Sura 74: Den insvepte

O du invecklade!

Du, som ligger insvept,

DU SOM sveper in dig [i din ensamhet]!

O du öfverhöljde ?Y!

Statt upp och varna!

Stå upp och varna,

Stå upp och varna!

Statt upp och predika, | e 00 »e .

Prisa din Herre,

Lovprisa din Herre,

Och prisa din Herres majestät!

Och dim Herra förhärliga |

rena din klädnad,

Håll dina kläder rena,

Och rena ditt hjärta!

Och rena dina kläder : Ky.

undvik afguderiets styggelse,

Undfly styggelsen,

Och fly från all hednisk smitta!

Och undfly styggelsen )3

och var ej egennyttig i din frikostighet.

Giv ej för att få mer igen

[När du ger] ge inte för att få något tillbaka!

Och var ej gifmild för att få mer igen D . » .

Lid tåligt för din Herre.

Och bida tåligt din Herre!

Och ha tålamod och fördrag [med allt] för din Herres skull!

Och var ståndagtig vid din Herra |

En dag skall det blåsas i trumpeten,

Ty när det blåses i basunen,

När det blåses i basunen

Då det skall stötas i basunen,

och det skall varda en bekymmersam dag,

Varder det en svår dag

har en svår Dag randats

Detta varder den dagen en svår dag,

ej lugn för de otrogne.

För de otrogna, allt annat än lätt.

för dem som [ständigt] förnekade sanningen, och ingen lättnad skall ges dem!

För de otrogne, icke lätt

Låt mig vara med den, som jag har skapat ensam i sitt slag (utmärkt framför alle andre).

Lämna mig allena med den jag skapat,

LÄMNA åt Mig att [ta itu med] den som Jag har skapat ensam [i moderlivet]

Lemna mig ensam med den jag skapat,

Jag har gifvit honom stora rikedomar

Som jag givit rikedom i överflöd

och gett stor rikedom

Och hvilken jag gifvit rikedom i öfverflöd, 4:81) Anledningen till denna profetens benämning, ungefär den | samma som i föregående kapitlet, uppgifves olika. Enligt en berättelse, som det påstås, af honom sjelf, skulle han be funnit sig på berget Hara, då han hörde sig ropas vid namn; han såg likväl ingen omkring sig, men i det han kastade ögonen mot höjden, märkte han något, som befanns vara engeln Gabriel, sittande på en thron, emellan himmel och jord. Förfärad ropade profeten till sin bustru Khadidja hölj öfver mig, hölj öfver mig; hvarpå Gabriel nedsteg, och tilltalade honom, som det står i texten. Detta ha erfvit någre anledning att anse detta kapitel för det som först blef uppenbaradt. Se Marracei +) Här menas mångguderi fr TV rr ne nn ER . - om A- =—2 FF ee ER DR EE AN VA AA EO VV a PR TA PR DR re 736

och söner, som ej behöfva gå ut i främmande land.

Och söner, som vistas i hemmet,

och söner som står vid hans sida,

Och söner närvarande ”),

Jag har gjort lifvet för honom mycket beqvämt,

Åt vilken jag ordnat allt bekvämt!

och för vilken Jag har jämnat vägen [genom livet].

För hvilken jag allt väl anordnat,

likväl önskar han sig mera.

Och likväl trånar han efter att jag skall giva honom mer.

Och som nu väntar sig att Jag skall ge honom ännu mer!

Och som, sedan önskar att jag skall gil va mer ””")

Men nej! han får det ej, ty han är en vedersakare emot mina uppenbarelser.

Nej! Han trotsar förvisso våra tecken;

Nej! Denne inbitne motståndare till Våra budskap,

Bort från oss! ty han är hårdnackad mot våra tecken;

Jag skall drifva honom uppför en brant (lägga svårigheter i hans väg),

Jag skall resa oöverstigliga hinder i hans väg.

skall Jag låta utstå [ett straff tyngre än] klättringen uppför [en hal och brant bergvägg].

Jag skall bringa på honom en svår plåga

ty han har tänkt och planerat.

Han har förvisso ruvat och grubblat;

Han tänker skarpt och överväger [hur han skall angripa dessa budskap] -

Ty han har uttänkt och anordnat ondt,

Fördömd vare han!

O ve, hur har han ej grubblat!

måtte han förgås för dessa tankar,

Må ban förbannas, huru har han tillställt!

Huru har han ej funderat.

Ännu en gång! O ve, hur har han ej grubblat!

ja, måtte han förgås för dessa [onda] tankar. -

Ytterligare, må han förbannas, huru hat ban tillställt!

Han har gifvit akt på Koranen,

Sedan såg han upp;

Så ser han sig omkring,

Och sedan har han kastat omkring sig | ögonen,

rynkat pannan och sett surmulen ut.

Så rynkade han pannan och såg bister ut,

rynkar pannan och antar en bister uppsyn.

