وَإِنِّي كُلَّمَا دَعَوۡتُهُمۡ لِتَغۡفِرَ لَهُمۡ جَعَلُوٓاْ أَصَٰبِعَهُمۡ فِيٓ ءَاذَانِهِمۡ وَٱسۡتَغۡشَوۡاْ ثِيَابَهُمۡ وَأَصَرُّواْ وَٱسۡتَكۡبَرُواْ ٱسۡتِكۡبَارٗا٧

Så ofta som jag predikade för dem, på det att du måtte förlåta dem deras synder, satte de fingrarne uti öronen, betäckte sig med sina kläder (så att de skulle slippa att se mig), voro hårdnackade och högmodige.

Och så ofta jag kallade dem, för att du skulle förlåta dem, satte de fingrarna i öronen och svepte sina kläder omkring sig, förhärdade sig och pöste av högmod.

Och varje gång jag kallar dem [till tron] för att Du skall ge dem Din förlåtelse, sätter de fingrarna i öronen och sveper kläderna tätare om sig, och de förskansar sig i envishet och högmod.

Sannerligen så ofta jag kallar dem, att du | må förlåta dem, sätta de sina fingrar 1 sma Öron, i och hölja öfver sig sin kläidnad, och äro förhär | dade, och uppblåste af stort högmod