۞وَمَا كَانَ لِبَشَرٍ أَن يُكَلِّمَهُ ٱللَّهُ إِلَّا وَحۡيًا أَوۡ مِن وَرَآيِٕ حِجَابٍ أَوۡ يُرۡسِلَ رَسُولٗا فَيُوحِيَ بِإِذۡنِهِۦ مَا يَشَآءُۚ إِنَّهُۥ عَلِيٌّ حَكِيمٞ٥١

En menniska kan ej vänta, att Gud skall tala med henne på annat sätt än genom en inspiration eller bakom en slöja (osedd), eller så, att Han sänder ett bud, som på Hans vink ingifver henne hvad Han vill. Han är hög, allvis.

Det höves ingen mänsklig varelse, att Gud talar till honom annat än genom uppenbarelse eller bakom ett täckelse, för så vitt han ej sänder en apostel och denne på hans tillskyndelse uppenbarar vad han vill; han är förvisso hög och vis.

Det är inte människan givet att Gud talar till henne på annat sätt än genom ingivelse eller från andra sidan av ett förhänge eller genom ett sändebud som Han sänder och som uppenbarar det Han vill [skall uppenbaras]. Gud är upphöjd, vis.

Det tillkommer ej menniskan att Gud skall tala till henne, annat än i uppenbarelse, eller bakifrån ett täckelse, eller igenom att sända ett sändebud, som uppenbarar, med Hans tillstädjelse, hvad Han vill; ty Han är hög, vis.