Sura 69: Ödestimman

Det oundvikliga (straffet) —

Ödestimman!

SANNINGENS stund [skall komma]!

Den oundvikliga dagen,

hvad är det oundvikliga?

Vad är ödestimman?

Vad betyder Sanningens stund

Hvad är den oundvikliga dagen?

Och huru vet du, hvad det oundvikliga är?

Vet du ock, vad ödestimman är?

Och vad kan låta dig förstå vad Sanningens stund betyder?

Och hvad gör dig begripligt hvad den | oundvikliga dagen är?

Thamûdäerne och a'diterne hafva förnekat domedagen,

Thamud och Ad höllo dunderslaget för lögn.

[STAMMARNA] Thamud och Aad ville inte tro på det dundrande slaget.

'Tzamud och Aad förnekade som lögn do mens dag '")

men. thamûdäerne förgjordes genom ett förfärligt oväder,

Vad Thamud beträffar, tillintetgjordes de av ovädret,

Thamudenerna begravdes av ett jordskalv;

Men i fråga om Tzamud, så tillintetgjordes | de af ett förfärligt åskslag;

och a'diterne genom den häftige orkanen,

Och vad Ad beträffar, tillintetgjordes de av en våldsam vinande vind.

och vad [stammen] Aad beträffar utplånades den av en piskande stormvind med iskyla,

Och beträffande Aad, de förstördes af en rytande, våldsam vind,

som Han lät rasa öfver dem oupphörligen under sju nätter och åtta dagar, och du skulle hafva kunnat se innevånarne kullkastade såsom murkne palmstammar.

Han lät den rasa bland dem sju nätter och åtta dagar i sträck, så att du kunde se människorna ligga kullstörtade som stumpar av murkna palmer,

som Han lät rasa mot dem utan uppehåll i sju nätter och åtta dagar. Där kunde man se människorna ligga utsträckta [på marken] som urgröpta palmstubbar.

Som Gud dref mot dem sju nätter och åtta dagar oupphörligen: och du skulle sett menniskorna i derunder kullkastade liksom de varit ibålige palm | träds rötter; | 474) Detta är en af benämningarne på uppståndelsens dag Originalets ord Xäl> (Hackah) betyder, utan artikeln, | något som oundvikligen måste inträffa | 475) Detta är betydelsen af originalets ord med artikeln; det är adjectif verbal femininum af verbet EP (Karaa), som | betyder bland annat: (ådern) har pulserat; och dagen har li fått det namnet, -derföre att menniskornas hjertan på den Å skola bulta al: förskväckelse ; | | MR nn SK a a ER |.

Ser du till någon qvarlefva af dem?

Och kunde du väl se någon återstod av dem?

Kan du [nu] finna några spår efter dem

Och skulle du väl sett n son qvarlefva af dem?

Farao, hans föregångare och de omstörtade städerne (Sodom och Gomorrha) begingo brott,

Farao, de, som levde före honom, och de omstörtade städerna begingo ock synd

Och Farao och [folken] som levde före honom och [människorna i] de ödelagda [städerna] bar [alla på en tung börda av] synd.

Och Pharao och de som voro före honom | och de kullkastade städerne >) begingo synd,

och försyndade sig emot sin Herres sändebud, derföre straffade Han dem med ett förökadt straff.

Och voro olydiga mot sin Herres apostel, men han straffade dem i rågat mått.

När de satte sig upp mot sin Herres sändebud, straffade Han dem med fruktansvärd stränghet.

Och voro olydige mot sin Herras sändebud, derföre straffade Han dem med förökadt straff

Då vattnet öfversvämmade (vid syndafloden), buro vi Eder på den simmande arken,

När vattnet översvämmade, förde vi eder förvisso bort i arken

När vattenmassorna sprängde alla hinder lät Vi arken bära er.

Sannerligen då vattnet flödat Olver, buro vi eder i det flytande skeppet ”""Y,

på det att vi skulle göra den för Eder till en varnagel, som förnuftiga öron aldrig glömma.

Att därmed giva eder en förmaning och för att ett minnesgott öra måtte minnas det.

Den skulle bli ett tecken och en påminnelse för er, som varje uppmärksam lyssnare bevarar i sitt hjärta.

Att vi skulle söra det till en åminnelse at eder, och att det uppmärksamma örat mumåtte | qvarhålla det ;

När det en gång stötes i basunen,

När det blåses en enda stöt i basunen

Och när domedagsbasunen ljuder - en enda gång -

Men då det skall stötas i basunen ett andetag;

och jorden och bergen upplyftas och krossas med en stöt,

Och jorden och bergen föras bort och plötsligt smulas sönder i smulor,

och jordytan och bergen lyfts upp och krossas i en enda stöt,

Och jorden och bergen skola bortföras, och | | slås i smulor med ett slav,

på den dagen inträffar den annalkande straffdomen,

På den dagen händer händelsen,

den Dagen har det kommit som måste komma.

Den dagen skall domens stund ""+) inträffa, |

och himmelens fäste spricker och varder fullt af remnor,

Och himmelen rämnar, så att den störtar samman på den dagen.

Och himlen - som har blivit skör - skall brista

Och himmelen skall klyfvas, och skall den | dagen lätt sönderfalla, |

och änglarne hålla sig vid dess rand, och öfver dem bäres din Herres thron, på denne dagen af åtta änglar.

Och änglarna stå runt omkring, och åtta skola på den dagen bära din Herres tron över sig.

och änglarna [skall stiga fram] från alla håll och över dem skall åtta [bärare] den Dagen bära din Herres tron.

Och engeln skall stå vid dess sidor: och åtta englar skola den dagen bära öfver sig din F Herras thron 4

På den dagen skolen I inställas inför Honom, och ingen af edra hemligheter varder fördold.

På den dagen skolen I mönstras, och intet fördolt skall fördöljas.

Den Dagen kommer ni att undergå [rannsakan och dom] och ingenting, som ni höll hemligt, skall förbli dolt.

Den dagen skolen J inställas inför Gud, n ingen af edra hemliga gerningar skall döljas

Han, som då fått sin bok (sitt skuldregister) i sin högra hand, skall säga: "se här! läsen min bok.

Vad beträffar den, som får sin bok i högra handen, skall han säga: »Tagen och läsen min bok!

Och den som får ta emot sin bok med höger hand skall ropa: "Kom! Läs [vad som står] i min bok!

Beträffande den till hvilken dess bok var der gifven 1 dess högra band, han skall säga: ta ) ger, läser min bok ir

Jag har alltid trott, att jag skulle undergå räkenskap inför Honom."

Jag trodde förvisso, att jag skulle inställa mig till rannsakning.«

Jag visste att jag [en dag] skulle kallas att avlägga räkenskap!"

Sannerligen tänkte Jag att jag skulle möta 5 min redogörelse 5

Han får lefva i ett sällt tillstånd

Och han skall få ett behagligt liv

Han skall leva, salig,

Och han skall framlefva ett angenämt lif, |

uti en högt belägen lustgård,

I en högt belägen lustgård,

i ett himmelskt paradis,

I en upphöjd lustgård, å

hvars frukter kunna plockas nära honom.

Vars frukter äro nära till hands.

där [alla] frukter är [lockande] nära.

Hvars frukter äro nära att plocka N

Man säger till dem: "äten och dricken till eder helsa, såsom belöning för hvad I hafven gjort under förflutne dagar."

»Äten och dricken efter behag till lön för vad I uträttat i forna dagar!«

[Han och hans medbröder skall uppmanas:] "Ät och drick av hjärtans lust! [Detta är lönen] för de [goda handlingar] som ni sände framför er!"

Åter och dricker, utan olägenhet, för hvad I gifvit på förhand under de dagar som förflutne äro ! +) Sodom och Gomorrah i ++) Noachs ark EN ”X+) Originalets ord är det samma som tjenar till tittel åt 56 2 kapitlet, och är förklaradt not 455 d E | 724

Den åter, som fått sin bok i venstra handen, skall utbrista: "gifve Gud, att jag ej hade bekommit min bok!

Och vad beträffar den, som får sin bok i vänstra handen, skall han säga: »O att jag sluppit få min bok

Men den som får ta emot sin bok med vänster hand skall säga: "Ack, om jag ändå hade sluppit se min bok

Men den till hvilken dess bok varder gsit ven i dess venstra hand, han skall säga: o, alt nin bok ej blifvit mig given;

Icke visste jag, hurudan min räkenskap skulle blifva.

Och sluppit få veta vad rannsakningen innebär!

och fått förbli i okunnighet om denna räkenskap över mitt [liv]!

Och att jag ej kände hvad min räkning är!

O att döden hade gjort slut på mig!

O att det varit slutet!

Om ändå detta hade varit slutet!

O, att detta vore döden!

Min rikedom har ej varit mig till gagn.

Min rikedom har ej båtat mig;

Ingen nytta har jag av allt det som jag ägde!

Icke hafva mina rikedomar sgagnat mig;

Min makt är förbi."

Min makt har vikit ifrån mig.«

Mina argument har mist all styrka!"

Tillintetgjord för mig är min macst

Gud säger: "gripen och binden honom.

»Tagen honom och binden honom,

[Då skall befallningen ges:] "Grip honom och slå honom i en krage av järn

Griper honom och binder honom ”),

Steken honom sedan i helvetets eld.

Steken honom sedan avgrundselden!

och låt helvetets lågor sveda honom.

Och kaster honom att brännas 1 helvittet;

Påläggen ho- nom derefter en sjuttio alnars lång kedja,

Omlinden honom sedan med en kedja, sjuttio alnar lång!

Kedja därefter ihop honom [med andra syndare] i en kedja vars längd är sjuttio alnar;

Inträder honom sedan i en kedja, hvars längd är sjuttio alna

ty han trodde ej på den högste Guden

Han trodde förvisso ej på Gud, den Store,

han ville nämligen inte tro på Guds höga majestät,

Ty han trodde ej på den store Guden:,

och var ej benägen att gifva föda åt den fattige.

Och uppmanade icke andra att bespisa den fattige,

och uppmanade ingen att ge den fattige att äta.

Ej heller uppmuntrade han till den fattti ges bespisning

Derföre har han här ej någon varm vän,

Och därför har han ingen vän här i dag

Därför har han här i dag ingen vän

Alltså har han här ej någon vän i dag,

och får ej annan spis än var,

Och ingen annan spis än blodvar,

och får ingen annan föda än sådana motbjudande anrättningar

Ej heller spis, om icke af den från de fördömde flytande förrutnelsen,

hvilket endast syndarne skola äta."

Som endast syndarne förtära.«

som bara syndarna kan svälja."

Som ingen skall förtära utom syndar'ne

Jag behöfver icke svärja vid det, som I sen,

Och jag svär vid vad I sen

VID allt det som ni kan urskilja

Jag svär ”") vid hvad I sen,

ej heller vid det, som I icke sen:

Och vad I icke sen

och vid det som ni inte kan urskilja!

Och hvad J icke sen,

detta är sannerligen en ädel apostels ord,

»Detta är sannerligen en ärevördig apostels tal

Förvisso är detta ett ädelt Sändebuds ord,

Att detta visserligen är en ärofullapostels ord,

och icke en skalds ord — I hafven föga tro! —

Och ingen skalds tal — föga tron I —

inte ord av en poet - få är de ting ni tror på! -

Och att det ej är en skalds ord: huru höga J tron!

ej heller en spåmans ord, — I hafven föga eftertanke! —

Och icke heller någon siares tal — föga låten I förmana eder.

Inte heller ord av en spåman - få är de ting ni ägnar eftertanke åt!

Ej heller en spåmans ord: huru litet: J erinren eder!

utan en uppenbarelse ifrån verldarnes Herre —

Det är en sändning från all världens Herre.

[Detta är] en uppenbarelse från världarnas Herre!

En uppenbarelse är det från verldarnes | Herra.

och om han (Muhammed) pådiktade oss något sladder,

Och om han pådiktat oss några dikter,

Om han [som fått uppenbarelserna sig anförtrodda hade tillfogat] några ord och påstått att de var Våra,

Om han """") uppdiktat på oss något af | dessa ord,

så skulle vi gripa honom vid hans högra hand,

Så skulle vi hava gripit honom med högra handen

skulle Vi ha gripit hans högra hand

Skulle vi säkert gripit honom med högra handen,

och afskära hans pulsåder.

Och sedan avhuggit hjärtådern,

och sedan ha skurit upp hans kroppspulsåder.

Och sedan alskurit honom hjertådren, Xx) Denna befallning skall gifvas till plågoandarne xx) Se not 458 22) Mohammed 725

Ingen af Eder skulle då kunna skydda honom.

Utan att någon av eder kunnat avvärja det.

Ingen av er hade då kunnat rädda honom!

Och imgen al eder skulle från honom a! hiävlllit oss

Nej! det är en varning för de fromme.

Detta är sannerligen en förmaning för de gudfruktiga,

[Denna Koran] är helt visst en påminnelse till dem som fruktar Gud och ständigt har Honom för ögonen.

Visserligen är denna Koran en erinran för dte sudfruktige

Vi veta nog, att det ibland Eder gifves folk, som anse detta för en lögn.

Och vi veta sannerligen, att det bland eder finnas de, som hålla sanning för lögn,

Vi vet att det bland er finns de som kommer att förneka [den]

Och vi veta, i sanning, att bland eder äro dee som göra den till lögn; |

Lögnarne äro derföre blott att beklaga,

Och för de otrogna varder den sannerligen en anledning till suckan,

och detta kommer att orsaka förnekarna [själva] bitter grämelse.

Men för de otrogne varder den visserligen env. orsak till sorgesuckan

ty denna uppenbarelse är den vissa sanningen.

Men detta är sannerligen den säkraste sanning.

Helt visst är den den absoluta Sanningen.

Ty den är säkert en obestridlig sanning

Prisa derföre din Herres namn, den Stores!

Så prisa då din Herres, den Stores namn!«

Prisa därför din Herres namn, omstrålat av makt och härlighet!

Prisa alltså din Herras namn, den Store 1 | LÄN. RA PITLET Stegen "I. , Uiti Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges