وَلَا تَقۡعُدُواْ بِكُلِّ صِرَٰطٖ تُوعِدُونَ وَتَصُدُّونَ عَن سَبِيلِ ٱللَّهِ مَنۡ ءَامَنَ بِهِۦ وَتَبۡغُونَهَا عِوَجٗاۚ وَٱذۡكُرُوٓاْ إِذۡ كُنتُمۡ قَلِيلٗا فَكَثَّرَكُمۡۖ وَٱنظُرُواْ كَيۡفَ كَانَ عَٰقِبَةُ ٱلۡمُفۡسِدِينَ٨٦

Sätten Eder ej på lur vid hvarje väg, för att hota och utestänga ifrån Guds väg dem, som tro på Honom, önskande att göra den krokig. Påminnen Eder, huru I voren ett ringa antal och huru Han har förökat Eder. Se hvilket straff, som drabbade ogerningsmännen.

Och läggen eder icke i försåt på alla möjliga vägar, hotande och utestängande från Guds väg den, som tror på honom, i det I ävlens att göra den krokig! Kommen ihåg, när I voren få och han gjorde eder många, och sen, vilket slut ofärdsstiftarne fingo!

Och lägg er inte i försåt överallt för att med hot spärra Guds väg för dem som tror på Honom och försök inte att få [denna väg] att förefalla krokig. Och minns att ni [en gång] var få [och svaga] och att Han lät ert antal växa. Och se hur slutet blev för dem som störde ordningen [på jorden] och spred sedefördärv!

Och ej mågen J besätta alla vägar för att hota och afhålla från Guds väg den som tror på Honom, och för att söka göra honom krokig; och kommer ihåg då J voren få, och Han förökade eder; och ser hvad slut de fått som gjort förderf.