Sura 90: Området

Jag behöfver icke svärja vid detta stället (Mekka), —

Jag svär vid detta område –

JAG kallar detta land att vittna -

Jag svär ") vid detta område

du är värnlös på detta stället —

Du bor ju på detta område –

detta land där du är fri att bo -

Och du är boende inom detta område |

ej heller vid fadren (Adam) och hans ättlingar,

Vid den avlande och vad han avlat

och Jag kallar människorna och deras avkomma!

Och vid den som aflar och hvad han aflat +, |

att vi hafva skapat menniskan till besvärligheter.

»Vi hava ju skapat människan till vedermöda.

Helt visst har Vi skapat människan för [ett liv av] slit, plågor och prövningar.

Sannerligen halva vi skapat wmenniskan till | bhetymmei

Tror hon lik väl, att ingen kan blifva hennes herre?

Tänker hon väl, att ingen kan bliva henne övermäktig?«

Tror hon att ingen skall få makt över henne

FPänker hon att ingen skall hafva mast öf ver henne?

Hon säger: "jag har bortslösat mycket penningar (i almosor)".

Hon säger: »Jag har förslösat egendom i stor myckenhet.«

Hon skryter: "Jag har förbrukat en förmögenhet!"

Hon säger: jag har förslösat mycken rikt dom """+Y

Tror hon, att ingen har sett henne (och vet, att hon blott skryter).

Tänker hon väl, att ingen sett det,

Tror hon kanske att ingen har sett henne?

Tänker hon att ingen ser henne? |

Hafva vi icke gifvit henne två ögon,

Hava vi ej givit henne två ögon,

Har Vi inte gett henne ögon,

Hafva vi icke gjort henne tvenne ögon,

en tunga och två läppar,

Tunga och två läppar

tunga och läppar,

Och tunga och tvenne läppar, ct . LED

och fört henne till två höjder (det godas och det ondas vägar).

Och lett henne till de båda huvudvägarna?

och visat henne de två huvudvägarna

Och utvisat benne de tvenne hufvudvä na N Sarne: |

Men hon har ej begifvit sig in i passet.

Men hon vågar sig ej ut på branten.

Men hon gör sig ingen brådska att slå in på den väg som bär brant uppför.

Men bon angriper ej brauten |

Vet du ock, hvad passet är?

Vet du ock, vad branten är?

Vad kan låta dig ana vad det innebär [att slå in på] den väg som bär brant uppför

Och hvad gör dig begripligt hvad bran . ten är?

En fånges friköpande,

Jo, att frigiva en slav

[Det innebär] att befria [en människa] från slaveri,

Att befria den fångne,

eller att, på nödens dag, bespisa

Eller att under hungersnöd bespisa

eller att i hungerns tider föda

Eller föda unde: bungersnödens dag,

en nära beslägtad faderlös

Den faderlöse släktingen

en faderlös anförvant

Den faderlöse anförvandten , i

eller en nödlidande man.

Eller den fattige, som krälar i stoftet,

eller en människa som lider nöd.

Eller den fattige som har jorden till bädd

Sedan må hon ock vara en af dem, som tro, som uppmuntra hvarandra till tålamod och mildhet.

Och att höra till dem, som tro, som anbefalla varandra tålamod och anbefalla varandra barmhärtighet.

[Det innebär] också att vara en av dem som tror och som uppmanar varandra att ha tålamod och uppmanar varandra att visa medkänsla [med de sämre lottade].

Vidare att vara bland dem som tro och anbefalla hvarandra tålamod, och anbefalla hvar andra barmhertighet ;

Desse skola stå på den högra sidan.

Dessa äro de, som gå till höger;

Dessa är de rättfärdiga som hör till den högra sidan.

Desse varda högra sidans följeslagare ; b +) Se not. 458. Med området menas Meckas t "f) Någre taga dessa ord i allmän meni 128; andre förstå der med Adam, Abraham, cller i synnerhet Mohammed, och deras afkomlingai E X+) Detta lärer äsyfta en af Mohammeds hufvudfiender, som ; ingenliug sparade för att sätta sig emot honom | 5 wt | a 6 - TR ÖT Rn KE AA a OR AR OLE DTE ER ER TEA TE LT PT TEPE PA Pa, PER AVP ATP APR VR AVP IR FR ar en Er I ER RR EE RR EE Rana Enn RS EE SNR a 708

De åter, som icke tro på våra uppenbarelser, skola stå på den venstra sidan.

Men de, som förneka våra tecken, äro de, som gå till vänster,

Men de som envist framhärdar i att förneka Våra budskap är de orättfärdiga som hör till den vänstra sidan.

Men de som icke tro på våra tecken varda venstra sidans följeslagare

Öfver dem skall elden slå ihop såsom ett täcke.

Och över dem välver sig eld.

Eldens [lågor] skall sluta sig omkring dem från alla håll.

Omkring dem blitva massor af uppvirl lad eld XCI. KAPITLET Solen Uti Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges