إِنَّآ أَنذَرۡنَٰكُمۡ عَذَابٗا قَرِيبٗا يَوۡمَ يَنظُرُ ٱلۡمَرۡءُ مَا قَدَّمَتۡ يَدَاهُ وَيَقُولُ ٱلۡكَافِرُ يَٰلَيۡتَنِي كُنتُ تُرَٰبَۢا٤٠

Vi hafva varnat Eder för en nära förestående straffdom. En dag kommer, då menniskan skall se sina verk, och den otrogne skall säga: "o att jag varit stoft (aldrig lefvat)!"

Förvisso hava vi nu varnat eder för ett nära förestående straff den dag, då mannen får skåda sina händers verk och den otrogne utbrister: »O att jag vore stoft!«

Vi har varnat er för ett straff som är nära förestående [och som kommer att drabba er] den Dag då människan ser [klart], vad hon har sänt framför sig [till Domen], och då den som förnekade sanningen skall säga: "Ack, om jag nu hade varit mull och jord!"

Sannerligen hota vi eder med ett straff ej långt borta, en dag menniskan skall skönja hvad hennes händer förutsändt, och den otrogne skall säga: gifve Gud att jag vore stoft!