Sura 72: Djinnerna

Säg: "det har uppenbarats för mig, att någre genier lyssnat på Koranens uppläsning och sagt: vi hafva hört en underbar läsning,

Säg: »Mig har uppenbarats, att några bland djinnerna lyssnat och sagt: “Vi hava förvisso åhört en underbar läsning,

Säg [Muhammad]: ”Det har uppenbarats för mig att en skara av osynliga väsen fick lyssna till [Koranen], och [att] de sade [till de sina]: 'Vi har lyssnat till en märklig uppläsning,

Säg: det har blifvit mig uppenbaradt, att | ett antal andar åhörde Koranr ”), och sade: i san | ning hafva vi ahört en beundransvärd läsning,

som för till sanningen, och vi tro derpå. Vi vilja icke uppställa någon jemlike åt vår Herre.

Som visar vägen till det rätta, och vi tro därpå, och aldrig skola vi sätta någon vid vår Herres sida.

som leder [lyssnaren] till kunskap om rätt och orätt. Vi tror på dess [ord] och vi skall inte sätta gudar vid vår Herres sida.

Som visar till den rätta vägen, och vw hafva trott derpå, och skola aldrig likna någon vid | vår Herra:

Vår Herre är den Allrahögste, och har i sanning hvarken maka eller barn.

Förvisso har han — oändligt är vår Herres majestät — ej skaffat sig maka och ej barn.

Låt Vår Herres namn hållas högt i ära, Han som aldrig haft en ledsagerska vid Sin sida och inte har [avlat] någon son!

Ty Han, må vår Herres majestät upphöjas: | har ej baft maka ej heller barn;

Dårar bland oss säga saker om Gud, hvilka icke äro Honom värdiga.

Förvisso har den dåraktige bland oss påbördat Gud vad som var orimligt;

Den dåraktigaste av oss brukade göra oerhörda [påståenden] om Gud,

Och den bedårade "") af oss yttrade om | Gud en gräslig lögn

Hittills hafva vi trott, att hvarken menniskor eller genier kunna säga det som är lögn om Gud.

Förvisso trodde vi, att människorna och djinnerna aldrig skulle påbörda Gud vad som var lögnaktigt.

och förr trodde vi att varken människorna eller de osynliga väsendena skulle yttra lögner om Gud.

Och vi trodde att aldrig menniska eller | ande skulle yttra lögn om Gud

Det har väl gifvits menniskobarn, som tagit sin tillflykt till genierne, men de hafva derigenom endast blifvit värre,

Förvisso fanns det några bland människorna, som togo sin tillflykt till några bland djinnerna, och dessa ökade deras förvillelse.

Men det fanns människor som hade för vana att anropa några av de osynliga väsendena om skydd, och kom på så sätt deras högmod att växa,

Och det finnes bland menniskorna män, I som taga sin tillflykt till vissa xx) bland andarne, I men de öka hos dem dårskapen | x) Se not. 441 | »«&) Iblis, eller ock, de upproriske andarne ; ++) Efter orden: till män bland andarne. Detta asyftlar en | vidskepelse hos Araberune, som, 1 öde trakter, anropade ne] | dens förmodade skyddsgud. Se Sale enl. Al Berdawi | | Å; | Il Er OS — j 7at |

ty de delade eder åsigt, mekkanare! att Gud ej uppväcker någon ifrån de döde.

Förvisso trodde de såväl som I, att Gud aldrig skulle uppväcka en enda.

och de trodde, liksom ni har trott, att Gud inte skulle sända någon ytterligare [profet].

Ty de tänkte liksom J tänkten, att Gud ej skulle uppväcka någon från de döda

Vi hafva undersökt himmelen och funnit den fyld af starke vaktare och stjernskott.

Förvisso snuddade vi vid himmelen och funno den uppfylld av starka väktare och stjärnskott.

Vi försökte nå himlen [för att utforska dess hemligheter], men där fann vi mäktiga väktare och flammor av eld;

Och sannerligen hafva vi vidrört himmelen, men funnit den fylld med stark vakt, och flam | mande strålar

Fordom plägade vi sätta oss der i en vrå för att lyssna. Men om nu någon lyssnar, så kastas på honom ett stjernskott.

Förvisso sutto vi på mången plats därstädes för att höra, men den, som nu lyssnar, finner ett stjärnskott på vakt.

och vi [försökte] komma till de platser där vi brukade lyssna, men den som nu vill lyssna kommer att finna [att] en flamma av eld ligger i beredskap för honom.

Och vi sutto fordom deri på dess säten, att höra, men eho som nu lyssnar, finner mot sig en vaktande flamma ”)

Vi veta verkligen icke, om deras Herre förehar något ondt eller godt med dem, som äro på jorden.

Förvisso veta vi ej, om något ont tillärnas dem, som äro på jorden, eller om deras Herre tillärnar dem den rätta ledningen.

Vi vet inte om de som lever på jorden skall få det onda [på sin lott] eller om deras Herre vill [ge dem] kunskap om rätt och orätt.

Och vi veta ej om ondt är menadt för dem som äro på jorden, celler om deras Herre vill föra dem rätt

Ibland oss finnas gode och onde, ty vi vandra på olike vägar.

Förvisso finns det rättfärdiga bland oss och även sådana, som icke äro det; vi tillhöra olika riktningar.

Bland oss finns de som vill göra det rätta och andra som har mindre intresse för det rätta; ja, vi har alltid varit delade i olika grupper.

Och bland oss finnas de rättskaffens äro, och bland oss tvertom: vi äro på aåtskiljda väga

Vi veta väl, att vi icke kunna motstå Gud på jorden, och icke undgå Honom genom flykten,

Förvisso trodde vi, att vi aldrig skulle undslippa Gud på jorden, ja, aldrig undslippa honom genom att fly.

Men vi har insett att vi inte kan trotsa Guds [vilja] på jorden och inte heller komma undan den genom att fly.

Och vi tänkte att vi ej skulle undkomma Gud på jorden, ej heller undslippa Honom ge nom flykt

och derföre, så snart vi hörde ledningen (Korânen), trodde vi på den, och den, som tror på sin Herre, behöfver frukta hvarken för minskning i sin lön eller orättvisa.

Förvisso trodde vi på vägledningen, när vi fingo höra den; och den, som tror på sin Herre, har ingen förlust eller oförrätt att frukta.

Och efter att [nu] ha fått höra om vägledningen, tror vi på den; den som tror på sin Herre behöver inte vara rädd att [hans förtjänster] skall frånkännas honom eller [att han skall få lida annan] orätt.

Alltså då vi hört vägledningen, hafva vi trott derpå; och eho som tror på sin Herra, han skall ej frukta förminskning, ej heller oförrätt z belöningen

Bland oss finnas muslimin och villfarande. De förre hafva sträfvat till det rätta.

Förvisso finnas bland oss de, som omfatta Islam, och de, som vika av från vägen; och de, som omfatta Islam, dessa välja en rätt väg.

Bland oss finns [nu] de som har underkastat sig Guds vilja och de som går det ondas väg. De som har underkastat sig Guds vilja är de som sökte kunskap om rätt och orätt;

Och bland oss finnas Gudi undereifne, och | bland oss, de som afvika från sanningen; men de som underkasta sig Gudi, de välja den rätta vägen

De villfarande åter varda bränsle till helvetet."

Men vad dem beträffar, som vika av från vägen, så varda de bränsle åt helvetet.”«

men de som väljer att gå det ondas väg skall bli bränsle för helvetets [ugnar]!'”

Och beträffande dem som afvika från san ningen, de varda helvitets bränsle ”")

Om de (mekkanarne) vilja hålla sig fast vid den rätte vägen, så skola vi rikligen gifva dem vatten att dricka,

»Mig har ock uppenbarats: Om de beträdde den rätta vägen, så skulle vi giva dem vatten att dricka i överflöd

OM DE [som förnekar Oss] hade slagit in på den raka vägen, skulle Vi helt visst ha skänkt dem regn i riklig mängd

Om de rättfärdiegt så fram på vägen, skola vi sannerligen vattna dem med ett ymnigt regn ””"'),

så att vi derigenom må pröfva dem. Men den, som undandrager sig sin Herres åkallan, honom skall Han föra till ett hårdt straff.

Att sätta dem på prov därmed; men om någon vänder sin Herres förmaning ryggen, skall han låta honom pröva på ett fasaväckande straff.

för att pröva deras [villighet att tacka Oss för Våra gåvor]. Och den som vägrar att åkalla sin Herre skall Han utlämna åt ett straff från vilket ingen lindring ges.

Att vi må prölfva dem derigenom: och eho som undandrager sig sin Herres erinran, vi skola imdrifva honom i en förfärlig pina +) Se för de båda sista verserne, not. 264 "x) Allt det ofvanstående har afseende på andarne | 44) Någre törmena detta vara stäldt till Meckanerne, som varil utsatte för en lång torka, och som lofvades regn då : de antogo Islam : 732

Bönehusen äro inrättade för Guds skull; anropen ej der någon annan jemte Gud.

Templen höra Gud till; åkallen alltså ingen annan jämte Gud!

All dyrkan tillkommer Gud; anropa därför ingen vid sidan av Honom!

Och templen tillhöra Gudt, udliså mågen J ej deri åkalla någon jemte Gud

Då Guds tjenare (Muhammed) stod upp för att bedja till Honom, så nästan trängde de (genierne) sig hoptals på honom.

Och då Guds tjänare stod upp att åkalla honom, stodo de nästan så tätt som hopfiltade hår omkring honom.«

Men när Guds tjänare reser sig för att anropa Honom tränger massorna på [som om de ville övermanna honom].

Då Guds tjenare uppstod, att åkalla Honom, voro de nära att skocka sig på honom ”)

Säg: "jag anropar endast min Herre och jag erkänner ej jemte Honom någon Hans jemlike."

Säg: »Jag åkallar blott min Herre och sätter ingen vid hans sida.«

Säg: "Jag anropar ingen annan än min Herre och jag sätter ingen vid Hans sida."

Han sade: jag åkallar blott min Herra, och jag gör ingen till Hans like

Säg: "jag har ej makt att göra Eder hvarken ondt eller godt,

Säg: »Jag mäktar förvisso varken skada eder eller leda eder rätt.«

Säg: "Jag har ingen makt över er och kan inte vålla er skada; inte heller [kan jag] förmå er att följa den raka vägen."

Säg sannerligen förmår jag ej af mig sjelf, åstadkomma edet hvarken skada eller en rätt vägledning

ej heller kan jag finna någon tillflykt utan hos Honom.

Säg: »Förvisso skall ingen någonsin kunna beskydda mig mot Gud, och aldrig skall jag finna någon tillflykt utom honom,

Säg: "Ingen kan skydda mig mot Gud och jag kan heller inte finna en tillflykt undan Honom,

Ej beller skall jag finna tillflykt, utom Honom,

Mitt enda kall är att utföra hvad Han bjuder mig och kungöra Hans uppdrag." Men de, som sätta sig emot Gud och Hans apostel, få helvetets eld till lön, och skola der evigt vara.

Utan jag förkunnar blott en utsaga av Gud och budskap ifrån honom. Och om någon är olydig mot Gud och hans apostel, väntar honom förvisso helvetets eld, att han där må förbliva i evighet,

om [jag] inte förkunnar vad Gud [befaller mig att förkunna] och framför [alla] Hans budskap." Och på den som visar olydnad mot Gud och Hans Sändebud väntar helvetets eld och i den skall han [och hans likar] förbli till evig tid.

Om icke i hvad som kommit från Gud och Hans budskap: och eho som ät olydig mot Gud och Hans sändebud, sannerligen skall han få Inel | vitets eld att deri evinnerliga d väljas

De skola fortfara i sin otro. Men när de få se det straff, hvarmed de hotas, så skola de förnimma, hvem som hade den svagaste hjelparen och var underlägsnast till antalet.

Ända tills de få se vad som lovas dem och erfara, vem som är den svagaste hjälparen och underlägsen till antalet.«

När de [som sätter gudar vid Guds sida] till sist får skåda [straffet], som de varnades för; skall de inse vilka som hade det svagaste stödet och var obetydligast till antalet [- de eller de troende]!

Tills de se hvad dem är förutsagdt skola de tvifla, men då skola de förnimma hvars försvarare är svagast, och antal färre

Säg: "jag vet icke, om det, hvarmed I hotens, är nära förestående, eller om min Herre uppskjuter det.

Säg: »Jag vet ej, om det, som lovas eder, är nära förestående, eller om min Herre utsätter någon viss tid därför.

Säg: "Jag vet inte om det som har lovats er är nära förestående eller om min Herre skall skjuta upp det."

Säg: jag vet ej om det som eder är för . utsagdt är nära, eller om min Herre derföre ut | fäst tidens slut: Han känner det förborgade, men | uppenbarar ej sin hemlighet föt någon,

Han känner det fördolda, men låter ingen veta sin hemlighet,

Han känner det fördolda, men underrättar ingen om sin hemlighet

Han känner det som är dolt för människor, men Han låter ingen få insikt i Sina hemligheter

Säg: jag vet ej om det som eder är för . utsagdt är nära, eller om min Herre derföre ut | fäst tidens slut: Han känner det förborgade, men | uppenbarar ej sin hemlighet föt någon,

utan den apostel, som vunnit Hans välbehag. Han låter vakt af änglar gå före och efter honom,

Utom den apostel han utvalt, ty före och efter honom låter han väktare gå,

utom det sändebud som Han [utser till detta]. Och då sätter Han ut vakter framför och bakom sändebudet,

Utom den apostel i hvilken Han funnit | behag, och framför honom och efter honom lätet han träda en engla vakt;

på det att Han må veta, om apostlarne hafva framfört sin Herres budskap. Han omfattar med sin kunskap alla deras steg, och räknar noga allting.

För att han skall veta, om de framfört sin Herres budskap; ty han omfattar allt vad hos dem är och täljer alltings tal.«

för att det skall vara uppenbart att [han såväl som de andra sändebuden] har kunnat framföra sin Herres budskap. Allt som berör dem har Han under uppsikt och Han håller räkning på allt [i Sin skapelse].

Att Han må veta att de "") framfört sin Herras budskap: Han omfattar hvad hos dem är, och beräknande uppskrifver Han allting | kt) Andarne på Mohammed för att åhöra Koran | 2) Nemligen A postlarne JE | '1 | I | / Pt VN a — PRE RR nan Se Ag 733 EXXKH. KAPITLET Den Insvepte Uti Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges