وَلَئِنۡ أَذَقۡنَٰهُ رَحۡمَةٗ مِّنَّا مِنۢ بَعۡدِ ضَرَّآءَ مَسَّتۡهُ لَيَقُولَنَّ هَٰذَا لِي وَمَآ أَظُنُّ ٱلسَّاعَةَ قَآئِمَةٗ وَلَئِن رُّجِعۡتُ إِلَىٰ رَبِّيٓ إِنَّ لِي عِندَهُۥ لَلۡحُسۡنَىٰۚ فَلَنُنَبِّئَنَّ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ بِمَا عَمِلُواْ وَلَنُذِيقَنَّهُم مِّنۡ عَذَابٍ غَلِيظٖ٥٠

Om vi låta henne smaka en nådebevisning, sedan en nöd hemsökt henne, så säger hon: "detta är min rättighet, och jag tror icke, att den yttersta stunden är i antågande. Men om jag också skall återföras till min Herre, så får jag nog hos Honom åtnjuta godt." — Men vi skola förtälja för de otrogne hvad de hafva gjort, och låta dem vederfaras ett hårdt straff.

Och om vi låta henne smaka barmhärtighet från oss efter någon motgång, som drabbat henne, säger hon sannerligen: »Detta tillhör mig, och jag tror ej, att stunden förestår, men om jag återföres till min Herre, får jag sannerligen det högsta goda hos honom.« Men vi skola sannerligen tala om för dem, som äro otrogna, vad de gjort och låta dem smaka ett gräsligt straff.

Men om Vi förbarmar Oss över henne sedan hon haft att kämpa med svårigheter, säger hon helt säkert: "Detta är vad som tillkommer mig och den Yttersta stunden tror jag aldrig skall komma; men [om den kommer och] jag förs åter till min Herre, kan jag helt visst vänta mig att Han skall skänka mig det högsta goda!" Förvisso skall Vi låta dem som förnekade [Uppståndelsens] sanning få veta vad deras handlingar [var värda] och Vi skall låta dem pröva på ett tungt straff.

Och om vi låta henne njuta vår barmhertighet, sedan motgång vederfarits henne, sannerligen säger hon: detta tillkommer mig med rätta; och jag tror ej att domens timme skall inträffa, men om jag blifver återbragt till min Herra, visserligen får jag hos Honom det högsta goda. Men sannerligen skola vi förkunna dem som ej trott, hvad de gjort; och vi skola låta dem smaka ett förfärligt straff.