وَإِذۡ قَالَتۡ أُمَّةٞ مِّنۡهُمۡ لِمَ تَعِظُونَ قَوۡمًا ٱللَّهُ مُهۡلِكُهُمۡ أَوۡ مُعَذِّبُهُمۡ عَذَابٗا شَدِيدٗاۖ قَالُواْ مَعۡذِرَةً إِلَىٰ رَبِّكُمۡ وَلَعَلَّهُمۡ يَتَّقُونَ١٦٤

En hop af dem sade: "hvi prediken I för oss, — ett slägte, som Gud i alla fall vill förgöra eller hårdt straffa." De svarade: "det skall tjena oss till undskyllan inför eder Herre och det är ju möjligt, att I varden gudfruktige."

Och då en hop av dem sade: »Varför förmanen I människor, dem Gud kommer att tillintetgöra eller hemsöka med ett strängt straff?« De svarade: »Jo, till undskyllan inför eder Herre och för den händelse de månde frukta Gud.«

Och då några frågade dem [som ville varna sabbatsbrytarna]: "Varför förmanar ni människor som Gud kommer att låta förgås eller drabbas av ett strängt straff?" svarade de [som ville varna]: "För att fria oss från skuld inför er Herre och i förhoppningen att de skall frukta Gud."

Och kom ihåg då någre ibland dem sade till andre: hvarföre skolen J förmana menniskori hvilka Gud går att förstöra, eller straffa med ett strängt straff? De svarade: det är en ursäkt för oss hos eder Herra och kanhända skola de taga sig till vara.