قَدۡ كَانَتۡ لَكُمۡ أُسۡوَةٌ حَسَنَةٞ فِيٓ إِبۡرَٰهِيمَ وَٱلَّذِينَ مَعَهُۥٓ إِذۡ قَالُواْ لِقَوۡمِهِمۡ إِنَّا بُرَءَـٰٓؤُاْ مِنكُمۡ وَمِمَّا تَعۡبُدُونَ مِن دُونِ ٱللَّهِ كَفَرۡنَا بِكُمۡ وَبَدَا بَيۡنَنَا وَبَيۡنَكُمُ ٱلۡعَدَٰوَةُ وَٱلۡبَغۡضَآءُ أَبَدًا حَتَّىٰ تُؤۡمِنُواْ بِٱللَّهِ وَحۡدَهُۥٓ إِلَّا قَوۡلَ إِبۡرَٰهِيمَ لِأَبِيهِ لَأَسۡتَغۡفِرَنَّ لَكَ وَمَآ أَمۡلِكُ لَكَ مِنَ ٱللَّهِ مِن شَيۡءٖۖ رَّبَّنَا عَلَيۡكَ تَوَكَّلۡنَا وَإِلَيۡكَ أَنَبۡنَا وَإِلَيۡكَ ٱلۡمَصِيرُ٤

I hafven ett skönt föredöme uti Abraham och dem, som följde honom, då de sade till sitt folk: "vi frisäga oss ifrån Eder och de afgudar, som I tillbedjen utom Gud. Vi förneka Eder. Emellan oss och Eder skall hat och fiendskap städse råda, till dess att I tron på den ende Guden." Dock äro Abrahams ord till sin fader icke att efterfölja: "jag skall bedja om förlåtelse för dig; men jag kan ej utverka något af Gud för dig." O vår Herre! på dig förtrösta vi, till dig vända vi oss. Till dig för vägen.

Ett härligt föredöme haven I fått i Abraham och dem, som följde honom, när de sade till sitt folk: »Vi hava förvisso intet att skaffa med eder och det I dyrken i stället för Gud; vi förneka eder, och mellan oss och eder råder fiendskap och hat till evig tid, såvitt I ej tron på Gud allena«, men icke i Abrahams ord till sin fader: »Jag skall sannerligen bedja om förlåtelse för dig, men jag mäktar ej uträtta det ringaste för dig hos Gud.« Herre, på dig förtrösta vi, inför dig göra vi bot, och hos dig är målet.

Ett gott föredöme har ni i Abraham och de som följde honom, när de sade till sina landsmän: "Vi är inte ansvariga för er och för det som ni dyrkar i Guds ställe och vi tar avstånd från er. Fiendskap och hat skall råda mellan oss och er ända till dess ni tror på den Ende Guden." [Men tag] inte [exempel av] Abraham när han sade till sin fader: "Jag lovar att be [Gud] ge dig Sin förlåtelse; men jag kan inte av Gud utverka någon [lindring i ditt straff]." [Abraham och de som följde honom bad:] "Herre! Till Dig sätter vi vår lit, till Dig vänder vi oss i ånger [över våra synder] och Du är målet för vår färd!

Redan hafven J haft ett skönt exempel att följa i Abraham och dem som voro med honom, då de sade till sina landsmän: vi äro frikände för eder och för hvad J dyrken, utom Gud; vi förneka eder, och fiendskap och hat hafva inträdt emellan oss och eder för alltid, tills J tron på Gud ensam: utom Abrahams ord till sin fader: visserligen skall jag bedja om tillgift för dig, men jag kan ingenting erhålla för dig af Gud: o, Herre! på Dig förtrösta vi, och till Dig äro vi omvände, och hos Dig är samlingsstället.