لَا جَرَمَ أَنَّمَا تَدۡعُونَنِيٓ إِلَيۡهِ لَيۡسَ لَهُۥ دَعۡوَةٞ فِي ٱلدُّنۡيَا وَلَا فِي ٱلۡأٓخِرَةِ وَأَنَّ مَرَدَّنَآ إِلَى ٱللَّهِ وَأَنَّ ٱلۡمُسۡرِفِينَ هُمۡ أَصۡحَٰبُ ٱلنَّارِ٤٣

Utan all fråga, de väsenden, som I kallen mig att dyrka, hafva ingen rättighet att åkallas, hvarken i denna eller i den tillkommande verlden; lika säkert är det, att vi slutligen skola återföras till Gud, och att de, som öfverträda, skola komma i helveteselden.

Det står fast, att det, vartill I kallen mig, ej äger några anspråk varken i detta eller i det tillkommande livet, att vi skola återvända till Gud, och att de lättsinniga varda eldens invånare.

Det råder inte något tvivel om att det som ni vill förmå mig [att tillbe] inte kan göra anspråk på tillbedjan vare sig i detta eller i nästa liv, och att det är till Gud som vi skall föras åter, och att de som förslösar sina själar har Elden till arvedel.

Det är ej tvifvel på, att det hvarlill J kallen mig ej tillkommer åkallan hvarken i detta lifvet eller i det tillkommande, och att vi skola återvända till Gud, och att de öfverdådige varda eldens invånare.