom och till Honom litar vi. Ni kommer [snart] att få veta vem [av oss] som uppenbart har gått vilse."

Säg: Han är den Barmhertige, vi tro på Honom, och på Honom vi förtrösta: och J skolen erfara ho som är i en uppenbar villfarelse

Säg: "om nu i morgon edra källor skulle utsina, hvem skall, efter eder åsigt, gifva Eder drickesvatten?"

Säg: »Vad tänken I, om edert vatten en morgon sinar ut i sanden? Vem skall då skaffa eder flödande dryck?«

Säg: "Vad tror ni? Om allt ert vatten skulle försvinna i jordens djup, vem skulle då kunna ge er vatten ur rena och klara källor?"

Säg: huru då? om edert vatten en mo! son befinnes uppslukadt af jorden, hvem skall väl bringa eder klart rinnande vatten? LXVIIT. KAPITLET Pennan Uti Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges