Sura 68: Pennan

N. Jag svär vid pennan och vid det, som de dermed skrifva:

N. Vid pennan och vad man skriver!

Nun. VID PENNAN och det som skrivs ned!

N.") Vid pennan och hvad de skrifva ”"'),

du är genom din Herres nåd icke besatt,

Tack vare din Herres nåd är du ej förryckt;

Tack vare din Herres nåd är du inte besatt!

Du 7) är, genom din Herras nåd, ej van sInnIg,

utan du skall få en riklig lön;

Du skall sannerligen få en odelad lön,

Helt visst kommer din belöning att vara i evighet.

Och sannerligen skall du få en oförgänglhg belöning;

ty du har i sanning ett högt kall.

Och du har en storsint natur.

Ditt liv och ditt handlande är ett lysande [exempel],

Ty du är, i sanning, af en ädel natur

Du skall se och de skola se,

Du skall få se, och de skola ock få se,

och du skall se - och [dina fiender] skall se -

Du skall se och de skola se,

hvem som bäst förtjenar detta namn.

På vilkendera sidan den besatte befinner sig.

vem av er som har förlorat förståndet.

Hvilka af eder äro de bedårade

Sannerligen, din Herre vet bäst, hvem som har förirrat sig ifrån Hans väg, Han känner ock bäst dem, som låta leda sig.

Din Herre känner förvisso bäst, vem som förirrar sig från hans väg, och han känner ock bäst dem, som äro stadda på den rätta vägen.

Din Herre vet bäst vem som har vikit av från Hans väg, och Han vet bäst vem som följer Hans ledning.

Sannerligen känner din Herre den som n rar från Hans väg; och Han känner dem som äro | väsledde.

Lyd derföre icke dem, som anse uppenbarelserna för lögner.

Lyd ej dem, som hålla sanning för lögn!

Hör därför inte på dem som förnekar sanningen;

Alltså må du ej hörsamma dem som göra | dig till lögnare

De önska, att du gåfve efter, så skulle ock de gifva efter.

De skulle önska, att du visade eftergivenhet, så att de också kunde visa eftergivenhet.

de skulle vilja att du gick dem till mötes för att då visa sig tillmötesgående [mot dig].

De önska att du hycklar, och de skola byckla +) | +) Se not 4. Denna bokstaf som uttalas Nun, och är den 25:te i i alphabetet, gifves af någre till kapitlets titel 4) Nåere taga dessa ord i allmän bemärkelse; och andre för | stå dermed, pennan hvarmed Guds beslut äro skrifne i den förvarade taflan, och englarne som uppteckna dem xx&) Mohammed | +) Om du dyrkar deras afgudar en tid skola de dyrka din Gul en annan 18 LR ME sem —— EEE mu Löt nn MSE ÅR i | 719 |

Men följ ej hvarje eländig svärjare,

Och lyd ej varenda simpel svärjare,

Och lyssna inte till den som är färdig att svära på allt

Och ej må du hörsamma någon som äl | svirjare, föraktlig,

bakdantare och skymfande partigängare,

Som förtalar och springer med skvaller,

och springer med skvaller och illvilligt förtal,

Baktalare, som går omkring med förtal,

som förhindrar det goda, vedersakare, syndare,

Som förhindrar vad gott är, begår överträdelser och ådrager sig skuld

som motarbetar det goda, överträder alla förbud [och] syndar [av vana],

Som hindrar det goda, öfverträdare, orätt färdig,

grym och dertill af naturen märkt,

Och är rå och vanbördig tillika,

grov i sättet och omåttlig [och] därtill av tvivelaktig härkomst.

Vildsint, dessutom oägta, j

derföre att han eger rikedom och månge söner.

Därför att han äger rikedom och söner!

[Högmodig över] sin rikedom och sina [talrika] söner

Derlöre att han äger rikedom och sönei

När våra uppenbarelser uppläsas för honom, säger han: "detta är de gamles sagor."

Då våra tecken uppläsas för honom, säger han: »De gamles historier.«

säger han, när han hör Våra budskap läsas upp: "[Detta är ingenting annat än] sagor från förfädernas tid!"

Då våra tecken uppläsas för honom sä | ger han: detta är törfädrens diktei |

Vi skola märka honom på snabeln.

Vi skola märka honom på snabeln.

På hans panna skall Vi bränna in skammens och vanärans brännmärke!

Vi skola brännmärka honom på näsan ”)

Vi hafva hemsökt dem (mekkanarne), såsom vi en gång hemsökte trädgårdens egare, då de svuro: "i morgon bittida skola vi inhösta."

Vi hava förvisso prövat dem på samma sätt som vi prövade trädgårdens ägare, då de svuro, att de sannerligen skulle skörda på morgonen,

Vi har satt [dessa människor] på prov, liksom Vi satte ägarna till en fruktträdgård på prov, när de svor att de skulle skörda [dess frukt] följande morgon

Sannerligen hafva vi pröfvat dem ”"Y, lik som vi pröfvade trädgårdens ägare, då de svuro att de säkert skulle aftaga dess frukter om morgonen,

Men de glömde ordet "om,"

Utan att göra något förbehåll.

utan att göra förbehåll [för Guds vilja].

Och ej sade: om Gud vill '?)

och under det att de sofvo, öfvergick trädgården en förödelse, sänd ifrån din Herre,

Men en hemsökelse från din Herre hemsökte trädgården, medan de sovo,

Medan de sov, kom en [besökare sänd] av din Herre; han gick ronden [runt fruktträdgården]

Men en kringgående förstöring, sänd från din Herra, grep omkring den medan de sofvo,

och om morgonen var den, som om den hade varit skördad.

Så att den på morgonen var som ett avmejat fält,

och följande morgon låg [den] tom som ett redan skördat sädesfält.

Och om morgonen befanns den liksom . afplockad +) Profeten utgjuter här sin vrede mot en af sina fiender, vid | namn Al Wahid Ebn Al Mogheira. Djalalo'ddin påstår, alt näsan blef klufven på denne Al Walid i Bedrs träffning ; Se Marracei : x&) Meckanerne som ledo af en svår missväxt | 473) Originalets verb SJK är 10:de formen af verbet (AS Le nom daction till detta verbs nämnde form, betyder ett undantagande från någonting; äfven: att säga: om Gud vill! Se Riccardson's Lex. Texten ofvan tolkas så: en viss "gud | fruktig man, som ägde en trädgård, brukade hvarje gång han aftog dess frukt, dela med sig deraf till de fattiga, som all f tid fingo tillsägelse, att vara närvarande vid skörden. Men : bans fyra söner, som ej ärft sin faders gifmildhet, öfverens kommo då de tagit trädgården i besittning, att skörda den ; så tidigt om morgonen, att de fattise ej kunde få kunskap derom. Emedlertid när de i detta ändamål kommo till sin trädgård, funno de den förvandlad till ett öde fält. Se Marracei & Sate i RR RV . RO RARAAANANRRERROT 720

Men de ropade till hvarandra i morgonstunden:

Och på morgonen ropade de till varandra

I gryningen ropade de till varandra:

Och då de uppstodo om morgonen kallade de hvarandra,

"gån ut på edert fält, om I viljen skörda."

»Upp i tid till edert fält, om I viljen skörda!«

"Vi bör gå tidigt till trädgården om vi vill skörda [frukten]!"

Sägande: varer tidigt på edert fält, om J iren de som skola skörda

De begåfvo sig i väg och talade tyst med hvarandra:

Och så begåvo de sig åstad, viskande till varandra

Och när de gick sade de sinsemellan med låg röst:

Och de begäfvo sig på vägen, medan de tyst sade till hvarandra

"i dag skall ingen fattig få komma hit till Eder."

»I dag skall ingen fattig stackare komma dit in till eder.«

"I dag får ingen fattiglapp komma in och störa oss!"

I dag skall ingen fattig dit inkomma till eder

Då de uppstodo, voro de bestämde att utföra sin egennyttiga afsigt.

Och de voro där i tid, redo att utföra sin avsikt,

Och de begav sig tidigt i väg, beslutna att genomföra vad de hade föresatt sig.

Och de voro tidiet ute för ändamålet be stämde

Då de sågo trädgården, sade de: "vi hafva gått vilse.

Men när de fingo se den, sade de: »Vi hava sannerligen gått vilse.

Men när de fick se [trädgården] sade de: "Vi måste ha tagit fel väg!"

Men då de sett den, sade de: vi halva sannerligen gått vilse

Nej! man har plundrat oss."

Ja, vi äro hjälplösa.«

[Men när de insåg vad som hänt ropade de:] "Vi har blivit ruinerade!"

Nej, men vi äro olycklige

Den förnuftigaste ibland dem sade: "har jag ej sagt Eder: hvarföre lofven I icke Gud?"

Då sade den klokaste av dem: »Sade jag eder icke: “Varför prisen I ej Gud?”«

Den förnuftigaste av dem sade: ”Jag sa' er ju att ni skulle prisa Gud.”

Den mest rättsinnige af dem sade: har Jag ej sagt eder: skolen J ej prisa Gud?

De ropade: "prisad vare du, vår Herre! vi voro verkligen orättfärdige."

De svarade: »Vår Herre all ära! Vi voro förvisso orättfärdiga.«

Och de svarade: "Stor är vår Herre i Sin härlighet! Vi har sannerligen gjort orätt!"

De svarade: prisad vare vår Herre! vi hafva varit orättfärdige

De gjorde hvarandra förebråelser,

Och så vände de sig till varandra med ömsesidiga förebråelser

Och de överföll varandra med förebråelser.

Och de vände sig till hvarandra med öm sesidiga förebråelser

och sade: "ve oss! vi äro sannerligen brottslingar.

Och sade: »Ve oss! Vi voro förvisso vrånga.

[Till sist] sade de: "Vår olycka var att vi gick för långt!

De sade: o, ve oss! vi hafva varit förbrytare

Dock, kanhända att vår Herre gifver oss något bättre i stället för det, ty vi hafva en längtan efter vår Herre."

Det kan hända, att vår Herre giver oss något bättre i stället; vi längta förvisso efter vår Herre.«

Kanske ger oss vår Herre något ännu bättre än det [som vi har förlorat] - till vår Herre vänder vi vår håg, till honom sätter vi vårt hopp!"

Kanhända att vår Herre skall gilva oss l i stället bättre än denna trädgård, vi vända all vär F häg till-vår Herra.

Så är straffet; men det eviga lifvets straff är större. O om menniskorna dock insågo det!

Sådant blev straffet, men straffet i det tillkommande livet varder sannerligen ännu värre. Om de visste det!

SÅDANT är Vårt straff [i denna värld]. Men det straff [som väntar syndarna] i det kommande livet är sannerligen hårdare - om de bara visste...!

Sålunda är straffet i tiden; men visserli 6 oen varder det tillkommande lifvets straff svårare, om J visten det”

För de gudfruktige finnas hos deras Herre sällhetens lustgårdar.

De gudfruktiga vänta förvisso ljuvliga lustgårdar hos deras Herre.

[Men] på de gudfruktiga väntar lycksalighetens lustgårdar hos deras Herre;

Sannerligen skola de gudfruktige få väl j lustiga trädgårdar hos din Herra

Kunna vi behandla de Gudi undergifne (muslimin), såsom illgerningsmännen?

Skola vi då behandla de Gud undergivna på samma sätt som syndarne?

eller skulle Vi behandla dem som har underkastat sig Vår vilja på samma sätt som de obotfärdiga syndarna

Skola vi behandla Islams bekännare hk som de brottslige?

Hvad går åt Eder, att I så kunnen döma?

Vad går åt eder? Huru dömen I?

Hur är det fatt med ert omdöme?

Hvad fattas eder? huru J dömmen!

Eller hafven I en bok, i hvilken I läsen,

Eller haven I en skrift, i vilken I kunnen läsa,

Eller har ni en Skrift som ni studerar

Hafven J väl en skrift i hvilken J läsen,

att I skolen få hvad I viljen välja?

Att I uti den sannerligen haven vad I ansen bäst?

där [det sägs] att ni skall ha det som ni [själva] väljer?

Alt J verkligen deri hafven löfte på hvad | J utväljen? | | NT 721

Eller hafven I emottagit eder, som äro bindande ända till uppståndelsedagen, att I skolen få hvad I viljen bestämma?

Eller haven I edliga försäkringar, som gälla även för oss ända till uppståndelsens dag, att I sannerligen fån vad I påstån?

Eller har ni fått ett högtidligt löfte av Oss, gällande till Uppståndelsens dag, att låta er själva fälla avgörandet

Eller hafven J några eder, som det hvilar på oss att uppfylla på uppståndelsens dag, att J säk«ert skolen få hvad J förmoden )?

Fråga dem, hvem af dem, som går i borgen för detta?

Spörj dem, vem är ansvarig härför!

Fråga dem vem av dem som borgar för detta;

Fråga dem, hvilken af dem som derför är Ilöftesman ?

Eller hafva de liktänkande vänner? Låt dem framföra desse, om de tala sanning.

Eller hava de vederlikar? Så må de då förete Guds vederlikar, om de äro sannfärdiga.

Har de några som är med dem i detta, låt dem då kalla på dem, om de har talat sanning.

Eller hafva de afgudar till löftesmän? Må de då framhafva sina afgudar, om de äro sannfärdige

En dag, skall en hård sak förestå. De skola tillsägas att knäböja, men de förmå det ej.

Än den dag, då benet blottas och de kallas att falla ned, men ej äro i stånd därtill,

[Påminn dem om] den Dag då allt som varit djupast dolt skall dras fram i ljuset och de kommer att uppmanas att falla ned [inför Gud] men förmår inte göra det.

En dag skall benet blottas ”"), och de skop»la kallas att tillbedja, men vara dertill oförmögne

Med nedslagna ögon, höljas de af skam; ty när de tillsades att knäböja, under det att de voro i stånd dertill, så gjorde de det ej.

Där de stå med nedslagna blickar, överhöljda av uselhet, därför att de kallades att falla ned, medan de voro i sin fulla kraft!

[De skall stå] med sänkta huvuden, överväldigade av skam, eftersom de redan [i livet], friska [till kropp och själ], uppmanades att falla ned [inför Honom men vägrade].

Deras blickar skola blifva nedslagne, van äraa skall öfverhölja dem; ty de kallades förut till Guuds tillbedjan, medan de voro frie

Låt mig då hållas med dem, som anse denna boken för en dikt. Vi skola småningom föra dem till straffet på ett sätt, som de ej vänta.

Så lämna mig då allena med dem, som hålla dessa tidender för lögn! Vi skola steg för steg föra dem allt längre bort, utan att de veta det,

Lämna nu åt Mig [att ta itu med] dem som förnekar sanningen i detta budskap; Vi skall föra dem mot undergången steg för steg, utan att de inser vad [som sker];

Lemna mig alltså med den som gör denna nyga uppenbarelse ull lögn Vi skola föra dem småäningom till straffet, från ett håll de ej veta ”"")

Men jag skall gifva dem ett långt uppskof, ty min plan är orubblig.

Och jag skall hava fördrag med dem; mina anslag äro förvisso oryggliga.

