لَّيۡسَ عَلَى ٱلضُّعَفَآءِ وَلَا عَلَى ٱلۡمَرۡضَىٰ وَلَا عَلَى ٱلَّذِينَ لَا يَجِدُونَ مَا يُنفِقُونَ حَرَجٌ إِذَا نَصَحُواْ لِلَّهِ وَرَسُولِهِۦۚ مَا عَلَى ٱلۡمُحۡسِنِينَ مِن سَبِيلٖۚ وَٱللَّهُ غَفُورٞ رَّحِيمٞ٩١

De som äro svage af ålderdom, sjuke och de, som ej ega medel för sina utgifter, kunna icke tadlas (ifall de stanna hemma), så framt de äro uppriktigt sinnade emot Gud och Hans apostel. Ej heller böra de blottställas för tadel, som göra godt, ty Gud är förlåtande, barmhertig.

Det är ingen synd för de svaga eller sjuka eller för dem, som icke hava något att giva bort, om de blott äro ärliga mot Gud och hans apostel; det gäller ej dem, som göra väl — ty Gud är överseende och barmhärtig

De svaga och de sjuka skall inte klandras [för att ha stannat hemma], inte heller de som inte kunde bekosta [sin utrustning], om de har varit uppriktiga mot Gud och Hans Sändebud; [dessa] rättsinniga människor kan inte klandras - och Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Det är ej synd för de svage, ej heller för de sjuke, ej heller för dem som ingenting finna hvarmed bidraga till fälttåget, att de blifva hemma, då de förhålla sig troget emot Gud och Hans sändebud: det är ingen sak emot dem som väl göra; ty Gud är benägen att öfverse, barmhertig: