أَسۡكِنُوهُنَّ مِنۡ حَيۡثُ سَكَنتُم مِّن وُجۡدِكُمۡ وَلَا تُضَآرُّوهُنَّ لِتُضَيِّقُواْ عَلَيۡهِنَّۚ وَإِن كُنَّ أُوْلَٰتِ حَمۡلٖ فَأَنفِقُواْ عَلَيۡهِنَّ حَتَّىٰ يَضَعۡنَ حَمۡلَهُنَّۚ فَإِنۡ أَرۡضَعۡنَ لَكُمۡ فَـَٔاتُوهُنَّ أُجُورَهُنَّ وَأۡتَمِرُواْ بَيۡنَكُم بِمَعۡرُوفٖۖ وَإِن تَعَاسَرۡتُمۡ فَسَتُرۡضِعُ لَهُۥٓ أُخۡرَىٰ٦

Gifven de frånskilda bostad der I bon, efter edra omständigheter, och förorsaken dem ej sådana olägenheter, att I tvingen dem att gå bort. Äro de hafvande, så försen deras behofver till deras nedkomst. Gifva de di åt edra barn, så betalen dem lönen derföre, och rådgören Eder emellan med vänlighet. Möten I svårigheter härvid, så låten en annan qvinna gifva barnet di.

Låten dem bo där I själva bon efter råd och lägenhet och behandlen dem ej hårt, så att I bringen dem i trångmål! Och om de äro havande, så bestriden omkostnaderna för dem, tills de nedkommit med sina foster! Och om de giva di för eder räkning, så given dem deras lön och avtalen sinsemellan i godo, men om I haven svårigheter, skall någon annan giva di.

Låt [den hustru som inväntar skilsmässa] leva under samma villkor som ni själva inom ramen för era möjligheter, och gör inte livet svårt för henne med inskränkningar [av olika slag]. Om hon är havande, sörj då för hennes uppehälle tills barnet har fötts, och ge henne skälig ersättning om hon ammar ert [barn]; och samråd med henne i godo [om barnets bästa] på brukligt sätt. Men uppstår svårigheter, anställ då någon som ammar [barnet] åt er.

Låter dem bo hvarest J bon, i eder egendom: och ej skolen J göra dem förfång, för att bringa dem i trångmål. Och om de äro hafvande, utkoster på dem [det nödvändiga], tills de framföda sitt foster. Och om de gifva di [åt barnet] för eder, gifver dem då deras lön, och öfverenskommer emellan eder enligt hvad billigt är: men om J råken i svårighet, då skall en annan åt honom uppamma [barnet].