فَرِحَ ٱلۡمُخَلَّفُونَ بِمَقۡعَدِهِمۡ خِلَٰفَ رَسُولِ ٱللَّهِ وَكَرِهُوٓاْ أَن يُجَٰهِدُواْ بِأَمۡوَٰلِهِمۡ وَأَنفُسِهِمۡ فِي سَبِيلِ ٱللَّهِ وَقَالُواْ لَا تَنفِرُواْ فِي ٱلۡحَرِّۗ قُلۡ نَارُ جَهَنَّمَ أَشَدُّ حَرّٗاۚ لَّوۡ كَانُواْ يَفۡقَهُونَ٨١

De qvarstannade fröjda sig deröfver att de blifva hemma, sedan Guds apostel bortgått. De ville ej äfventyra gods och blod i striden för Guds sak, utan sade: "tågen ej ut under hettan." Säg: "helvetets eld är ännu hetare. De borde hafva insett detta."

De kvarlämnade gladde sig åt att få sitta stilla bakom ryggen på Guds apostel och voro icke hågade att våga sina ägodelar och sitt liv för Guds sak, utan sade: »Dragen icke ut i hettan!« Säg: »Helvetets eld varder hetare.« Om de blott haft något förstånd.

[HYCKLARNA] som fick stanna hemma gladdes åt att de sluppit ifrån [fälttåget], eftersom de var emot Profetens [plan]; de kände ovilja mot att tvingas kämpa för Guds sak med sina ägodelar och med livet som insats och uppmanade [till och med andra] att inte gå med [i fälttåget] i den hetta [som rådde]. Säg: "Helvetets lågor är hetare!" Om de bara ville förstå!

De efterlemnade gladde sig åt deras qvarblifvande efter Guds sändebud, och voro obenägne att använda sina ägodelar och sina personer i striden för Guds sak, och de sade: J mågen ej gå ut i värmen. Säg: helvitets eld skall blifva än hetare; om de begrepo!