Sura 62: Fredagen

Allt i himlarne och på jorden lofvar Gud, Konungen, den Helige, den Allsmäktige, den Allvise.

Vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden prisar Gud, Konungen, den Helige, den Väldige, den Vise.

ALLT det som himlarna rymmer och det som jorden bär prisar Gud, Konungen, den Helige, den Allsmäktige, den Vise.

Allting i himlarne och på jorden prisar Gud, Konungen, den Helige, den Mägtige, den Vise.

Det är Han, som har sändt till hedningarne (araberne) ett sändebud af deras eget folk, för att uppläsa för dem Hans uppenbarelser, rena dem, samt lära dem boken och visheten; ty de voro förut i en uppenbar villfarelse,

Han är den, som skickat en apostel ur de olärdes krets till dem att läsa upp sina tecken för dem och göra dem rena och lära dem skriften och visheten — ty förut voro de sannerligen fångna i uppenbar villfarelse —

Det är Han som har sänt ett Sändebud till de olärda ur deras egna led för att framföra Hans budskap till dem och [lära] dem renhet och undervisa dem i Skriften och [profeternas] visdom - de hade förut helt uppenbart gått vilse -

Han är den som rest upp ibland de okunnige [araberne], en apostel af dem sjelfva, att uppläsa för dem sina tecken, och rena dem, och lära dem Skriften och visdomen, ty de voro ju förut visserligen i uppenbar villfarelse.

och till andre af dem, som ännu icke hafva slutit sig till desse; men Han är den Allsmäktige, den Allvise.

Ävensom till andra ibland dem, de där ännu icke anslutit sig till dem; ja, han är den Väldige, den Vise.

och till andra [folk], som ännu inte kommit i beröring med dem - Han är den Allsmäktige, den Vise.

Och andra af dem hafva ännu ej upphunnit dem: och Han är den Mägtige, den Vise.

Detta är en Guds nådegåfva, hvilken Han beskär dem, som Han vill. Gud är oändligen nåderik.

Detta är Guds ynnest. Han giver den åt vem han vill; ja, Gud är högeligen ynnestfull.

Sådan är Guds nåd, och Han skänker den till den Han vill. Guds nåd är en outsinlig källa.

Detta är Guds gåfva, som Han gifver hvem Han vill; och Gud besitter stor frikostighet.

De, på hvilka lagens börda lades, men som ej ville bära den, likna åsnan, som bär böcker. Vedervärdig är deras liknelse, som icke tro på Guds uppenbarelser. Gud leder ej det syndiga folket.

Det är med dem, som fått sig tora ålagd och sedan ej uppbära den, liksom med åsnan, som bär böcker. Det står illa till med de människor, som hålla Guds tecken för lögn, ty Gud vägleder ej de orättfärdiga människorna.

DE som anförtroddes Tora och som därefter inte förmådde bära denna [börda], kan liknas vid åsnan som bär en last av heliga böcker. Ett folk som påstår att Guds budskap är lögn visar upp sin mest motbjudande sida; Gud vägleder inte dem som oupphörligt begår orätt.

De som fingo sig pålagd Lagen och sedan ej uppburit den, likna åsnan som bär böcker: bedröflig är de menniskors likhet som göra Guds tecken till lögn! och Gud vägleder ej det orättfärdiga folket.

Säg: "om I, judar, förmenen, att I, framför andra menniskor, ären Guds vänner, så önsken Eder döden, så framt I hafven rätt."

Säg: »I, som ären judar, om I påstån, att I ären Guds vänner framför de andra människorna, så önsken eder döden, om I ären sannfärdiga!«

Säg: "Ni, bekännare av den judiska tron! Om ni som ni påstår är Guds enda vänner bland människorna, borde ni önska er döden - om ni talar sanning!"

Säg: o J som ären Judar! om J inbillen eder vara Guds vänner framför de [öfriga] menniskorna, önsken eder då döden, om J ären sannfärdige.

Men de skola aldrig önska sig den, till följe af sina gerningar, och Gud känner syndarne.

Men de skola aldrig någonsin önska sig den för sina händers verk, ty Gud känner de orättfärdiga.

Men de kommer aldrig att önska sig döden på grund av det som deras händer har sänt före dem [till Domen]; och Gud känner de orättfärdiga.

Men aldrig skola de önska den för hvad deras händer förutsändt; och Gud känner de orättfärdige.

Säg: "döden, som I undflyn, skall säkert träffa Eder, och sedan skolen I återföras till den, som känner det osynliga och det synliga, och Han skall säga Eder, hvad I gjort hafven.

Säg: »Döden, som I viljen undfly, skall förvisso träffa eder, och sedan skolen I återföras till honom, som känner det fördolda och det uppenbara, och han skall tala om för eder vad I gjorden.«

Säg: "Döden, som ni vill fly från, skall infinna sig till det möte [som är utsatt] för er och då skall ni föras åter till Honom som känner allt det som är dolt för människor och det som de kan bevittna, och då skall Han låta er veta vad era handlingar [var värda]."

Säg: sannerligen, döden för hvilken J flyn, den skall säkert träffa eder, och sedan skolen J återställas till Honom som känner det förborgade och det uppenbara, och Han skall förkunna eder, hvad J gjorden.

O I som tron! när det ropas till bönen på en församlingsdag (fredag), så skynden Eder att åkalla Gud och lemnen handeln. Detta är bäst för Eder, om I insen det.

I, som tron, då man kallar till bön på fredagen, så skynden åstad att åkalla Gud och låten köpenskapen vara! Detta är bäst för eder, om I haven kunskap.

TROENDE! När böneutroparen kallar till fredagsbönen, lämna då handel och köpenskap och skynda er dit där Guds namn åkallas; detta är för er det bästa - om ni [bara] visste!

O, J som tron: då J kallas till bönen på församlingens dag, skynder till Guds minnes firande, och lemner köp och försäljning: detta är bättre för eder, om J visten [det]!

Efter slutad bön, spriden Eder på jorden och sträfven att förskaffa Eder af Guds nådegåfvor; men åkallen ofta Gud, så skall det gå Eder väl.

Och när bönen är slut, så spriden eder på jorden och söken skaffa eder något av Guds ynnest och åkallen honom träget, för den händelse I månden varda lyckliga!

Och när bönen är slut skall var och en gå tillbaka till sitt för att söka det som Gud i Sin godhet [beviljar honom]. Och ha alltid Gud i tankarna, för att det skall gå er väl i händer.

Men då bönen är fulländad, förskingrer eder i landet, och söker att erhålla af Guds öfverflöd, och ihågkommer Gud ofta, på det J mågen blifva lycklige.

Men då de se en handelsvara eller någon lek, så sprida de sig dit, och lemna dig Muhammed, stående allena (på predikstolen). Säg: "Gud har i sitt förvar det som är bättre än varor och lek. Gud är den bäste utskiftare af gåfvor."

Men när de få syn på någon affär eller förlustelse, löpa de dit och låta dig stå. Säg: »Vad som finnes hos Gud är bättre än förlustelser och affärer; ja, Gud är den bäste försörjaren.«

[Men om] människorna blir varse [ett tillfälle att göra] en vinst eller [att få en stunds] förlustelse, bryter de upp [från bönen] och lämnar dig [Muhammad] stående [i predikstolen]. [Varna dem och] säg: "Det som [väntar er] hos Gud är bättre än ytlig förströelse eller [ett tillfälle att göra] en vinst; ingen sörjer bättre [för de sina] än Gud!"

Och då de se [tillfälle till] någon handel eller förströelse, strömma de ut dertill, och lemna dig stående. Säg: hvad som hos Gud är bättre än någon lek eller handel; och Gud är den bäste försörjaren.