Sura 70: Trappstegen

Någon frågade dig om ett straff, som är i antågande

En spörjande sporde efter ett stundande straff

EN MAN frågade om ett straff som väntar

En frågande frågade ”") om det inträffan dee: straffet

för de otrogne, hvilket ingen kan hindra,

För de otrogna. Ingen kan avvärja det.

dem som förnekar sanningen och som ingen kan avvärja,

För de otrogne? Ingen skall undanrycka det

och som kommer ifrån Gud, trappstegens Herre (den upphöjde),

Det kommer från Gud, trappstegens Herre,

[ett straff] från Gud till vilken många vägar leder upp.

Från Gud, Herre till stegen 2) |;

till hvilken änglarne och den helige anden uppstiga på en dag, som varar femtiotusen år.

Till vilken änglarna och anden stiga upp en dag, vars längd är femtiotusen år.

Till Honom stiger änglarna och den heliga ingivelsens ande upp under en dag vars längd är femtiotusen år.

Englarne och anden "5+Y skola på dem upp stuga till Honom på en dag hvars längd är femtio / tusen år ") Ordet förekommer i 3 versen Kapitlet kallas äfven af någre: En frågande frågade, efter de två första orden 4 "X) En viss man frågade profeten | Nn O | it 175) Nägre mena med dessa steg, himlakropparne på hvilka englarne uppstiga att emottaga Guds befallningar, celler g de steg på hvilka de salige skola uppstiga till paradiset; u andre, de steg på hvilka böner och rättfärdiga gerningar . uppstiga till himmelen; &c. se Marracct & Sale je ++) Gabriel en 277) Uti 32 Kapitlets 4:de vers, är samma dags (den yttersta 3 dagen) längd, uppgifven till es tusen år. Korans tolkare d hafva ej uraktlätit att söka nöjagtigt förklara en sådan ,” n .|' V . Ad molsägelse, Sa säga de, bland annat se Sales prel. Disc.) bj att de ej veta hvilket tidsmått Gud menar; att dessa ut brå 'b US | Ia VC Mät Bk . ng, PNP TREN RER res I DO La RN SPEL fm RT EE I nn Me MR MAAORAOMO 720

Var du blott tålig på ett ädelt sätt!

Så visa då tillbörligt tålamod!

Uthärda därför [dina prövningar, Muhammad,] med väl buret tålamod!

Fördrag alltså med ett godt tålamod;

De hålla straffet för aflägset,

De se den förvisso i fjärran,

De ser [straffet] som något mycket avlägset,

Ty de se det ”) fjerran bort,

men vi hålla det för nära.

Men vi se den på nära håll

men Vi ser det som något som ligger helt nära!

Men vi se det nära

En dag skall himmelen varda såsom oljedrägg,

Den dag, då himmelen varder som smält koppar

Den Dagen skall himlen likna smält koppar

En dag varder himmelen liksom smält koppar,

och bergen se ut som mångfärgad ull (kringflygande i luften).

Och bergen varda som ull

och bergen skall vara som högar av rödfärgad ull.

Och bergen skola blifva liksom olikfärgad u I,

Vännerne skola ej bekymra sig om hvarandra,

Och vän ej spörjer vän,

Ingen vän frågar efter en vän;

Och en vän skall ej fråga efter en vän, ekuru

ehuru man låter dem se hvarandra. Syndaren vore glad, om han kunde friköpa sig ifrån den dagens qval med sina barn,

Ehuru man låter dem se varandra. Syndaren skall önska, att han på den dagen kunde friköpa sig från straffet genom sina barn,

[ändå] får de se varandra. För att köpa sig fri från straffet kommer den obotfärdige syndaren den Dagen att vilja offra [till och med] sina barn,

De skola vara i sigte af hvarandra. Den brottslige skall önska att återlösa sig från den d.a gens straff med sina söner,

och med sin hustru och med sin broder,

Sin maka, sin broder

sin hustru, sin broder,

Och sin maka och sin broder,

och sin slägt, som nu skyddar honom,

Sin släkt, som beskyddar honom,

de anhöriga som hade beskyddat honom,

Och sina anhörige, som emottogo honom gästfritt,

och med hela verlden, om han kunde rädda sig.

Och alla, som finnas på jorden, och att de kunde frälsa honom.

ja, alla jordens invånare - [om] han på så sätt kan rädda sig.

Och alla dem som på jorden äro, och att det måtte frälsa bonom

Det kan ej ske, ty elden lågar,

Nej! Detta är förvisso en låga,

Ack, nej! [Han slipper inte ifrån denna] rasande eld

Ingalunda; ty helvitets eld,

som bränner köttet af benen

Som sliter av huvudsvålen

som skall [bränna] bort hans hud upp till och med huvudsvålen!

Gripande vid hufvudsvålarne,

och kallar till sig den, som har vändt sanningen ryggen och gått bort,

Och kallar dem, som ryggade tillbaka och vände sig bort,

Den kallar alla dem som vände ryggen [åt budskapet] och drog sig undan

Skall kalla den som vändt ryggen till och | flytt från tron,

samlat och hopat rikedomar.

Som samlade och hopade.

och dem som samlade och gömde [rikedomar i sina kassakistor].

Och samlat och girigt hoplagt

Menniskan är af naturen häftig.

Människan har förvisso skapats orolig

MÄNNISKAN är skapad rastlös och otålig.

Sannerligen är menniskan skapad mägta otälig

Träffad af en motgång, varder hon otålig.

Och otålig, när något ont vederfares henne,

Hon beklagar sig så fort hon drabbas av något ont,

Då ondt drabbar henne jemrar hon sig,

Men när något godt faller på hennes lott, så varder hon karg.

Och knusslig, när något gott vederfares henne,

men om det goda kommer på hennes lott visar hon [de behövande] ifrån sig.

Och då godt vederfares henne är hon karg

Icke så de fromme,

Undantagandes de bedjande,

[Så uppträder] inte de som med allvar ger sig hän åt sin andakt

Undantagne de andäktige,

som äro ihärdige i sina böner,

Som äro ståndaktiga i bönen,

och som oförtröttligt förrättar sin bön,

Som äro beständige i sina böner; 3 | | tryck äro figurliga, och ej böra tagas efter bokstafven; att ; de voro ämnade att måla för araberne den dagens förfär | lighet, emedan de beskrifva såsom af lång varagtighet, hvad | | som förefaller dem obehagligt, och tvertom; m. fl tolk |: ningar. | | | Om Islams filosofen med denna tydning menade, att tl den är för de dödlige, ej för den Evige, och att för Honom | en minut eller femtiotusen år, är allt detsamma, vore föga | att dervid anmärka; men det är troligt att Gabriel cJ 1 tänkte på detta, då han för deras profet dikterade Koran | | «Y Meeckanerne straffet H ol | Ä—L — GR HV ACA Ed DT AT SN er RR | 727

i hvilkas egendom alltid finnes en bestämd del

Som förbehålla en viss del av sin egendom

och som av vad de äger [anslår] rättmätiga andelar

Och de at hvilkas ägodelar cen ullbörlig viss del

för tiggaren och den nödstälde,

Åt tiggaren och den hjälplöse,

åt tiggarna och dem som [i tysthet] lider nöd

Tillfaller den som begär och den nöd ; ställde som ej vågar begära;

som äro öfvertygade om domedagen,

Som tro på domedagen,

och som tror på Domens dag

Och de som tro att domens dag är en | sanning; |

som bäfva för sin Herres straff,

Som bäva för sin Herres straff —

och fruktar sin Herres straff -

Och de som äro i bäfvan för sin Herras straff, t

— ingen är säker för sin Herres straff —

Förvisso är deras Herres straff sådant, att ingen är säker därför —

ingen kan vara säker på att gå fri från sin Herres straff -

Ty ingen är säker för sin Herras straff;

som styra sina lustar,

Som akta sin lem

och som håller sina begär i styr

Och de som äro vaktare öfver sin blygd

— endast tillfredsställande dem med sina makar och slafvinnor, ty då äro de frie ifrån tadel —

För andra än sina hustrur eller de slavinnor, över vilka de råda — ty då äro de fria från tadel,

och inte [ger fritt utlopp åt sin lust] med andra än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter - inget klander kan då riktas mot dem;

Utom i fråga om sina hustrur eller sina slafvinnor, ty betrå ffande dem skola de icke förebrås;

men de, som med sina begär gå längre, öfverträda Guds bud —

Men om de eftersträva något dessförutom, begå de övergrepp —

men går de längre är de syndare -

Men de som sträcka sina begär utom detta, | desse äro öfverträdare )

som troget bevara anförtrodt gods och uppfylla sina förbindelser,

Som vaka över anförtrott gods och sina förpliktelser,

och de som troget fullgör sina förtroendeuppdrag och uppfyller sina löften,

Och de som hålla vård om hvad dem | blifvit anförtrodt och sina förbindelser; h

som äro rättskaffne då de vittna,

Som vidhålla sina vittnesmål

och de som står fast vid sitt vittnesmål,

Och de som äro vidstående sina vittnesmål; ?

och som noga iakttaga sina böner.

Och som äro noga med sina böner.

och de som slår vakt om bönen.

Och de som äro noggranne om sina bönet j|

Desse skola med ära upptagas i paradiset.

Dessa varda ärade i lustgårdar.

[Alla] dessa skall [hälsas] med hedersbetygelser i [paradisets] lustgårdar.

Desse skola vistas i lustgårdar, ärade |

Huru kommer det sig då, att de otrogne springa omkring dig (Muhammed)

Vad fattas då dem, som äro otrogna, att de rusa framför dig,

HUR ÄR det fatt med [dessa] sanningens förnekare, som ivrigt tränger fram med sträckta halsar

Hvad fattas då de otrogne, att de löpa |. framför dig med nedslagna blickar,

uti spridda hopar till höger och till venster?

Spridda till höger och vänster?

från höger och vänster i stora grupper?

På högra sidan och på den venstra, flock vis? s

Vill hvarje man af dem inträda i sällhetens paradis?

Trånar en var av dem efter att bliva insläppt i en ljuvlig lustgård?

Är det av iver att få stiga in i lycksalighetens lustgårdar?

Önskar hvarje man af dem att införas i , en härlig lustgård? 5

Nej! vi hafva skapat dem af det, som de veta.

Nej! Vi hava förvisso skapat dem av vad de veta.

Visst inte! De vet ju av vad de har skapats!

Bort från oss! sannerligen hafva vi skapat A dem af hvad de veta ') å

Vi behöfva icke svärja vid österns och vesterns Herre! att vi äro i stånd

Och jag svär vid östans och västans Herre: »Vi hava sannerligen makt

Vid alla soluppgångars och alla solnedgångars Herre! Vi är sannerligen i stånd

Jag svär ”) vid östans och vestans Herre, 5 att vi visserhgen äro mägtige, E

att förgöra dem och sätta i deras ställe dem, som äro bättre än de. Ingen kan dervid lägga hinder i vår väg.

Att sätta dem, som äro bättre, i stället, och vi låta oss ej förekommas.«

att i deras ställe sätta bättre [människor än de] - ingenting kan hindra Oss!

Alt sätta i stället för dem andra bättre än ; de, och vi skola ej förekommas 1 478) Af ett ofullkomligt ämne, hvarföre den som vill blifva bh paradisets invänare, måste fullkomna sig i tro och andeliga ES dygder: så tolkar Al Beidawi, se Sale 2) Se nol 458 ; LT | 4 ar än SENT EROS EA NES Pe — e j | 728

Låt dem blott hållas. De må skämta och leka, till dess att deras dag kommer, och de få det, hvarmed de hotats,

Så låt dem då prata och skämta, tills de uppleva den dag, som lovas dem,

Låt nu [förnekarna] fortsätta med sina ordlekar, till dess de står inför den Dag som de fått löfte om,

Lemna dem då att fördjupa sig i tomnna tvister, och förlusta sig, tills de möta just den clka gen hvarpå de fått löfte

den dag nemligen, på hvilken de framgå ur grifterna så hastigt, som om det vore frågan om en kapplöpning,

Den dag, då de gå ut ur grifterna och hava så bråttom, som om de kappades om målet,

den Dag då de skall skynda fram ur sina gravar, som om de hade bråttom att inställa sig [till andakten] inför sina gudabilder,

En dag de skola framkomma ur grifterimna skyndsamt, liksom de flockade till krigsstandaret,

med nedslagna ögon och höljde af blygsel. Detta är den dag, hvarmed man hotat dem.

Med nedslagna blickar och överhöljda av uselhet! Detta är den dag, som lovades dem.

stirrande i marken, nedtyngda av skam. Detta är den Dag om vars ankomst de gång på gång har varskotts.

Deras blickar nedslagne, vanära öfverhöl jande dem: detta är dagen hvarpå de fått löfte LXNXI KAPITLET Noach, frid öfver honom! Uv Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges