وَلَوۡ شِئۡنَا لَرَفَعۡنَٰهُ بِهَا وَلَٰكِنَّهُۥٓ أَخۡلَدَ إِلَى ٱلۡأَرۡضِ وَٱتَّبَعَ هَوَىٰهُۚ فَمَثَلُهُۥ كَمَثَلِ ٱلۡكَلۡبِ إِن تَحۡمِلۡ عَلَيۡهِ يَلۡهَثۡ أَوۡ تَتۡرُكۡهُ يَلۡهَثۚ ذَّـٰلِكَ مَثَلُ ٱلۡقَوۡمِ ٱلَّذِينَ كَذَّبُواْ بِـَٔايَٰتِنَاۚ فَٱقۡصُصِ ٱلۡقَصَصَ لَعَلَّهُمۡ يَتَفَكَّرُونَ١٧٦

Om vi hade velat, skulle vi genom våra uppenbarelser hafva upprätthållit honom, men han hängde fast vid jorden och åtlydde sina begärelser. Han liknar hunden, som räcker ut tungan af törst. Om du går löst på honom eller om du låter honom vara, räcker han ut den. Sådana äro de menniskor, som förneka våra uppenbarelser. Förtälj för dem berättelserna (om straffdomarne), tilläfventyrs skola de besinna sig.

Och om vi velat, så skulle vi hava upphöjt honom genom dem, men han höll sig till jorden och rättade sig efter sina hugskott, och det var med honom som med en hund, som sträcker ut tungan, om man jagar honom, och sträcker ut tungan, om man lämnar honom i fred. Detta är ock förhållandet med de människor, som hålla våra tecken för lögn; förtälj därför historian, för den händelse de månde betänka sig.

Om Vi hade velat kunde Vi ha låtit honom resa sig [ur förnedringen] med hjälp av [budskapen], men hans hela håg stod till jordiska ting och han ville bara följa sina egna böjelser. Han kan liknas vid en hund som flåsar med hängande tunga vare sig du kommer hotfullt emot honom eller lämnar honom i fred. Detta är liknelsen om dem som påstår att Våra budskap är lögn. Berätta därför denna historia - kanske skall den [väcka] dem till eftertanke.

Om vi behagat, skulle vi visserligen upphöjt honom derigenom, men han lutade till jorden, och följde sin lusta: derföre vardt han lik hunden, om du tillfogar honom ondt, hänger han ut tungan, och om du lemnar honom orörd, hänger han ut tungan: detta är menniskors likhet som göra våra tecken till lögn. Förtälj alltså denna historie, på det de må begrunda.