وَأَنفِقُواْ مِن مَّا رَزَقۡنَٰكُم مِّن قَبۡلِ أَن يَأۡتِيَ أَحَدَكُمُ ٱلۡمَوۡتُ فَيَقُولَ رَبِّ لَوۡلَآ أَخَّرۡتَنِيٓ إِلَىٰٓ أَجَلٖ قَرِيبٖ فَأَصَّدَّقَ وَأَكُن مِّنَ ٱلصَّـٰلِحِينَ١٠

Gifven almosor af det, som vi hafva beskärt Eder, innan döden hinner till någon af Eder. Han skall då säga: "o min Herre! om du ville förunna mig ett kort uppskof, så skulle jag gifva almosor och varda rättfärdig."

Delen med eder av vad vi beskärt eder, innan döden nalkas någon av eder, så att han säger: »Herre, varför har du ej givit mig anstånd en kort tid, så att jag kunde giva en allmosa och höra till de rättfärdiga?«

Och ge av det som Vi har skänkt er för er försörjning innan ni känner döden närma sig och ni säger: "Herre! Ge mig bara ett kort uppskov; då skall jag ge åt de behövande och leva som en rättskaffens människa!"

Och deler med eder af det hvarmed vi försörjt eder, innan döden inställer sig hos någon af eder, som må säga: o, Herre! skall Du ej gifva mig anstånd för en kort tid, att jag må gifva almosor, och blifva bland de rättfärdige!