قُلۡ هَلۡ تَرَبَّصُونَ بِنَآ إِلَّآ إِحۡدَى ٱلۡحُسۡنَيَيۡنِۖ وَنَحۡنُ نَتَرَبَّصُ بِكُمۡ أَن يُصِيبَكُمُ ٱللَّهُ بِعَذَابٖ مِّنۡ عِندِهِۦٓ أَوۡ بِأَيۡدِينَاۖ فَتَرَبَّصُوٓاْ إِنَّا مَعَكُم مُّتَرَبِّصُونَ٥٢

Säg: "hvad vänten I, att det skall hända oss, om icke en af de två härliga förmånerna (segern eller martyrkronan)? Men vi vänta för Eder, att Gud skall hemsöka Eder med ett straff ifrån sig eller genom våra händer. Vänten då; vi skola ock vänta såväl som I."

Säg: »Vänten I väl något annat åt oss än ett av de två yppersta tingen?« Vi vänta, att Gud skall hemsöka eder med ett straff, som kommer från honom själv eller genom oss. Vänten alltså! Vi skola förvisso vänta liksom I.

Säg: "Väntar ni att något annat skall hända oss än ettdera av två ting, som båda utgör det högsta goda? Vi för vår del väntar att Gud skall straffa er eller att Han skall låta straffet drabba er genom oss. Vänta därför! Vi väntar liksom ni."

Säg: månne J vänten för oss om icke ett af de tvenne goda tingen, segern eller martyrkronan? Men vi vänta för eder, att Gud skall hemsöka eder med straff från Honom sjelf eller genom våra händer: vänter alltså; sannerligen äro vi jemte eder väntande.