وَقَالَ رَجُلٞ مُّؤۡمِنٞ مِّنۡ ءَالِ فِرۡعَوۡنَ يَكۡتُمُ إِيمَٰنَهُۥٓ أَتَقۡتُلُونَ رَجُلًا أَن يَقُولَ رَبِّيَ ٱللَّهُ وَقَدۡ جَآءَكُم بِٱلۡبَيِّنَٰتِ مِن رَّبِّكُمۡۖ وَإِن يَكُ كَٰذِبٗا فَعَلَيۡهِ كَذِبُهُۥۖ وَإِن يَكُ صَادِقٗا يُصِبۡكُم بَعۡضُ ٱلَّذِي يَعِدُكُمۡۖ إِنَّ ٱللَّهَ لَا يَهۡدِي مَنۡ هُوَ مُسۡرِفٞ كَذَّابٞ٢٨

En troende man af Faraos familj, som dolde sin tro, sade: "viljen I döda en menniska för det att hon säger: min Herre är Gud, och som har medfört ifrån eder Herre till Eder obestridliga bevis på sin sändning. Är han ljugare, så får han umgälla sin lögn; men talar han sanning, så skall åtminstone något af det, hvarmed han hotar Eder, träffa Eder, ty Gud leder ej den, som öfverträder Hans bud och ljuger.

Då sade en rättrogen man av Faraos folk, som dolde sin tro: »Skolen I döda en man, därför att han säger: “Gud är min Herre”? Han har ju kommit till eder med de klara vittnesbörden från eder Herre, och är han en lögnare, så återfaller hans lögn på honom själv, men är han sannfärdig, så drabbar eder alltid något av vad han lovar eder; Gud vägleder förvisso icke den, som är lättsinnig och lögnaktig.

Då sade en man som tillhörde Faraos hus, som i hemlighet var troende: ”Vill ni döda en man därför att han säger 'Gud är min Herre'? Han har ju kommit till er från er Herre med klara bevis! Om han ljuger återfaller hans lögner på honom [själv], och om han talar sanning kommer ni att drabbas av något av det som han varnar er för. Gud vägleder inte sådana som förslösar sin själ genom ständiga lögner.

Och en man — en rättrogen af Pharaos slägt, som dolde sin tro — sade: skolen J dräpa en man derföre alt han säger: Gud är min Herre, och som kommit till eder med påtagliga bevis från eder Herra? Om han är en lögnare, varde då på honom hans lögn; men om han är sannfärdig, skall något af det hvarmed han hotar eder drabba eder: Gud vägleder sannerligen ej den som är öfverdådig, lögnare.