Jag ger dem ett uppskov, men Min plan ligger fast.

Och Jag skall hafva tålamod med dem, ty min snara är stark

Skall du begära lön af dem? Men de äro nedtyngde af skulder.

Eller begär du lön av dem, så att de nedtyngas av skuld?

Eller begär du en avgift av dem [för att framföra ditt budskap], så att de nu tyngs av skuldbördor

Begär du väl lön af dem? men de äro necatyngde af skuld

Hafva de väl kunskap om det fördolda, så att de uppskrifva ur denna källa sina omdömen?

Eller hava de hand om det fördolda, så att de kunna uppskriva det?

Eller har de [sådan kunskap om] den verklighet som är dold för människor att de [kan] skriva ned [vad de vet]?

Eller hafva de det förborgades hemlighet, så att de den uppskrifva?

Vänta tåligt din Herres dom, och var icke såsom Jonas i hvalfisken, när han full af vrede ropade till Gud.

Så bida då tåligt din Herres dom och var ej lik mannen i fisken, när han ropade med undertryckt vrede!

HA därför tålamod, [Muhammad,] och avvakta din Herres dom och var inte som han som slukades av en väldig fisk och som anropade [sin Herre], medan vreden [mot hans motspänstiga landsmän ännu] kokade inom honom.

Afbida alltså tåliet din Herres dom, och du. må ej vara lik fiskens invånare >), då han ro paddie till Gud medan han var misslynt

Om icke hans Herres nåd hade omfattat honom, så hade han, höljd af skam, utkastats på en öde strand.

Om icke hans Herres nåd kommit honom till del, så hade han skymfligen kastats upp på den öde stranden,

Och om inte hans Herre hade inneslutit honom i Sin nåd, skulle han ha kastats upp på den öde stranden, tyngd av sin skuld.

Om icke nåd från hans Herre följt med hornom, visserligen skulle han blifvit kastad på den nakkna stranden medan han var förnedrad ")T) Det vill säga: har Gud gifvit eder löfte på att J skolen 1 det tillkommande lifvet behandlas såsom Islams bekännare? XX) Detta är ett uttryck som nyttjas för att utmärka någon | förfärlig olycka, eller tilldragelse; så säga araberne, t. ex att striden blottat benet, för att tillkännagifva stridens hetta, | "A44) De skola insöfvas i njutningar tills Guds straff träffar dem ; T)) Jonas iKoran 40 | | ; | | ; ER ARBE oh Ks — j NA Fr a a RA sg ÄR ER AE EN alad to = lt na 722

Men hans Herre utvalde honom och försatte honom ibland de rättfärdiges antal.

Men hans Herre utvalde honom och ställde honom bland de rättfärdiga.

Men Gud hade utvalt honom och gjort honom till en av de rättfärdiga.

Men hans Herre utvalde honom , och gjorde honom ex af de rättfärdige

De otrogne vilja nästan nedslå dig med sina hatfulla ögonkast, när de höra varningen, och de säga: "han är visserligen besatt."

De, som äro otrogna, hade sannerligen nära nog bragt dig på fall med sina blickar, då de hörde förmaningen, och de säga: »Han är sannerligen förryckt.«

[Ha tålamod] även om de som förnekar sanningen kastar så hätska blickar mot dig, när de får höra [stycken av] Koranen [att de så när får dig att förlora fattningen] och säger: "Han är sannerligen galen!"

De som icke tro äro Ju, i sanning, mära alt omstjelpa dig med sina blickar, då de hört en inringen i! foran, och de säga: han är visserligen vansinnig

Den är dock endast en varning för hela verlden.

Men det är blott en förmaning för all världen.

Denna [Koran] är ingenting mindre än en påminnelse till alla folk.

Men den är ej annat än en erinran åt allom i verlden LNIXN. KAPITLET Den oundvikliga dagen ") Uti Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges