وَمَا تَفَرَّقُوٓاْ إِلَّا مِنۢ بَعۡدِ مَا جَآءَهُمُ ٱلۡعِلۡمُ بَغۡيَۢا بَيۡنَهُمۡۚ وَلَوۡلَا كَلِمَةٞ سَبَقَتۡ مِن رَّبِّكَ إِلَىٰٓ أَجَلٖ مُّسَمّٗى لَّقُضِيَ بَيۡنَهُمۡۚ وَإِنَّ ٱلَّذِينَ أُورِثُواْ ٱلۡكِتَٰبَ مِنۢ بَعۡدِهِمۡ لَفِي شَكّٖ مِّنۡهُ مُرِيبٖ١٤

De delade sig ej i sekter, förr än de hade undfått kunskapen, af ömsesidig afund, och hade icke din Herre sagt ett ord om uppskof till en bestämd tid, så skulle saken redan hafva varit afgjord emellan dem. De, som efter dem hafva fått boken i arf, äro i ett rådlöst tvifvel deröfver.

De söndrade sig av förhävelse inbördes först sedan kunskapen kommit dem till del, och om det ej redan kommit besked från din Herre till en bestämd tid, så hade saken varit avgjord mellan dem, men de, som fått skriften i arv efter dem, hyste sannerligen betänkliga tvivel om den.

De [bland efterföljarna av äldre uppenbarelser som har söndrats i sekter] splittrades först efter att ha fått all kunskap och av ovilja och avund mot varandra. Och om inte din Herre redan hade beslutat att [låta det anstå] till en tid fastställd [av Honom] hade allt varit avgjort mellan dem. Men hos dem som har ärvt Skriften efter sina föregångare, kvarstår tvivlet och misstankarna om denna [uppenbarelse].

De blefvo ej söndrade om icke sedan kunskapen kommit till dem, genom orättvisa till hvarandra: och om icke ett ord från din Herra föregått, att ej dömma intill en bestämd tid, visserligen skulle det blifvit afgjordt emellan dem; men de som ärft Skriften efter dem äro, i sanning, ännu i ett villrådigt tvifvel derom.