وَإِن نَّكَثُوٓاْ أَيۡمَٰنَهُم مِّنۢ بَعۡدِ عَهۡدِهِمۡ وَطَعَنُواْ فِي دِينِكُمۡ فَقَٰتِلُوٓاْ أَئِمَّةَ ٱلۡكُفۡرِ إِنَّهُمۡ لَآ أَيۡمَٰنَ لَهُمۡ لَعَلَّهُمۡ يَنتَهُونَ١٢

Men om de efter afslutandet af sina förbund göra sig skyldige till brott deremot och smäda eder religion, så gripen till vapen emot otrons hufvudmän, — då de ej kunna fordra, att man tror dem — på det att de må upphöra.

Men om de bryta sina eder efter avtalets ingående och häckla eder religion, så striden mot otrons ledare — för dem finnas förvisso inga eder — för den händelse de månde upphöra därmed!

Om de, efter att ha ingått ett fördrag, bryter sina under ed givna löften och angriper er tro, kämpa då mot dessa förnekelsens [och trolöshetens] banerförare, vars eder saknar allt värde, för att förmå dem att upphöra [med sina angrepp].

Men om de bryta sina eder efter sitt ingångna förbund, och tala föraktligt om eder lära, angriper då otrons hufvudmän — ty de hålla inga eder — på det de må upphöra med sitt dåd.