وَٱذۡكُر رَّبَّكَ فِي نَفۡسِكَ تَضَرُّعٗا وَخِيفَةٗ وَدُونَ ٱلۡجَهۡرِ مِنَ ٱلۡقَوۡلِ بِٱلۡغُدُوِّ وَٱلۡأٓصَالِ وَلَا تَكُن مِّنَ ٱلۡغَٰفِلِينَ٢٠٥

Förrätta din Herres prisande i ditt inre, ödmjukt och vördnadsfullt, men utan att uttala det i ord. Gör detta morgon och afton och var icke en af de försumlige.

Åkalla ock din Herre för dig själv med ödmjukhet och bävan och utan allt högljutt tal både morgon och afton och hör ej till de likgiltiga!

Och - [du som är troende] - åkalla i tysthet din Herre morgon och afton, ödmjukt och med fruktan. Och var inte [som] de tanklösa, de likgiltiga.

Och bed din Herra inom dig sjelf, med ödmjukhet och fruktan, utan högljudda ord, morgon och afton, och var ej ibland dem som äro försumlige.