Sura 61: Slagordningen

Allt i himlarne och på jorden lofvar Gud. Han är den Allsmäktige, den Allvise.

Vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden prisar Gud; ja, han är den Väldige, den Vise.

ALLT det som himlarna rymmer och det som jorden bär prisar Gud; Han är den Allsmäktige, den Vise.

Allting i himlarne och på jorden prisar Gud; och Han är den Mägtige, den Vise.

O I som tron! Hvi sägen I det, som I icke gören?

I, som tron, varför sägen I vad I icke gören?

TROENDE! Varför säger ni ett och gör ett annat?

O, J som tron! hvarföre sägen J hvad J icke gören?

Stort är det hat, som väckes hos Gud derföre att I sägen, hvad I icke gören.

Det är en styggelse inför Gud, att I sägen vad I icke gören.

Det är djupt förhatligt för Gud att era ord inte överensstämmer med era handlingar!

Det är mägta förhatligt inför Gud, att J sägen hvad J icke gören.

Gud älskar dem, som strida för Hans skull i sluten slagtordning, likasom om de voro en fast bygnad. —

Gud älskar förvisso dem, som strida för hans sak i slagordning lik en väl hopfogad byggnad.

Gud älskar dem som kämpar för Hans sak i slutna led [så att de tillsammans bildar] liksom en stark och solid byggnad.

Sannerligen älskar Gud dem som strida för Hans sak i slagordning, liksom de vore en orubblig mur.

Moses har ju sagt till sitt folk: "o mitt folk! hvi plågen I mig, fastän I veten, att Gud har sändt mig till Eder." När de afveko ifrån sanningen, så gjorde Gud deras hjertan affälliga, ty Gud leder icke de gudlösa menniskorna.

Än när Mose sade till sitt folk: »Mitt folk, varför förolämpen I mig, då I veten, att jag är sänd av Gud till eder?« När de avföllo, gjorde Gud deras hjärtan avfälliga, ty Gud vägleder ej de ogudaktiga människorna.

[Minns] Moses, som talade till sitt folk och sade: "Varför orsakar ni mig sorg och bekymmer, fastän ni vet att jag är sänd till er av Gud?" Men när de [ändå] vek av [från den raka vägen], stämplade Gud deras hjärtan med avvikelsens stämpel; Gud leder inte dem som förhärdar sig i trots.

Och [kom ihåg] då Mose sade till sina landsmän: o, mina landsmän! hvarföre förolämpen J mig, då J veten att jag är Guds sändebud till eder? Men då de afvikit från det rätta, vilseförde Gud deras hjertan; ty Gud vägleder ej de elaka menniskorna.

Jesus, Marias son har ju sagt: "o Israels barn! jag är ett Guds sändebud till Eder, för att bekräfta hvad som före mig har uppenbarats och att förkunna ett sändebud, som efter mig komma skall, och hvilkens namn är Ahmed." Men då han nu har kommit till dem med obestridliga uppenbarelser, säga de: "detta är ett påtagligt taskspeleri."

Än när Jesus, Marias son, sade: »Israels barn, jag är sänd av Gud till eder att bekräfta den tora, som kommit före mig, och bebåda en apostel, som skall komma efter mig och vars namn är Ahmed.« Men när han kom till dem med de klara vittnesbörden, sade de: »Detta är uppenbar trolldom.«

Och [minns] Jesus, Marias son, som sade: "Israeliter! Jag är sänd till er av Gud för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förkunna för er det glada budskapet att ett sändebud skall komma efter mig vars namn skall vara Ahmad." Men när han kom till dem med klara tecken och vittnesbörd, sade de: "Detta är uppenbart vältalighet som bländar och förhäxar!"

Och då Jesus, Marias son, sade: o, Israels barn! Jag är Guds sändebud till eder, bekräftande hvad som var före mig af Lagen, och bärande gladt bådskap om en apostel som skall komma efter mig, hvars namn [blifver] Ahmed: men då han kommit till dem med obestridliga bevis, säga de: detta är påtagligt hexeri.

Men ho är väl större syndare än den, som uppdiktar lögn om Gud, ehuru han inbjudes till Islâm? Gud leder icke de syndiga menniskorna.

Och vem är orättfärdigare än den, som uppdiktar lögn om Gud, just då han kallas till Islam? Ty Gud vägleder ej de orättfärdiga människorna.

Vem är mer orättfärdig än den som, när han får kallelsen att underkasta sig Guds vilja, finner på lögner om Gud? Gud vägleder inte dem som begår [sådan] orätt.

Men hvem är orättfärdigare än den som uppdiktar lögn om Gud, då han kallas till Islam? Dock Gud vägleder ej de orättfärdiga menniskorna.

De vilja utsläcka Guds ljus med sine läppar; men Gud fullkomnar sitt ljus, äfven om de otrogne deröfver förargas.

De vilja blåsa ut Guds ljus med munnen, men Gud gör sitt ljus fullkomligt, om ock de otrogna skulle harmas.

De vill släcka ut Guds ljus med sina ord, men Gud skall låta Sitt ljus lysa med full styrka, hur förhatligt detta än måste vara för förnekarna av sanningen.

De vilja utsläcka Guds ljus med sina munnar, men Gud fullkomnar sitt ljus, om än de otrogne sträfva emot.

Det är Han, som har skickat sin apostel med ledningen och sanningens religion, för att gifva den seger öfver alla religioner, äfven om hedningarne deröfver förargas.

Han är den, som sänt sin apostel med vägledningen och sanningens religion för att giva den seger över varje annan religion, om ock månggudadyrkarne skulle harmas.

Det är Han som har sänt Sitt Sändebud med vägledningen och [för att förkunna] den sanna tron som skall föras till seger över all [annan form av] gudstro, hur förhatligt detta än kan vara för dem som sätter medhjälpare vid Guds sida.

Han är den som sändt sin apostel med vägledningen och den sanna läran, att Han må upphöja henne öfver all annan lära, om än afgudadyrkarne sträfva emot.

O I som tron! Skall jag visa Eder en handelsaffär, som skall frälsa Eder ifrån ett pinsamt straff?

I, som tron, skall jag visa eder en affär, som kan frälsa eder från ett plågsamt straff?

TROENDE! Skall Jag berätta för er om en byteshandel som kommer att rädda er från ett svårt lidande?

O, J som tron! skall jag visa eder en handel, som skall frälsa eder från ett plågsamt straff?

I skolen tro på Gud och på Hans apostel, kämpa för Guds sak med uppoffring af edert lif och eder egendom. Detta är bäst för Eder, om I insen det.

I skolen tro på Gud och hans apostel och våga edra ägodelar och edert liv för Guds sak; detta är bäst för eder, om I haven kunskap.

[Den består för er del i att] ni tror på Gud och Hans Sändebud och strävar och kämpar för Guds sak med er egendom och ert liv som insats; detta är för er det bästa — om ni bara visste!

J tron på Gud och Hans sändebud, och använden edra ägodelar och edra personer i kampen för Guds sak: detta är godt för eder, om J visten det:

Gud skall då förlåta Eder edra synder och införa Eder i lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar, och i tjusande hem i Edens paradis. Detta är den största salighet.

Så skall han förlåta eder edra synder och låta eder komma in i lustgårdar, genomflutna av bäckar, och ljuvliga boningar i Edens lustgårdar; detta är den högsta lycksaligheten.

[I gengäld] skall Han förlåta era synder och föra er till lustgårdar, vattnade av bäckar, och de bästa boningar i [detta] Edens paradis; detta är den stora, den lysande segern.

Han skall förlåta eder edra synder, och införa eder i trädgårdar, genom hvilka floder löpa och angenäma hemvist i en evinnerlig bonings lustgårdar: detta varder stor salighet.

I fån ock annat, som I åstunden: hjelp ifrån Gud och en snar seger. Förkunna de troende den glada nyheten.

Även annat väntar eder, som I haven kärt, hjälp från Gud och en nära förestående seger. Förkunna de rättrogna det hugnesamma budskapet!

Och därtill något som ligger er om hjärtat: Guds hjälp och en förestående seger. —Tillkännage detta för de troende!

Och andra [ting] som J önsken skolen J [få, såsom], hjelp från Gud, och en snar seger: och bebåda du glädje åt de rättrogne.

O I som tron! varen Guds hjelpare (Ansâr), såsom Jesus, Marias son en gång ropade till sine lärjungar: "hvem vill vara mine hjelpare åt Gud?" De svarade: "vi äro Guds hjelpare." En del af Israels barn trodde, men en del trodde ej. Vi bistodo då de troende emot sine fiender, och så vordo de snart segrande.

I, som tron, varen Guds hjälpare, såsom Jesus, Marias son, sade till lärjungarne: »Vilka vilja bliva mina hjälpare i fråga om Gud?« Lärjungarne svarade: »Vi äro Guds hjälpare«; och en del av Israels barn trodde, men en del var otrogen, och så hjälpte vi dem, som trodde, mot deras fiende, så att de blevo segrare.

TROENDE! Bli Guds medhjälpare! Liksom Jesus, Marias son, sade till de vitklädda: "Vem vill bli min medhjälpare [i arbetet] för Guds sak?" och de svarade: "Vi vill vara Guds medhjälpare!". Bland Israels barn kom några att tro [på Jesus och hans budskap] medan andra förnekade [honom]. Men Vi stödde dem som trodde på honom mot deras fiender, och de [troende] avgick med segern.

O, J som tron! varer J Guds biståndare, liksom Jesus, Marias son, sade till apostlarne: hvilka [skola blifva] mina biträdare [att visa vägen] till Gud? Apostlarne svarade: vi skola blifva Guds biståndare. Och en del af Israels barn trodde, och en del trodde icke: och vi stärkte dem som trodde, emot deras fiender, och de blefvo öfverlägsne.