فَإِن رَّجَعَكَ ٱللَّهُ إِلَىٰ طَآئِفَةٖ مِّنۡهُمۡ فَٱسۡتَـٔۡذَنُوكَ لِلۡخُرُوجِ فَقُل لَّن تَخۡرُجُواْ مَعِيَ أَبَدٗا وَلَن تُقَٰتِلُواْ مَعِيَ عَدُوًّاۖ إِنَّكُمۡ رَضِيتُم بِٱلۡقُعُودِ أَوَّلَ مَرَّةٖ فَٱقۡعُدُواْ مَعَ ٱلۡخَٰلِفِينَ٨٣

Om Gud återför dig till någre af dem, och de bedja dig om lof att tåga ut till strid, så säg: "I skolen aldrig få tåga ut med mig och aldrig med mig strida emot någon fiende. I hafven funnit för godt, att stanna hemma redan en gång; blifven nu qvar med dem som stanna."

Och om Gud låter dig komma tillbaka till några ibland dem och de bedja dig om tillstånd att få draga ut, så säg: »Aldrig någonsin skolen I få draga ut med mig, och aldrig skolen I få strida mot någon fiende tillsammans med mig. I voren förvisso belåtna med att sitta stilla den första gången; så sitten nu stilla hos de kvarblivna!«

Om Gud låter dig återvända och möta några av dem och de ber om tillåtelse att gå ut [i krig med dig], svara då: "Med mig kommer ni aldrig att gå ut [i krig] och ni kommer aldrig att kämpa med mig mot en fiende! Ni var ju nöjda med att stanna hemma första gången; då kan ni [också i framtiden] stanna hemma med de [andra] som lämnas kvar."

Och om Gud återför dig till en del ibland dem, och de bedja om tillstädjelse af dig att gå med ut i fält, säg då: aldrig någonsin skolen J gå ut med mig, och aldrig skolen J strida mot en fiende jemte mig; ty J funno behag i att sitta stilla första gången: sitter alltså stilla med dem som blifva efter.