وَهُوَ ٱلَّذِي يُرۡسِلُ ٱلرِّيَٰحَ بُشۡرَۢا بَيۡنَ يَدَيۡ رَحۡمَتِهِۦۖ حَتَّىٰٓ إِذَآ أَقَلَّتۡ سَحَابٗا ثِقَالٗا سُقۡنَٰهُ لِبَلَدٖ مَّيِّتٖ فَأَنزَلۡنَا بِهِ ٱلۡمَآءَ فَأَخۡرَجۡنَا بِهِۦ مِن كُلِّ ٱلثَّمَرَٰتِۚ كَذَٰلِكَ نُخۡرِجُ ٱلۡمَوۡتَىٰ لَعَلَّكُمۡ تَذَكَّرُونَ٥٧

Det är Han som utsänder vindarne såsom härolder före sin nåd (regnet). När de hafva uppdrifvit ett vattendigert moln, föra vi det till ett uttorkadt land, dit vi låta vattnet nedströmma och frambringa derigenom allehanda frukter. På samma sätt skola vi utföra de döde ur grifterna. — Detta sker, på det att I skolen komma till eftertanke.

Han är ock den, som sänder vindarna som budbärare före sin barmhärtighet, så att de driva upp tunga moln och vi föra dem till en öde trakt och därmed nedsända vatten och därmed fram- bringa alla slags frukter. Så skola vi ock uppväcka de döda, för den händelse I månden låta förmana eder.

Och det är Han som sänder ut vindarna som varslar om Hans nåd; det regndigra moln de driver fram låter Vi komma in över dött land och så faller regnet med vilket Vi frambringar [växter som bär] frukt av många slag. Så skall Vi låta de döda stiga fram [till nytt liv] - kanske skall ni ägna eftertanke åt [detta].

Och Han är den som sänder vindarne vidt utsläppte före Hans barmhertighet; tills, då de resa upp ett tungt moln, vi drifva det till en död trakt, och vi låta vattnet nedkomma derpå, hvarigenom vi frambringa alla slags frukter: sålunda skola vi frambringa de döde; kanhända skolen J erinra eder.