إِنَّ ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَهَاجَرُواْ وَجَٰهَدُواْ بِأَمۡوَٰلِهِمۡ وَأَنفُسِهِمۡ فِي سَبِيلِ ٱللَّهِ وَٱلَّذِينَ ءَاوَواْ وَّنَصَرُوٓاْ أُوْلَـٰٓئِكَ بَعۡضُهُمۡ أَوۡلِيَآءُ بَعۡضٖۚ وَٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَلَمۡ يُهَاجِرُواْ مَا لَكُم مِّن وَلَٰيَتِهِم مِّن شَيۡءٍ حَتَّىٰ يُهَاجِرُواْۚ وَإِنِ ٱسۡتَنصَرُوكُمۡ فِي ٱلدِّينِ فَعَلَيۡكُمُ ٱلنَّصۡرُ إِلَّا عَلَىٰ قَوۡمِۭ بَيۡنَكُمۡ وَبَيۡنَهُم مِّيثَٰقٞۗ وَٱللَّهُ بِمَا تَعۡمَلُونَ بَصِيرٞ٧٢
De som tro, öfvergifva sina hem och strida för Guds sak, med uppoffring af lif och gods, samt de, som hafva gifvit desse en tillflyktsort och hjelp, de äro sannerligen hvarandras anförvandter. Med dem deremot, som tro och icke hafva öfvergifvit sina hem, hafven I alldeles ingen förvandtskap, så framt de icke utvandra. Dock, skulle de begära eder hjelp för trons skull (emot dess fiender), så bören I bistå dem, men icke emot ett folk, med hvilket I hafven ingått förbund, ty Gud ser hvad I gören.
De, som antagit tron och utvandrat och vågat sina ägodelar och sitt liv för Guds sak, och de, som givit skydd och hjälp, dessa äro förvisso varandra närskylda. Men med dem, som antagit tron och icke utvandrat, haven I ej den ringaste skyldskap, förrän de utvandra, men om de utbedja sig eder hjälp i fråga om religionen, åligger det eder att hjälpa dem utom mot ett folk, med vilket I ingått förbund; ja, Gud ser vad I gören.
DE SOM har antagit tron och utvandrar från ondskans rike och med sina ägodelar och sina liv [som insats] strävar och kämpar för Guds sak, och de som har gett [utvandrarna] husrum och hjälp - de är varandras [sanna] vänner och beskyddare. Ni ansvarar inte för skyddet av dem som har antagit tron men ännu inte utvandrat - så länge de inte utvandrar. Men begär de er hjälp [därför att de förföljs] på grund av sin tro är det er plikt att lämna dem hjälp, om inte [detta tvingar er att gripa till vapen] mot ett folk till vilket ni är bundna av fördrag; men [glöm inte att] Gud ser vad ni gör.
Sannerligen, de som trott och utflyttat från sina hem och användt sina ägodelar och sina pesoner i striden för Guds sak, och de som öppnat en fristad åt profeten, och bistått honom, de äro hvarandra närmast. Men de som trott och ej utflyttat från sina hem, det tillkommer eder ej att bistå dem i någonting, tills de utflytta. Dock, om de begära hjelp af eder för religionens skull, åligger eder att gifva hjelpen, utom mot ett folk med hvilket J ären i förbund; och Gud ser hvad J gören.