أَمۡ حَسِبَ ٱلَّذِينَ ٱجۡتَرَحُواْ ٱلسَّيِّـَٔاتِ أَن نَّجۡعَلَهُمۡ كَٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَعَمِلُواْ ٱلصَّـٰلِحَٰتِ سَوَآءٗ مَّحۡيَاهُمۡ وَمَمَاتُهُمۡۚ سَآءَ مَا يَحۡكُمُونَ٢١

Tro väl de, som vinnlägga sig om onda gerningar, att vi skola hålla dem lika med dem, som tro och göra godt, eller att deras lif och död äro lika? Deras omdöme bedrager dem.

Eller tänka de, som åsamkat sig ont, att vi skola behandla dem på samma sätt som dem, som tro och göra goda gärningar, så att liv och död varder lika för dem? Det är förfärligt att döma så.

Tror de som begår orätt att Vi skall ge dem samma behandling, i livet och i döden, som Vi ger dem som tror och lever ett rättskaffens liv? Hur illa dömer de inte!

De som vinnlägga sig om att synda, tänka de väl att vi skola behandla dem liksom dem som tro och göra goda verk, att deras lif och deras död varda lika? de dömma illa!