وَإِذَا فَعَلُواْ فَٰحِشَةٗ قَالُواْ وَجَدۡنَا عَلَيۡهَآ ءَابَآءَنَا وَٱللَّهُ أَمَرَنَا بِهَاۗ قُلۡ إِنَّ ٱللَّهَ لَا يَأۡمُرُ بِٱلۡفَحۡشَآءِۖ أَتَقُولُونَ عَلَى ٱللَّهِ مَا لَا تَعۡلَمُونَ٢٨

När desse göra något skamligt, säga de: "vi hafva funnit våre fäder handla så, och Gud har befalt oss det." Säg: "Gud bjuder visst icke något skamligt. Skolen I säga om Gud hvad I icke veten?"

Och när de begå någon skändlighet, säga de: »Vi hava funnit våra fäder göra så, och Gud har befallt oss det.« Säg: »Gud befaller förvisso ingen skändlighet; skolen I påbörda Gud vad I icke veten?«

och när de begår skamlösa handlingar, säger de: "Så gjorde våra fäder och Gud har [själv] påbjudit det." Säg: "Nej, Gud påbjuder inte skamlösa handlingar. Påstår ni om Gud sådant som ni inte kan veta?"

Och då de begå en skamlig gerning säga de: vi funno våra fäder utöfva henne, och Gud har befallt oss henne. Säg: Gud befaller sannetligen ej skamliga gerningar: skolen J säga om i Gud hvad J icke veten?