وَإِذَا تُتۡلَىٰ عَلَيۡهِمۡ ءَايَٰتُنَا بَيِّنَٰتٖ مَّا كَانَ حُجَّتَهُمۡ إِلَّآ أَن قَالُواْ ٱئۡتُواْ بِـَٔابَآئِنَآ إِن كُنتُمۡ صَٰدِقِينَ٢٥

När våra obestridliga uppenbarelser uppläsas för dem, är deras enda invändning, att de säga: "skaffen hit våre fäder, om I talen sanning."

Och då våra tecken tydligt och klart uppläsas för dem, består deras motbevis blott däri, att de säga: »Skaffen hit våra fäder, om I ären sannfärdiga!«

Och när någon läser Våra klara budskap högt för dem, kan de inte finna på något annat att säga än: "Låt då våra förfäder stiga fram, om det ni säger är sant."

Och då våra tydliga tecken uppläsas för dem, är deras motskäl blott att de säga: bringer fram våra fäder ur grifterna, om J ären sannfärdige.