Sura 91: Solen

Jag svär vid solen och dess middagsljus,

Vid solen och dess sken,

VID SOLEN och dess [bländande] sken,

Vid solen och hennes sken om morgonen,

och vid månen, då han följer henne,

Vid månen, när den följer henne,

och vid månen, när den lånar dess ljus!

Vid månen då han följer henne,

och vid dagen, då den visar hennes glans,

Vid dagen, när den röjer henne,

Vid dagen, när den gör [jorden] synlig,

Vid dagen då han visar hennes olans,

och vid natten, då den betäcker henne,

Vid natten, när den skyler henne,

och vid natten, när den sveper [världen] i mörker!

Vid natten då hon skyler henne,

och vid himmelen och den som har bygt honom,

Vid himmelen och det, som byggt den,

Vid himlen och Den som har rest dess [valv],

Vid himmelen och Den som uppbyggt honom,

och vid jorden och den, som har utbredt henne,

Vid jorden och det, som utbrett den,

och vid jorden och Den som har brett ut dess [yta]!

Vid jorden och Den som utbredt henne,

och vid en själ och Honom, som bildade henne

Vid själen och det, som fullkomnat henne

Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],

Vid själen och Den som fullbordat henne,

och ingaf henne hennes brottslighet och gudsfruktan;

Och ingivit henne både hennes syndfullhet och hennes gudaktighet

och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan.

Och ingifvit henne dess onda böjelser och dess fromhet ””),

den skall det väl gå, som behåller henne ren,

Lycklig den, som håller henne ren;

Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],

Sannerligen är han lycklig som renat henne,

men den varder olycklig, som förderfvar henne.

Olycklig den, som begraver henne uti synd!

men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.

Och sannerligen är han hopplös som henne befläckat

Thamûdäerne ansågo, i sin gudlöshet, uppenbarelserna för lögner,

Thamud höll sanning för lögn i sin vrånghet,

I SITT trotsiga högmod förnekade [stammen] Thamud sanningen

Tzamud i sin trotsiga gudlöshet anklagade sin profet för lögn,

när den osaligaste af dem rusade upp.

När den uslaste bland dem hov sig upp

och den uslaste bland dem störtade fram [för att utföra sin gemena handling],

Då den uslaste hos dem blef sänd ””"'),

Då sade Guds sändebud: "det är Guds kamelinna, låten henne dricka."

Och Guds apostel ropade till dem: »Guds kamel! Låten henne dricka!«

trots att Guds sändebud sade till dem: "[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!"

Och Guds sändebud sade till dem: det är Guds kamelinna och hennes dryck;

Men de behandlade honom såsom en bedragare och hasade henne. Derföre krossade deras Herre dem, för deras synders skull, och lät straffet drabba dem alle,

Men de höllo honom för lögnare och stympade henne, och deras Herre tillintetgjorde dem för deras synds skull och behandlade dem alla lika

Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet - varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;

Men de gjorde honom till lögnare, och dräpte henne: alltså förstörde dem deras Herre, för deras synds skull, och gjorde dem alla lika;

utan. att frukta för dess följder.

Utan att frukta för följderna.

ingen [av dem] fruktade nämligen följderna [av dådet].

Och Han fruktar ej deras slut «) Gud har gifvit menniskan böjelse till ondt och godt. Se not. 286 | «&) För att dräpa kamelinnan. Se 29 vers. af 54 Kap | | N ; fn ne a FL HR ESEN | 769 | XCH. KAPITLET Natten Ut Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges