مَا كَانَ لِلنَّبِيِّ وَٱلَّذِينَ ءَامَنُوٓاْ أَن يَسۡتَغۡفِرُواْ لِلۡمُشۡرِكِينَ وَلَوۡ كَانُوٓاْ أُوْلِي قُرۡبَىٰ مِنۢ بَعۡدِ مَا تَبَيَّنَ لَهُمۡ أَنَّهُمۡ أَصۡحَٰبُ ٱلۡجَحِيمِ١١٣

Ej höfves det profeten och de troende, att bedja om nåd för hedningar, äfven om de äro nära slägtingar, sedan det blifvit klart, att de skola komma i helvetets eld.

Det höves ej profeten och dem, som tro, att bedja om förlåtelse för månggudadyrkarne, vore det ock deras anförvanter, sedan det blivit dem klart, att de varda avgrundseldens invånare.

DET ANSTÅR inte Profeten och inte heller de troende att be om syndernas förlåtelse för avgudadyrkare, även om de hörde till deras nära anförvanter, sedan det klargjorts för dem att Elden är sådana [människors] arvedel.

Det höfves ej profeten och dem som trott, att bedja för afgudadyrkarne, om än de äro an förvandter, sedan det är upplyst för dem, att de varda helvitets invånare.