Och rynkat pannan och sett sträng ut,

Sedan har han af högmod vändt ryggen till

Så vände han ryggen och visade sig spotsk

Till sist vänder han sig bort med överlägsen min

Hvarpå han vändt ryggen till och yfvats,

och sagt: "detta är ej annat än ett inlärdt trolleri,

Och sade: »Detta är ingenting annat än inlärd trolldom;

och säger: "Det är bara vältalighet som bländar [åhöraren, ord] hämtade från [gamla sagor];

Och sagt: detta är ej annat än ett bländ | verk, gjordt efter andra,

icke annat än menniskoord."

Detta är ingenting annat än människoord.«

människors ord och ingenting annat!"

Det är ju blott en menniskas ord

Jag vill kasta honom i Sakar (den djupaste afgrunden).

Jag skall steka honom i Sakar.

Honom skall Jag låta brinna i helvetets eld!

Jag skall inkasta honom att brännas i hel vitets eld

Vet du hvad Sakar är?

Vet du ock, vad Sakar är?

Och vad kan låta dig förstå vad helvetets eld betyder

Hvad gör dig begripligt hvad helvitets | eld är?

Intet lemnar den qvar och orördt, som finnes der.

Det spar ej och skonar ej;

Den skonar ingen och förtär allt.

Den qvarlemnar ej, och släpper ej nå | Sonling:

Den förtär huden,

Det sveder huden,

I [dess lågor] förkolnar människans [hud].

Den skållar menniskornas skinn;

och nitton vaktare hafva uppsigten öfver den.

Och nitton råda över det.

Nitton [väktare vakar] över den.

Deröfver stå nitton vaktande engla

Till helvetets vaktare hafva vi satt endast änglar, och så bestämt deras antal, på det att de skulle vara en förargelse för de otrogne, och för att ingifva Skriftens egare förtroende (de finna samma antal i sina böcker) och stärka de troendes öfvertygelse, och på det att de, som fått Skriften, och de troende ej må hysa något tvifvel, och på det att de, i hvilkas hjertan en svaghet finnes, och hedningarne må säga: "hvad menar Gud med denna liknelse?" Sålunda vilseleder Gud hvem Han vill och för hvem Han vill på den rätte vägen. Endast din Herre känner sine härar. Detta sagda är allena en varning för menniskorna.

Till eldens väktare bestämde vi endast änglar, och deras antal bestämde vi endast till en frestelse för dem, som är otrogna, för att de, som fått skriften, skulle övertygas, och de, som tro, tillväxa i tron, för att de, som fått skriften, och de rättrogna ej skulle hysa några tvivel, och för att de, som hava krankhet i sina hjärtan, och de otrogna skulle säga: »Vad kan väl Gud hava åsyftat med en sådan liknelse som denna?« Så låter Gud vem han vill fara vilse och vägleder vem han vill. Din Herres härskaror känner ingen annan än han själv; detta är blott en förmaning för mänskligheten.

Till Eldens väktare har Vi inte utsett andra än änglar, och Vi har enbart angett deras antal för att sätta dem som framhärdar i att förneka sanningen på prov, och att de som [i gångna tider] fick del av uppenbarelsen skall få visshet [om sanningen i denna Skrift], och att de som tror skall befästas i sin tro och att ingen tvekan skall finnas kvar hos dem som [tidigare] fick del av uppenbarelsen och hos de troende, och för att de vilkas sinne är sjukt [av tvivel] och förnekarna skall ställa sig frågan: "Vad kan Gud ha velat säga med denna liknelse?" Så låter Gud den Han vill gå vilse och så vägleder Han den Han vill. Och ingen känner [styrkan hos] Guds härskaror utom Han själv. Allt detta är enbart en påminnelse till människorna.

Och att de som fått Skriften och de rät trogne ej må 'tvifla, Och att de i hvilkas hjertan är sjukdom och de otrogne må säga: hvad menar då Gud med detta till Iiknelse? Så låter Gud hvem Han vill gå vilse, och ; vägleder hvem Han vill: och ingen känner din | Herres härar utom Han. Och detta tillkommande är ej annat än en påminnelse åt menniskoslägtet;

Ja! så är det, vid månen

Nej! Vid månen,

NEJ, vid månen!

Nej, 1 sanning: vid månen,

och vid natten, när den går bort,

Vid natten, när den lider,

Vid natten, när den viker;

Och natten då hon ryggar, |

och vid morgonrodnaden, när den skiner, svär jag,

Och morgonen, när den gryr!

vid morgonrodnadens glöd!

Och morgonen då han randas,

att den (Sakar) är ett af de värsta ting,

Detta är sannerligen en av de kraftigaste

[Påminnelsen om domen och helveteselden] är förvisso ett av de mäktiga [varningstecknen]

Sannerligen är det en af de vigtigaste saker, 1

en varnare för menniskorna,

Varningarna för mänskligheten,

som varnar människorna,

En varning åt menniskoslägtet, |

för dem af Eder, som vilja gå framåt eller tillbaka (tro eller icke tro).

För en var bland eder, som vill gå framåt eller bliva efter.

både dem av er som vill gå i främsta ledet och dem som [tvekar och] blir efter.

At den som bland eder vill gå framåt, eller : som blifver efter b

Hvarje själ ansvarar för hvad hon gjort,

Varje själ är satt i pant för vad hon begått;

Var och en skall ställas till svars för vad han har gjort

IHvarje själ är pantsatt för hvad hon för ; värfvat, utom högra sidans följeslagare

med undantag af dem, som stå på högra sidan,

dock icke de, som gå till höger.

utom de rättfärdiga som hör till den högra sidan

IHvarje själ är pantsatt för hvad hon för ; värfvat, utom högra sidans följeslagare

de få bo i lustgårdar, och skola fråga

I lustgårdar skola de spörja

[och som där de vilar] i [paradisets] lustgårdar, skall förhöra sig

Uti lustgårdar skola de fråga hvarandra [ om de brottslige, sägande till desse j

syndarne:

Angående syndarne

om [de dömda] syndarna [och fråga]:

Uti lustgårdar skola de fråga hvarandra [ om de brottslige, sägande till desse j

"hvad har fört Eder till Sakar?"

»Vad har fört eder till Sakar?«

"Vad förde er till helveteselden?"

Hvad har infört eder i helvitets eld? v

Desse svara: "vi hafva icke bedit,

Och dessa skola svara: »Vi hörde ej till de bedjande

De skall svara: "Vi hörde inte till dem som bad

De skola svara: vi hafva ej varit bland : de bedjande,

och icke bespisat de fattige.

Och bespisade ej den fattige,

och vi gav inte heller den nödställde att äta

Ej heller hafva vi bespisat den fattige, ie

Vi grubblade med dem som grubblade

Utan förde fåfängligt tal med dem, som förde sådant tal,

och vi ägnade oss med [andra] likasinnade åt tomt och respektlöst tal [om höga ting]

Och vi hafva varit fördjupade i toma tvi 4 ser med dem som INTINGO | fafänet tal, 5

och förnekade domedagen,

Och höllo domedagen för lögn,

och påstod att Domens dag var en lögn -

Och vi hafva gjort till lögn domens dag, |

till dess att det vissa (döden) nådde oss."

Tills vissheten överraskade oss.«

till dess vi fick visshet."

Tills det ofelbura JLudet öfverraskade oss

Förbönen skall ej gagna dem.

Så gagnar dem ej då några medlares medling.

Då skall medlarnas förböner inte vara dem till någon nytta.

Och bemedlarnes bemedliug skall ej gag ; ra dem. C ") Här menas i synnerhet Judarne, hvilkas böcker innehålla är detsamma om helvitets vaktare. Se Marracet rg Koran. . + 3 - id / y d ERE OPP 3 0 JO ORO ORT RTT = 738

Men hvad går åt dem, att de draga sig undan ifrån sanningen,

Men vad går åt dem, att de sky förmaningen

HUR är det fatt med dem som vänder ryggen åt påminnelsen

Hvad fattas dem då att de undandraga :sig Korans eriuran,

likasom vildåsnor

Likt skrämda åsnor,

[De beter sig] som skrämda åsnor

Liksom vore de uppskrämda åsnor flyende undan ett lejon?

fly för lejonet?

Som fly för ett lejon?

som flyr för ett lejon!

Liksom vore de uppskrämda åsnor flyende undan ett lejon?

Jo! hvar och en önskar väl, att uppenbarelsen gåfves honom i öppne bokrullar,

Jo, var och en av dem vill hava öppna brev.

Men [i stället för att lyssna till uppenbarelsen] begär de, var och en av dem, att få [en egen] lättförståelig Skrift!

Ån mer, hvarje man bland dem önskar, att honom gifves öppna bref")

men de frukta ej evigheten.

Nej! De frukta ej det tillkommande livet.

Nej! De [tror ju inte på räkenskap och dom] fruktar inte evigheten.

Bort från oss! Men de frukta ej det till kommande lifvet

Men denne Koranen är en förmaning,

Nej! Detta är förvisso en förmaning,

Nej, detta är en påminnelse,

Bort från oss! Detta är en erinran; och eho som vill, honom skall den erinra

och den som vill, lägger den på hjertat.

Och den, som vill, lägger den på minnet;

och låt den som vill lägga den på minnet!

Bort från oss! Detta är en erinran; och eho som vill, honom skall den erinra

Dock, de skola ej lägga den på hjertat, såvida Gud ej vill det. Han är värd att fruktas och Han bör förlåta.

Men de lägga den ej på minnet, så framt Gud ej vill. Han är värd att fruktas och rik på förlåtelse.

Men de kommer inte att lägga den på minnet annat än om Gud vill. Det är Han som är värd att fruktas, Han ensam som förlåter synd.

Dock skola de ej draga sig till minnes, om icke Gud behagar. Han är värd fruktan, och besitter mildheten LXXV. KAPITLET | AO Uppståndelsen | Uti Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges