Sura 71: Noa

Vi hafva sannerligen sändt Noach till sitt folk med denna befallning: "varna ditt folk, innan ett pinsamt straff drabbar dem."

Vi hava förvisso sänt Noa till hans folk med dessa ord: »Varna ditt folk, innan ett plågsamt straff drabbar dem!«

VI SÄNDE Noa till hans folk med uppdraget: "Varna ditt folk, innan ett plågsamt straff drabbar dem!"

Sannerligen sände vi Noach till hans lands män, sägande: varna dina landsmän, innan ett plåg samt straff öfverraskar dem

Noach sade: "o mitt folk! jag är för Eder en uppenbar predikare,

Han sade: »Mitt folk, jag är förvisso en offentlig varnare för eder

[Och Noa] sade: "Jag har kommit, mitt folk, för att varna er klart och entydigt:

Han sade: o, mina landsmän! jag är en . offentlig förmanare till eder,

att I skolen tjena Gud, frukta och lyda Honom.

Dyrken Gud, frukten honom och lyden mig,

dyrka Gud och frukta Honom! Och lyd mig!

Tjener Gud och frukter Honom och ly | der mig,

Då skall Han förlåta edra synder och skänka Eder lifvet till en bestämd tid (eder naturlige död, och ej låta straffet inträda). Men veten, att när en gång den af Gud bestämde terminen kommer, så kan den ej uppskjutas. O om I vissten det!

Så skall han förlåta eder edra synder och giva eder anstånd till en bestämd tid. När Guds tid kommer, beviljas förvisso intet anstånd. Om I vissten det!«

Då skall Gud förlåta er era synder och ge er uppskov till en tid [som Han] har fastställt - när den är inne, kan den inte uppskjutas - om ni [bara] visste...!"

Alt Han må förlåta eder edra synder, och gifva eder anstånd intill en bestämd ud; ty | då Guds tid inträffar, skall den ej uppskjutas, om | ) visten det!

Han sade: "min Herre! natt och dag har jag predikat för mitt folk,

Han sade: »Herre, jag har förvisso kallat mitt folk både natt och dag,

[Noa bad till Gud och] sade: "Herre! Jag har talat till mitt folk natt och dag,

Han sade: o Herre! sannerligen har jag kallat mina landsmän natt och dag, men min kal | lelse har blott gjort hastigare deras flykt från nug

men min predikan har endast ökat deras motvilja.

men min kallelse påskyndade blott deras flykt,

men mina uppmaningar har bara lett till att de alltmer drar sig undan.

Han sade: o Herre! sannerligen har jag kallat mina landsmän natt och dag, men min kal | lelse har blott gjort hastigare deras flykt från nug

Så ofta som jag predikade för dem, på det att du måtte förlåta dem deras synder, satte de fingrarne uti öronen, betäckte sig med sina kläder (så att de skulle slippa att se mig), voro hårdnackade och högmodige.

Och så ofta jag kallade dem, för att du skulle förlåta dem, satte de fingrarna i öronen och svepte sina kläder omkring sig, förhärdade sig och pöste av högmod.

Och varje gång jag kallar dem [till tron] för att Du skall ge dem Din förlåtelse, sätter de fingrarna i öronen och sveper kläderna tätare om sig, och de förskansar sig i envishet och högmod.

Sannerligen så ofta jag kallar dem, att du | må förlåta dem, sätta de sina fingrar 1 sma Öron, i och hölja öfver sig sin kläidnad, och äro förhär | dade, och uppblåste af stort högmod

Sedan har jag öppet predikat för dem,

Sedan kallade jag dem offentligen.

Jag har vädjat till dem med hög röst

Och sannerligen bar jag kallat dem offentligt;

derpå uppträdde jag offentligen inför dem, samt talade ock hemligt och förtroligt till dem.

Sedan talade jag öppet till dem och lämnade dem även meddelanden i hemlighet

och talat offentligt till dem på allmän plats, och jag har talat med dem i förtrolighet

Och sedan har jag talat till dem uppen i barligen, och gifvit dem hemliga meddelanden, | | j ; ; | BR ———V (nan MU TEN | 729 |

Jag sade: "bedjen eder Herre om förlåtelse, ty Han är redo att förlåta.

Och sade: “Bedjen eder Herre om förlåtelse — han är förvisso överseende —

och sagt dem: 'Be er Herre om förlåtelse för era synder! Han förlåter och förlåter på nytt;

Och jag har sagt: bedjer eder Herra om ullgift, ty Han är benägen att öfverse,

Han skall nedsända öfver Eder himmelen i regnskurar,

Så låter han himmelen sända eder strömmande regn

Han skall låta himlen sända er rikligt regn

Att han må låta himmelen sända öfver eder | ett ymmigt regn,

föröka edra rikedomar och söner, gifva Eder trädgårdar och strömmar.

Och utrustar eder med ägodelar och barn, skaffar eder lustgårdar och skaffar eder bäckar.

och föröka er rikedom och era söners [antal] och skänka er trädgårdar, vattnade av bäckar.

Och må föröka åt eder rikedomar och sö ner, och gifva eder trädgårdar och vifva eder floder

Huru kommer det sig, att I icke hoppens, att Gud skall hedra Eder med sin nåd?

Vad fattas eder, att I ej hoppens på upphöjelse genom Gud?

Hur är det fatt med er? Ni håller inte Gud i ära så som Han i Sitt höga majestät bör äras!

Hvad fattas eder att J ej hoppens mildhet hos Gud? |

Han har dock skapat Eder i flere omgångar (genom flera förvandlingar).

Han har ju skapat eder efter hand.

Det är Han som har skapat er steg för steg!

Sannerligen har Han skapat eder i åtskil . Liga tillstånd ”) |

Sen I icke, huru Gud har skapat sju himlar i hvarf (öfver hvarandra),

Haven I ej lagt märke till, huru Gud skapat sju himlar över varandra

Ser ni inte att Gud har skapat sju himlar, som välver sig över varandra,

Hafven J ej bemärkt huru Gud skapat sju himlar öfver hvarandra,

satt på dem månen till att lysa, och satt solen som en fackla.

Och satt månen till ljus och satt solen till bloss i dem?

och satt ibland dem månen [som lyser med lånat] ljus och solen som en sprakande fackla?

Och satt månen deri till ljus och gjort so | len till en glänsande lampa ? ;

Gud har låtit Eder uppväxa ur jorden såsom plantor;

Ja, Gud har låtit eder växa upp ur jorden;

Gud har låtit er växa upp som plantor ur jorden;

Och Gud har frambragt eder, från jorden | uppkommande,

härefter låter Han Eder dit återvända och för Eder på nytt derur.

Sedan skall han låta eder återvända till henne och låta eder uppväckas.

med den skall Han sedan låta er återförenas [och till slut] skall Han låta er träda fram [ur den på nytt] i uppståndelsens [ögonblick].

Sedan skall Han deri återföra eder, och uttaga eder åter, ur grifterne utgående

Gud har ock utbredt jorden åt Eder som en matta,

Gud har ock gjort jorden till en matta åt eder,

Och Gud har brett ut jordens [yta] för er som en matta,

Och Gud har utbredt åt eder jorden som en matta,

så att I kunnen vandra på dess rymlige stigar."

För att I skolen vandra på hennes vida vägar.”«

för att ni skall kunna färdas över den på vägar och stigar.'”

Att J mågen gå öfver henne på breda vägar ;

Noach sade vidare: "o Herre! de sätta sig emot mig och följa den, hvars rikedomar och barn endast ökat medlen till hans undergång."

Noa sade: »Herre, de äro förvisso olydiga mot mig och följa dem, vilkas rikedom och barn blott öka deras förtappelse

Noa sade [vidare]: "Herre! De lyssnar inte till mig men följer den som [stoltheten över stora] rikedomar och [många] söner driver allt närmare undergången.

Noach sade: o, Herre! de äro, i sanning, > olydige mot mig, och följa den hvars rikedom och barn ej öka annat än hans förderf ;

De hafva uppgjort listige planer,

Och som stämpla väldeligen

De har gjort upp en slug plan

Och de stämplade en gräslig stämpling 5

och sagt: "öfvergifven icke edre gudar, öfvergifven icke Vadd, icke Sowâ', och icke Jâghûth, Ja’fik och Nasr.”

Och säga: “Övergiven icke edra gudar! Övergiven icke Wadd och Suwa och icke heller Jagut, Ja’uk och Nasr!”

och säger [till varandra]: 'Låt oss aldrig överge våra gudar – varken Wadd, Suwa, Yaghuth, Ya'uq eller Nasr!'

Och de mägtige sade till de andra: I sko len ej lemna edra gudar, och ej öfvergifva Uadd, eller Suaa, 5

Desse hafva fört mången vilse, och du, o Herre! gif desse syndare ingen annan tillväxt än i villfarelse.

De hava ju vilsefört så många. Öka blott de orättfärdigas villfarelse!«

På detta sätt har de lett många vilse. Herre! Låt dessa orättfärdiga [människor] gå vidare från misstag till misstag!"

Och de förledde en mängd och du va skall ej öka för de orättfärdige annat än villfarelse k ") Dermed menas, enligt kommentatorerne, de förändringar å menniskan undergår i moderlifvet, ifrån conception, tills Nu hon framfödes. Se Marracor +) Namn på fem afgudar som dyrkades före syndafloden 5 7” å å » JA SR SAN RAS NT er: dT. Fila cn Rå SFF Vyv ÅN or Sr är brän oerh or br org Erde ev gr ör ov ae pr RR ra 730

För sina synders skull hafva menniskorna dränkts, och kastats i helvetets eld, och icke funnit någon hjelpare utom Gud.

För sina synder hava de dränkts och fått ingå i eld, och de hava ej funnit några hjälpare i stället för Gud.

De dränktes på grund av sina synder och [en Dag] skall de ledas in i Elden, och de kommer inte att finna en annan hjälpare än Gud.

Och funno ej åt sig, Gudi förutan, hjelpar'e

Noach sade: "qvarlemna ej, min Herre! något spår af de otrogne på jorden;

Och Noa sade: »Herre, lämna ingen enda av de otrogna kvar på jorden!

Och Noa [sade till Gud]: "Herre! Låt ingen av dem som förnekar sanningen bli kvar på jorden;

Och Noach sade: o, Herre! lemna ej på jorden en enda af de otrogne;

ty om du lemnar dem qvar, så skola de förleda dine tjenare, och de skola hafva endast vanartige ättlingar.

Om du lämnar dem kvar, vilseföra de förvisso dina tjänare och alstra blott syndare och otrogna.

om Du låter dem bli kvar, kommer de att leda Dina tjänare vilse och de kan inte lämna i arv annat än [ytterligare] sedligt fördärv och gudlöshet.

Ty om du lemnar dem, skola de vilsefö ra Dina tjenare, och ej framafla annat än en syndig, otacksam afkomma

Min Herre! förlåt mig och mine föräldrar synderna, samt alle dem, som troende inträda i mitt hus, de troende männerne och qvinnorna, och låt de orättfärdige tillväxa endast i förderf."

Herre, förlåt mig och mina föräldrar, så ock den, som rättrogen träder in i mitt hus, och alla rättrogna, både män och kvinnor! Och öka blott de orättfärdigas fördärv!«

Herre! Skänk oss Din förlåtelse - mig och mina föräldrar och de troende som stiger in i mitt hus och alla troende män och kvinnor! Och låt de orättfärdiga gå allt snabbare mot sin undergång!"

O, Herre! förlåt mig och mina föräldrar, och eho som inträder i mitt hus troende, och de rätlrogne man och qvinnor och öka ej för de orättfärdige annat än förderf | LXXI. KAPITLET Andarne Uti Guds namn, den Mildes, den Barmhbertiges