۞وَقَيَّضۡنَا لَهُمۡ قُرَنَآءَ فَزَيَّنُواْ لَهُم مَّا بَيۡنَ أَيۡدِيهِمۡ وَمَا خَلۡفَهُمۡ وَحَقَّ عَلَيۡهِمُ ٱلۡقَوۡلُ فِيٓ أُمَمٖ قَدۡ خَلَتۡ مِن قَبۡلِهِم مِّنَ ٱلۡجِنِّ وَٱلۡإِنسِۖ إِنَّهُمۡ كَانُواْ خَٰسِرِينَ٢٥

Vi hafva så fogat, att ständige följeslagare slöto sig till dem, som förespeglade för dem såsom skönt så väl det närvarande, som det tillkommande (lifvet). De hafva derföre förtjenat samma dom, som har öfvergått andra folk af genier och menniskor, hvilka voro före dem, — de äro alle förlorade.

Och vi gåvo dem följeslagare, och dessa förhärligade för dem både vad som var framför och vad som var bakom dem. Också slog förutsägelsen om de djinners och människors släkten, som gått bort före dem, in även på dem; de blevo förvisso tillspillogivna.

Vi gav dem onda krafter till ständiga följeslagare och de skönmålade för dem det [onda] som de begick och det som de hade i sinnet. Och domen föll över dem lika obönhörligt som den hade fallit över tidigare släkten av osynliga väsen och människor; de hörde till förlorarna!

Och vi förordnade dem följeslagare, och de smyckade för dem hvad som var framför dem och hvad som var efter dem: och rättvist fälldes Öfver dem de folkens dom bland andar och menniskor hvilka funnits före dem: ty de förgingos.