Sura 79: De utryckande

Jag svär vid de med våld utdragande,

Vid de snabbt utryckande,

VID STJÄRNORNA som stiger [över horisonten] för att [sedan sjunka och] försvinna,

Vid dem som bortrycka med våldsamhet,

och vid dem, som lätt lösa banden,

Vid dem, som långsamt draga ut,

som rör sig i jämna och stadiga banor,

Vid dem som uttaga med lätthet,

och vid dem, som simma i luften,

Vid dem, som skyndsamt ila åstad,

som svävar med lätthet [genom rymden],

Vid dem som röra sig hastigt simmande fram,

och vid dem, som påskynda sin gång,

Som först komma fram

som passerar varandra [i sina kretslopp]

Vid dem som företräda, gående främst,

och vid dem, som hafva ett uppdrag att utföra.

Och som förmedla ordet!

och som ger fasta hållpunkter [för människornas liv].

Och dem som ordna tingen,

En dag skall den bäfvande bäfva,

Den dag, då den bävande bävar

[TÄNK PÅ] den Dag då [jorden] skall skälva i ett väldigt skalv,

En dag skall domsbasunens första ljud skaka verlden,

och det (himmelen), som sitter bakom henne följa henne.

Och den, som kommer därnäst, följer efter,

följt av ännu ett [skalv],

Och dess andra ljud skall derpå följa.

På den dagen skola alla hjertan vara intagna af ångest,

På den dagen skola hjärtan klappa

och då allas hjärtan skall bulta av fruktan

Den dagen skola de dödliges hjertan skälfva,

och ögonen nedslagna.

Och blickarna slås ned.

[och] allas blickar vara naglade vid marken!

Deras blickar varda nedslagne.

De säga: "skola vi återföras till vårt förra tillstånd?

De skola säga: »Skola vi verkligen återställas i vårt förra skick,

[Om detta] säger de: "Skall vi återställas i vårt ursprungliga skick,

De otrogne säga: skola vi verkligen återställas i det förra tillståndet,

till och med sedan vi äro vordne murkna ben?"

Sedan vi blivit multnade ben?«

sedan våra ben förmultnat?"

Huru! då vi blifvit förmultnade ben?

De tillägga: "det vore en olycklig återkomst."

De skola säga: »Detta vore då en återgång, som vi bleve lidande på.«

[Och] de fortsätter: "På denna återkomst skulle vi förlora!"

De säga: detta är då en bedräglig återgång:

Endast ett enda rop skall höras,

Och det varder blott ett enda skri,

Ett enda dån [skall höras]

Men det skall blifva blott ett enda ljud,

och då äro de redan i helvetet.

Och då äro de i Sahira.

och de [döda och begravda] skall stå där, fullt vakna!

Och se! de skola uppkomma på jordens yta.

Har du hört Mose historia?

Har någon underrättelse om Mose kommit dig till del

HAR DU hört berättelsen om Moses?

Har icke berättelsen om Mose kommit till dig?

Huru hans Herre ropade till honom i den helige dalen Tova:

Hurusom hans Herre ropade till honom i den heliga dalen Tuwa

Det hände sig att hans Herre ropade till honom i den heliga dalen Tuwa [och sade]:

Då hans Herre ropade till honom i den heliga dalen Tuoa:

"gå bort till Farao, han går för långt,

»Gå till Farao! Han är förvisso vrång.

"Gå till Farao - han har gått för långt i sitt övermod -

Gack bort till Pharao, ty han öfverträder trotsigt,

och säg till honom: "skulle du vilja rena (omvända) dig,

Och säg: “Önskar du, att du blir renad,

och säg [till honom]: ”Vill du bli renad [från synd]?

Och säg: önskar du att blifva renad,

så skall jag leda dig till din Herre. Du måste vara gudfruktig."

Och att jag leder dig till din Herre, att du må rädas?”«

Vill du att jag visar dig vem din Herre är – så att du kan frukta Honom?'”

Så skall jag vägleda dig till din Herra, att du må frukta Honom?

Och han visade honom det stora undret.

Så visade han honom det största tecknet,

Och [Moses begav sig till Farao och] visade honom [Guds] största tecken.

Och han visade honom det större tecknet;

Farao kallade honom för en ljugare och vardt förstockad,

Men han höll sanning för lögn och var olydig.

Men [Farao] kallade honom lögnare och ville inte lyssna till honom.

Men han gjorde Mose till lögnare, och vardt uppstudsig,

och han vände sig bort och skyndade derifrån.

Sedan vände han honom skyndsamt ryggen,

Därefter vände han Moses ryggen och gick

Sedan vände han ryggen till skyndsamt,

Sedan uppbudade han sina folk, ropade till dem

Uppbådade och ropade

för att samla [sina styrkor]

Och hopsamlade hexmästarne, och kallade dem,

och sade: "jag är eder högste herre."

Och sade: »Jag är eder högste herre.«

och sade: "Jag [och ingen annan] är er högste Herre!"

Och sade: jag är eder högste herre.

Men Gud straffade honom i denna verlden och i evigheten.

Men Gud gjorde honom till ett avskräckande exempel både i detta livet och i det tillkommande.

