Sura 89: Daggryningen

Vid dagbräckningen

Vid daggryningen

VID gryningsljuset

Vid dagningen

och de tio festnätterna i (månaden Dhul-Hiddja),

och tio nätter,

och vid de tio nätterna!

Och tio nätter,

och vid allt, det jemna och det udda,

Vid det jämna och det udda

Vid det jämna talet och det udda!

Vid det som är paradt och det som är ensamt,

och vid natten, då hon vandrar på sin bana,

Och natten, då den svinner hän!

Vid natten, när den viker!

Vid natten då hon går in:

är icke i detta en ed för den, som eger förnuft. —

Innehåller ej detta en ed för den, som äger förstånd?

Räcker inte denna försäkran för [att övertyga] den som är begåvad med insikt och förstånd?

Är icke i detta en ed för den som äger förstånd?

Har du ej sett, huru din Herre har gjort med a'diterne,

Har du ej lagt märke till, huru din Herre gjorde med Ad,

HAR DU inte sett hur din Herre gick till väga mot [stammen] Aad?

Har du ej betänkt huru din Herre behandlade Aad

folket Iram, rikt på pelare,

Med det pelarrika Iram,

Och mot Iram, [de tusen] pelarnas [stad],

Iram med sina höga pelare,

hvars like ej frambragts i något land,

Vars like ej skapats på jorden,

vars like aldrig har återskapats på jorden

Hvars likhet ej blifvit åstadkommen i landet,

och med thamûdäerne, som urholkade klipporna i dalen (till boningar),

Med Thamud, som urhålkade klipporna i dalen,

Och mot thamudenerna, som högg ut [sina bostäder] i dalens klippväggar

Och Tzamud, hvilka uthöggo till boningar klipporna i dalen,

och med Farao, rik på pålar.

Och Farao med hans pålar,

Och mot [de oräkneliga] tältmasternas Farao?

Och Pharao, pålarnes herre,

De bedrefvo brott i landet

Därför att de voro vrånga på jorden

[Alla] gick de för långt i sitt trots på jorden,

Hvilka trotsigt syndade i landet,

och anstiftade mycket ondt.

Och anstiftade mycken ofärd?

och de störde ordningen och spred överallt sedefördärv,

Och ökade deri förderfvet?

Derföre har din Herre öfver dem svängt straffets gissel,

Din Herre svängde över dem straffets gissel;

och därför lät din Herre straffets piska vina över dem.

Derföre hemsökte dem din Herre med straffets plågoris;

ty din Herre står sannerligen på vakt.

Din Herre står sannerligen på vakt.

Din Herre förtröttas sannerligen [inte] i Sin vaksamhet!

Ty din Herre är i ett skädetorn.

Hvad menniskan angår, så snart hennes Herre pröfvar henne medelst hedersbevis, ära och rikedom, så säger hon: ”min Herre har hedrat mig.”

När människans Herre prövar henne, hedrar henne och gör henne gott, säger hon: »Min Herre hedrar mig«,

MEN vad människan beträffar säger hon, var gång hennes Herre för att pröva henne låter henne nå ära och välstånd: "Min Herre har hedrat mig [på grund av mina förtjänster]."

Beträffande menniskan, då bennes Herre sätter henne på prof, och gör henne hedrad och gör henne godt,

Deremot, när Han, för att pröfva henne, knapt utmäter åt henne hennes nödtorft, då säger hon: "min Herre förnedrar mig."

Men när han prövar henne och ger henne ett knappt uppehälle, säger hon: »Min Herre förnedrar mig.«

Men då Han prövar henne genom att ge henne knappare utkomst, säger hon: "Min Herre skämmer ut mig."

Säger hon: min Herre föraktar mig

Ja! men I hedren ej den faderlöse,

Nej! I hedren ej den faderlöse

Nej, men [se på er själva]! Mot de faderlösa visar ni ingen givmildhet,

Ingalunda. Men J hedren ej den faderlöse,

uppmuntren ej hvarandra att bespisa den fattige,

Och uppmanen ej varandra att bespisa den fattige,

och ni uppmanar inte varandra att ge den nödställde att äta,

Ej heller J uppmuntren hvarandra till den faltiges näring,

utan I förtären snålt andres arf, och skiljen ej emellan det tillåtna och förbjudna,

Utan I uppsluken arvet med en allt uppslukande glupskhet

och ni slukar [andras] arv med glupande aptit.

Och J uppsluken arfvet "') med em allt slukande glupskhet,

samt älsken rikedomar med en öfverdrifven kärlek.

Och älsken rikedomen med en omåttlig girighet.

Och er kärlek till pengar känner inga gränser!

Och Jiälsken penningar med en omättlig kärlek

Så är det. Men när jorden slås i stycken,

Nej! När jorden smulas sönder i smulor,

Nej [tag er i akt]! När jordskorpan smulas sönder i stöt efter stöt,

Bort från oss! Då jorden skall krossas till finaste grus,

och din Herre och änglarne komma i ordnade leder,

När din Herre och änglarna komma i rader

och din Herre visar sig med änglarna i slutna led,

Och din Herre skall komma med englarne led vid led,

och helvetet på den dagen ligger öppet, på den dagen skall menniskan besinna sig. Men hvartill skall hennes eftersinnande nu gagna?

Och helvetet nalkas, på den dagen skulle väl människan låta förmana sig, men huru skulle förmaningen kunna göra henne något gagn?

och helvetet görs [synligt], den Dagen skall människan minnas [Våra varningar] - men vad hjälper det henne då att hon minns

Och helvite den dagen skall frambringas, den dagen skall menniskan draga sig ull minnes; men huru skall hon få nytta af erimringen?

Hon skall säga: "o att jag hade gjort något för mitt lif!"

Hon skall säga: »O att jag sörjt för mitt liv förut!«

[Då] kommer hon att säga: "Om jag ändå hade tänkt på [att med goda handlingar] förbereda mig för mitt liv [i evigheten]!"

Hon skall säga: gifve Gud att jag förut sändt godt under min lefnad! Den dagen skall in gen straffa med Hans straff,

På den dagen skall ingen annan än Han fullgöra Hans straff,

På den dagen skall ingen straffa som han,

Ingen straffar så hårt som Han den Dagen skall straffa,

Hon skall säga: gifve Gud att jag förut sändt godt under min lefnad! Den dagen skall in gen straffa med Hans straff,

och ingen annan än Han skall binda Hans band.

Och ingen skall binda som han.

och ingen kan fängsla med sådana bojor som Han.

Ej heller någon binda med Hans band

"O du själ, som är lugn," säger Han,

Du själ, som är trygg,

[Då säger Gud till den rättfärdige:] "Du själ, som har kommit till ro!

O, du själ som är trygg |

"kom åter till din Herre, nöjd och benådad;

Återvänd till din Herre nöjd och honom behaglig,

Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag!

Återvänd till din Herra, förnöjd sjedf, Ho nom behaglig,

träd in bland mine tjenare,

Träd in bland mina tjänare;

Stig in med skaran av Mina tjänare!

Och träd in bland mina tjenare,

träd in i mitt paradis!"

Ja, träd in i mitt paradis!

Stig in i Mitt paradis!"

Och träd in i mitt paradis +) Som tillkommer qvinnor och barn; ty hos några arab stammar uteslötos dessc, före profetens tid, från allt arf Xx) I din tro | | | rr RE nn + = J TAKE —— - OO - EE [HT AEA EE 2 NT LE a JK REV VTT RE RA 707 XC. KAPITLET Området Un Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges