Sura 78: Budskapet

Hvarom spörja de hvarandra?

Varom spörja de varandra?

VAD FRÅGAR de varandra om

Hvarom fråga de hvarandra?

Om den stora nyheten,

Om det stora budskapet,

[De frågar] om det viktiga tillkännagivandet,

Beträffande den stora tidningen,

föremålet för deras tvister.

Som de tvista om.

om vars [innebörd] meningarna går isär.

Den om hvilken de ej öfverensstämma?

Jo! de skola snart få veta, att den är sann.

Nej! De skola få erfara det.

Men [de behöver inte fråga]! De skall snart få visshet.

Bort från oss! de skola erfara dess sanning,

Ja, än en gång, de skola få veta det.

Ännu en gång! Nej! De skola få erfara det.

Ja, de skall sannerligen snart få visshet!

Ytterligare, bort från oss! de skola erfara den.

Hafva vi icke utbredt jorden som en bädd,

Hava vi ej gjort jorden till en bädd

HAR VI inte gjort jorden till en bädd [över vilken ni kan resa ert tält för att] få vila

Hafva vi ej lagt jorden i en vid utsträckning,

och såsom stolpar insatt bergen på den,

Och bergen till stödjepelare?

Och [har Vi inte gjort] bergen som tältpålar?

Och bergen till stödjepelare,

och frambragt Eder parvis,

Vi hava skapat eder av olika kön

Vi har skapat er i par, [män och kvinnor,]

Och skapat eder till makar,

och gjort sömnen åt Eder till hvila,

Och bestämt sömnen till vila för eder,

och Vi har skänkt er sömnen som ett avbrott för vila

Och förordnat eder sömn till hvila,

och natten till täckelse.

Natten till täckelse

och gjort natten som ett täcke

Och gjort natten till en täckmantel,

Vi hafva bestämt dagen till förvärfvande af lifvets nödtorft.

Och dagen till uppehällets förvärv.

och dagen så att ni [kan se] att förtjäna ert bröd.

Och förordnat dagen till förvärfvande af lifsuppehälle,

Öfver Eder hafva vi uppbygt sju firmamenter

Ovan eder hava vi byggt sju fästen

Och Vi har välvt sju fast hopfogade [himlar] över er

Och byggt öfver eder sju fasta himlar,

och uppsatt en flammande, lysande lampa,

Och där satt ett flammande bloss,

och [där] skapat en vitglödande lampa.

Och satt deri en flammande lampa,

och nedsända ur de regnuppfylda molnen nedflytande vatten,

Och ur de regndigra molnen hava vi nedsänt ymnigt flödande vatten

Och Vi pressar ut vattnet ur regnmolnen i rikliga flöden

Och nedsändt ur molnen strömmar af regn,

hvarmed vi frambringa korn och plantor

Att därmed frambringa frö och skott

och frambringar därmed säd och [annan] växtlighet

Att derigenom frambringa frön och plantor,

och tätt beväxte trädgårdar.

Och yppiga trädgårdar.

och rikt blommande trädgårdar.

Och lummiga trädgårdar?

Sannerligen, afgörandets dag är bestämd.

Avgörandets dag är förvisso utsatt,

TIDEN FÖR Åtskillnadens dag [då de goda skall skiljas från de onda] är fastställd.

Sannerligen är skillnadens dag en bestämd tid,

En dag skall det blåsas i basunen. Då skolen I komma i hopar,

Den dag, då det blåses i basunen och I kommen flockvis,

Det är den Dag då det skall stötas i basunen och ni skall skynda fram [ur gravarna] i myllrande massor,

En dag det skall stötas i basunen, och J skolen komma till Herran hoptals,

och himmelen skall öppnas och varda full af portar,

Då himmelen öppnas och varder idel portar,

och himlen skall öppnas som [om den varit försedd med] portar

Och himmelen skall öppnas, och blifva öppen genom många portar,

och bergen skola sättas i rörelse och varda såsom en tunn dimma (hägring).

Då bergen röra sig och varda som en synvilla.

och bergen skall tona bort som hägringar.

Och bergen skola sättas i gång och blifva en ånga.

Helvetet är ett ställe, fullt af försåt,

Helvetet är förvisso ett bakhåll,

Och helvetet som [ständigt] lurar på [offer]

Sannerligen varder helvitet ett bakhåll,

syndarnes hem,

En samlingsplats för de vrånga,

skall välkomna de trotsiga syndarna.

För de brottslige ett samlingsställe,

der de skola vistas under kommande tidehvarf.

Att de där må dväljas i åratal

Där skall de förbli under oöverskådlig tid

Att deri förblifva under mansåldrar:

Ingen svalka skola de der finna och ingen dryck,

Utan att njuta någon svalka eller dryck

utan att känna svalka och utan att få dricka

Deri skola de ej njuta sömn, ej heller dryck,

utom kokhett vatten och var,

Annat än sjudande vatten och var

annat än skållhett vatten och den motbjudande [vätska som sipprar ur ett sår], -

Om icke sjudande vatten och förruttnelsen från de fördömdes kroppar:

såsom en passande lön;

Såsom en lämplig lön.

en lön som svarar mot [deras handlingar]!

En lämplig lön!

ty de beredde sig ej på någon räkenskap

De väntade förvisso ingen efterräkning

De fruktade varken räkenskapen [eller domen]

Ty de väntade sig ej redogörelse,

och behandlade våra uppenbarelser såsom fräcke lögner.

Och höllo i sin lögnaktighet våra tecken för lögn;

och de förkastade alla Våra budskap som lögn,

Och förnekade såsom lögn våra tecken.

Men vi hafva anmärkt allt och uppskrifvit det.

Men allting hava vi räknat och uppskrivit.

men allt [vad de har gjort] har Vi fört upp i en bok.

Men allting hafva vi räknat och uppskrifvit:

Smaken nu detta! Vi skola endast öka eder pina. —

»Så smaken nu! Vi skola öka eder pina allenast.«

[Och Vi skall säga:] "Smaka nu [frukten av era handlingar] - Vi skall [hädanefter] bara hopa nya lidanden över er!"

Smaker alltså, vi skola ej öka för eder annat än qval.

De gudfruktige varda salige.

De gudfruktiga väntar förvisso en tillflyktsort

I sin triumf får de gudfruktiga glädjas åt

Men salighetens rum tillhör de gudfruktige,

De få trädgårdar och vingårdar,

Trädgårdar och vingårdar,

lummiga parker och [spaljéer av] vindruvor

Trädgårdar med palmer och vindrufvor,

jemnåriga jungfrur, med svällande barmar,

Högbarmade, jämnåriga jungfrur

och följeslagerskor, evigt unga som de själva,

Och jungfrur med svällande barm , med dem sjelfve jemnåriga,

och en fyld pokal.

Och en bräddad bägare

och bägare fyllda till brädden [med paradisets vin].

Och en full pokal:

Der skola de ej höra lättsinnigt prat och inge lögner.

Där de ej behöva höra fåvitskt tal och lögnaktiga beskyllningar,

Där skall de varken höra tomt och meningslöst tal eller lögner.

Der skola de ej höra fåfängt tal ej heller lögn:

Det är en lön ifrån deras Herre, en tillräcklig gåfva,

Såsom en lön från din Herre, en tillräcklig gåva från honom,

[Detta är] din Herres belöning - som Han skänker enligt [Sin] räkning -

En belöning från din Herra, en tillräcklig gåfva:

ifrån Herren öfver himlarne och jorden och hvad emellan dem är, den Barmhertige (och icke änglarne). De våga ej en gång tilltala Honom.

Herren över himlarna och jorden och vad däremellan är, Förbarmaren, som de icke mäkta tala till.

Herren över himlarna och jorden och allt som är däremellan, den Nåderike! Ingen skall kunna tala till Honom

Herre öfver himlarne och jorden och hvad deremellan finnes, den Barmhertige: de skola ej förmå af Honom erhålla ord.

En dag skall den helige anden och änglarne stå i en rad, och de våga icke tala (fälla någon förbön), utan att den Barmhertige tillåter det, och de tala det som är rätt.

Den dag, då anden och änglarna stå uppställda, skola inga andra tala än den Förbarmaren tillstädjer det, och han skall säga vad rätt är.

den Dag då själarna och änglarna står uppställda på led och ingen tar till orda utom den som fått den Nåderikes tillåtelse och han säger inte annat än det som är rätt och sant.

En dag anden Gabriel och englarne stå uppställde i ordning, skola de ej tala, utom den hvilken den Barmhertige tillåter, och som skall säga hvad rätt är.

Denne dagen är en verklighet, och den som vill, han tage sin tillflykt till sin Herre.

Den dagen är sanningen själv, och vem som vill tager sin tillflykt till sin Herre.

Så kommer Sanningens dag att vara. Låt då den som så vill, försöka finna vägen tillbaka till sin Herre [medan det är tid]!

Detta är den ofelbara dagen; hvem som vill återvänder alltså till sin Herra.

Vi hafva varnat Eder för en nära förestående straffdom. En dag kommer, då menniskan skall se sina verk, och den otrogne skall säga: "o att jag varit stoft (aldrig lefvat)!"

Förvisso hava vi nu varnat eder för ett nära förestående straff den dag, då mannen får skåda sina händers verk och den otrogne utbrister: »O att jag vore stoft!«

Vi har varnat er för ett straff som är nära förestående [och som kommer att drabba er] den Dag då människan ser [klart], vad hon har sänt framför sig [till Domen], och då den som förnekade sanningen skall säga: "Ack, om jag nu hade varit mull och jord!"

Sannerligen hota vi eder med ett straff ej långt borta, en dag menniskan skall skönja hvad hennes händer förutsändt, och den otrogne skall säga: gifve Gud att jag vore stoft!