Och Gud gav honom hans straff såväl i det kommande livet som i denna värld och gjorde honom till ett varnande exempel [för eftervärlden].

Men Gud straffade honom med det tillkommande och det närvarande lifvets straff.

Uti detta är sannerligen ett exempel för de gudfruktige.

Häri finnes sannerligen ett exempel för den, som rädes.

I detta ligger helt visst en lärdom för dem som står i bävan [inför Gud].

Sannerligen är i detta ett varnande exempel för den som fruktar Honom.

Ären I svårare att skapa eller himmelen? Han bygde den,

Vilka äro svårast att skapa, I eller himmelen? Han har byggt den,

VAR DET en svårare uppgift att skapa er än att skapa den himmel som Han har byggt?

Ären J väldigare skapelse än himmelen som Han uppbyggt?

upphöjde dess hvalf och bildade den.

Han har rest dess tak och fullkomnat den,

Han har rest dess valv och format det [med hänsyn till den uppgift det skall fylla];

Han har upprest dess tak och fullbordat den,

Han gjorde dess natt mörk och framförde dess ljus.

Han har gjort natten mörk och frambragt dagsljuset.

Han har höljt dess natt i djupt mörker och låtit dess morgon framträda i klart ljus.

Och gjort mörk dess natt och frambragt dess klara dag.

Derefter utbredde Han jorden,

Och jorden har han brett ut efter detta;

Och efter detta har Han brett ut jordens yta

Derefter har Han utbredt jorden,

frambragte ur den dess vatten och dess betesmarker

Han har frambragt vatten och bete ur den,

och låtit dess vatten komma i dagen och dess ängar och beteshagar [frodas]

Låtit uppkomma ur henne dess vatten och dess bördiga fält,

och nedsatte i den bergen

Och bergen har han satt fast

och förankrat bergen;

Och fastsatt bergen,

till gagn för Eder och edra hjordar.

Till fromma för eder och edra hjordar.

[allt detta har Han gjort] till nytta för er och er boskap.

Till gagn för eder och edra hjordar.

Men när den största olyckan inträffar,

Men när den största olyckan kommer

OCH när den Dag kommer då allt omstörtas,

Men då den yttersta domen inträffar,

en dag, då menniskan skall påminnas om sina sträfvanden,

Den dag, då människan erinrar sig, huru hon strävat,

den Dag då människan skall återkalla i minnet allt det som hon strävade mot

En dag menniskan skall draga sig till minnes hvad hon gjort,

då afgrundselden ligger öppen för hvar och en, som kan se;

Och avgrundselden uppenbaras för den, som ser,

och då helvetet skall göras fullt synligt för alla som kan se -

Och helvitet skall göras åskådligt för den som ser:

då skola alle, som hafva öfverträdt Guds bud

Skall den, som är vrång

då skall han som alltid överskred [Guds bud]

Då, beträffande den som trotsigt öfverträder,

och föredragit detta lifvet,

Och aktar det jordiska livet högst,

och som valde det jordiska livet [framför evigheten],

Och föredrager det verldsliga lifvet,

få helvetet till hem.

Förvisso få avgrundselden till hemvist,

[då skall han få se att] helvetet är [hans] slutliga bestämmelse!

Sannerligen blifver helvitet hans bonmg:

Men den, som fruktat för sin Herres majestät och tyglat sin själs lustar,

Men den, som fruktar sin Herres tillkommelse och avhåller själen från lustan,

Men den som bävade vid tanken att en Dag stå [till svars] inför sin Herre och som kunde lägga band på sina begär

Men eho som rädes för sin Herras domstol, och afhåller själen från lustan,

han skall sannerligen bo i paradiset.

Skall få paradiset till hemvist.

skall [få se att] paradiset är [hans] slutliga bestämmelse.

Sannerligen varder paradiset hans hemvist.

De fråga dig om den yttersta stunden, när den skall komma?

De spörja dig om stunden, när den utsatta tiden är inne,

DE FRÅGAR dig om den Yttersta stunden och när den skall komma.

De skola fråga dig om uppståndelsens timme, när dess utfästa tid inträffa.

Huru kommer det sig, att du säger detta,

Och huru du kan säga det.

Hur skulle du kunna säga något om detta?

Huru kan väl du tillkännagifva henne?

då Gud allena har kunskap derom?

Den beror i sista hand på din Herre;

Ingen annan än din Herre vet när den [Yttersta stunden] till sist skall komma.

Att bestämma henne tillhör din Herre

Ditt kall är blott att varna dem, som frukta för densamma.

Du är blott en varnare för den, som rädes för den.

Du [Muhammad] är bara varnaren som skall varna dem som fruktar denna [Stund].

Du är blott en förmanare för den som henne fruktar.

En dag, då de få skåda den, skola de tycka sig hafva legat i grafven blott en afton eller en middag.

Den dag, då de få se den, varder det, som om de väntat blott en afton eller en förmiddag.

Den Dag då de får uppleva den, [skall det förefalla dem] som om de inte hade tillbringat mer än en afton eller en morgon [på jorden].

En dag de skola se henne, skall dem synas liksom de ej dröjt i tiden mer än en afton, eller en morgon deraf.