Sura 63: De tvehågsna

Hycklarne hafva väl kommit till dig och sagt: "vi betyga, att du är Guds sändebud." Att du är ett Guds sändebud, vet Gud, men Han betygar ock, att hycklarne äro ljugare.

Då de tvehågsna komma till dig, säga de: »Vi vittna, att du sannerligen är Guds apostel.« Gud vet, att du sannerligen är hans apostel, och Gud vittnar, att de tvehågsna sannerligen äro lögnare.

NÄR HYCKLARNA kommer till dig säger de: "Vi vittnar att du är Guds Sändebud!" Men Gud vet att du är Hans Sändebud, och Gud vittnar att hycklarna ljuger.

Då skrymtarne komma tll dig säga de: vi vittna att du verkligen är Guds sändebud. Och Gud vet att du, i sanning, är Hans sändebud; men Gud vittnar att skrymtarne visserligen äro lögnare.

De undansticka sig bakom sin ed och afhålla menniskorna ifrån Guds väg (striden emot de otrogne). Dåliga äro deras gerningar!

De hava tagit sina eder till täckmantel och utestängt andra från Guds väg; förfärligt var förvisso vad de gjorde,

De svär sina eder för att skydda sig och på så sätt leder de [andra] bort från Guds väg; det de gör är ont,

De hafva tagit sina eder till täckmantel, och afhålla [andra] från Guds väg: sannerligen är det ondt som de göra.

Saken är den: de hafva trott, sedan äro de vordne otrogne. Derföre är ett insegel tryckt på deras hjertan, och de kunna icke förstå sanningen.

Och detta därför att de trodde och sedan blevo otrogna, och deras hjärtan äro förseglade, så att de intet förstå.

därför att de utåt bekänner tron men förnekar den [i hjärtat] - och då förseglas deras hjärtan så att sanningen inte kan nå dem.

Detta emedan de trott och sedan blifvit otrogne, och deras hjertan äro förseglade, och de skola ej tro.

Om du ser dem, så gör deras yttre på dig ett godt intryck, och om de tala, hör du på deras ord. Men de äro fege, såsom trädstockar, stödde emot en vägg. De mena, att hvarje rop gäller dem. De äro muslimins fiender. Tag dig till vara för dem. Gud fördöme dem! Hvart låta de vilseföra sig?

Men när du ser dem, behaga dig deras gestalter, och om de tala, lyssnar du till deras tal, där de stå som stockar mot väggen och tänka, att varje skri gäller dem. De äro fienderna; tag dig därför till vara för dem! Måtte Gud bekämpa dem! Huru kunna de vara så förvända?

När du ser dem kan du få ett gott intryck av deras yttre och du lyssnar på dem när de talar. [I själva verket är de lika andefattiga] som uppstöttade trästockar, och [i sin rädsla och osäkerhet] tror de att varje rop [från mängden] är ett hot mot dem. De är dina fiender, [Muhammad]; - var därför på din vakt mot dem. Guds förbannelse över dem! Hur förvirrade är inte deras begrepp!

Då du ser dem behaga dig deras personer; och om de tala lyssnar du till deras tal [till utseende äro] de liksom timmerstockar uppsatte mot en mur. De tänka hvarje rop gäller dem: de äro fiender; tag dig alltså till vara för dem. Må Gud förbanna dem! huru de äro beslagne med lögn!

Om man säger till dem: "kommen! Guds apostel skall bedja om förlåtelse för Eder," så vrida de sina hufvuden, och du kan se, huru de af högmod vända sig bort.

Och då man säger till dem: »Kommen hit, så skall Guds apostel bedja om förlåtelse för eder«, vrida de på huvudet, och du ser dem i sitt högmod vända sig bort.

När de uppmanas: "Kom [och låt] Guds Sändebud be att Han förlåter er!" vänder de bort huvudet och du ser dem dra sig undan, fulla av högmod.

Och då det säges dem: kommer att Guds sändebud må bedja om tillgift för eder, frånvända de sina hufvuden, och du ser dem bortgå med högmod.

Det är likgiltigt för dem, om du beder om förlåtelse för dem eller icke. Gud skall ej förlåta dem. Gud leder ej det gudlösa folket.

Det är likgiltigt för dem, om du beder om förlåtelse för dem eller icke; Gud skall aldrig förlåta dem, Gud vägleder förvisso icke de ogudaktiga människorna.

Vad dem beträffar är det likgiltigt om du ber om förlåtelse för dem eller inte - Gud kommer inte att förlåta dem. Gud vägleder inte dem som förhärdats i synd och trots.

Lika är för dem antingen du beder om tillgift för dem, eller du icke bönfaller för dem: Gud skall aldrig förlåta dem; ty Gud vägleder ej de syndiga menniskorna.

Det är de, som säga: "lemnen icke understöd åt Guds apostels anhängare, så skola de öfvergifva honom." — Men himlarnes och jordens skatter tillhöra Gud, dock hycklarne begripa det ej.

Det är de, som säga: »Given icke bort något åt dem, som hålla med Guds apostel, förrän de skiljas åt!« Gud tillhöra himlarnas och jordens skatter, men de tvehågsna förstå ingenting.

Det är de som säger [till andra]: "Ge ingenting till dem som sluter upp kring Guds Sändebud; då ger de sig nog av härifrån!" - Men himlarnas och jordens skatter tillhör Gud, fastän hycklarna inte förstår det.

Desse äro de som säga: utkosten ej [edert goda] på dem som äro med Guds sändebud, att de må förskingras. Dock tillhöra Gud himlarnes och jordens skatter; men skrymtarne förstå icke.

De säga: "när vi återvända till Medina, så skall den ädle fördrifva den vanbördige." Men adeln tillkommer Gud, Hans sändebud och de troende, ej hycklarne. Dock, hycklarne veta det ej.

De säga: »Om vi återvända till Medina, så skall den mäktige sannerligen utdriva den usle därifrån.« Makten tillhör dock Gud, ävensom hans apostel och de rättrogna, men de tvehågsna veta ingenting.

De säger [också]: "Om vi kommer tillbaka till staden [från detta fälttåg], skall de som har makten helt säkert driva bort dessa föraktliga stackare härifrån!" - Men [den verkliga] makten ligger hos Gud - och Hans Sändebud och de troende - och det vet inte hycklarna.

De säga: sannerligen om vi återkomma till Medina skola de mera ärofulle derifrån utdrifva de föraktligare. Dock tillkommer äran Gud och Hans sändebud och de rättrogne; men skrymtarne äro okunnige.

O I som tron! låten ej edre egodelar eller edra barn afleda Eder ifrån Guds åkallande, ty de som så göra, varda förtappade.

I, som tron, låten icke edra rikedomar och edra barn locka eder från att åkalla Gud! De, som göra så, dessa äro de tillspillogivna.

TROENDE! Låt inte [omsorgen om] era ägodelar och [bekymren för] era barn få er att glömma att åkalla Guds namn; de som gör detta är förlorarna.

O, J som tron! edra ägodelar och edra barn må ej komma eder att försumma Guds hågkomst; ty de som detta göra, de varda de lidande.

Gifven almosor af det, som vi hafva beskärt Eder, innan döden hinner till någon af Eder. Han skall då säga: "o min Herre! om du ville förunna mig ett kort uppskof, så skulle jag gifva almosor och varda rättfärdig."

Delen med eder av vad vi beskärt eder, innan döden nalkas någon av eder, så att han säger: »Herre, varför har du ej givit mig anstånd en kort tid, så att jag kunde giva en allmosa och höra till de rättfärdiga?«

Och ge av det som Vi har skänkt er för er försörjning innan ni känner döden närma sig och ni säger: "Herre! Ge mig bara ett kort uppskov; då skall jag ge åt de behövande och leva som en rättskaffens människa!"

Och deler med eder af det hvarmed vi försörjt eder, innan döden inställer sig hos någon af eder, som må säga: o, Herre! skall Du ej gifva mig anstånd för en kort tid, att jag må gifva almosor, och blifva bland de rättfärdige!

Men Gud gifver icke uppskof åt någon menniska, när hennes tid är ute. Gud känner edra gerningar.

Men Gud skall aldrig giva en själ anstånd, när hennes tid kommer; ja, Gud är underkunnig om vad i gören.

Men Gud beviljar inte uppskov åt den vars tid har löpt ut, och Gud har full kännedom om vad ni gör.

Ty Gud skall ej gifva en själ anstånd, då hennes tid kommer; och Gud vet hvad J gören.