إِنَّ ٱلَّذِينَ تَوَفَّىٰهُمُ ٱلۡمَلَـٰٓئِكَةُ ظَالِمِيٓ أَنفُسِهِمۡ قَالُواْ فِيمَ كُنتُمۡۖ قَالُواْ كُنَّا مُسۡتَضۡعَفِينَ فِي ٱلۡأَرۡضِۚ قَالُوٓاْ أَلَمۡ تَكُنۡ أَرۡضُ ٱللَّهِ وَٰسِعَةٗ فَتُهَاجِرُواْ فِيهَاۚ فَأُوْلَـٰٓئِكَ مَأۡوَىٰهُمۡ جَهَنَّمُۖ وَسَآءَتۡ مَصِيرًا٩٧
Då änglarne upptaga i döden dem, som försyndat sig, fråga de dem: "huru är eder tro beskaffad?" Desse svara: "vi voro de svage i landet." Änglarne invända: "var icke Guds jord så stor, att I kunden hafva utvandrat på den?" Desses boning varder fördenskull helvetet, och den boningen är ej god.
Till dem, som änglarna togo hädan, när de gjorde orätt mot sig själva, sade de förvisso: »Vilken ställning haven I intagit?« De svarade: »Vi räknades för svaga på jorden.« Då sade de: »Var ej Guds jord vid nog, så att I kunden flytta ut på den? Dessas hemvist varder helvetet — ja, ett förfärligt mål är det
När änglarna samlar in [själarna från] dem som ännu i dödsögonblicket begår orätt mot sig själva, skall de fråga: "Hur var er belägenhet?" Och då de svarar: "På jorden var vi svaga och förtryckta", skall [änglarna] säga: "Var inte Guds jord vid nog så att ni kunde överge ondskans rike?" Helvetet skall bli dessa [människors] sista hemvist - ett i sanning eländigt slut!
I sanning, till dem som englarne ombragt, hvilka voro orättvise emot sina själar, hafva de sagt: hvilken lära bekänden J? De hafva svarat: vi voro svage i landet. Englarne hafva sagt: var icke Guds jord vid, att J kunden utflytta derpå? Men deras boning skall varda helvite, och bedröflig är bestämmelsen,
Till dem, som Änglarna tar hädan, medan de fortfarande gör orätt mot sig själva, säger de: »Vilken ställning hade ni?« De svarar: »Vi räknades till de svaga på jorden.« Då säger de: »Var Guds jord inte tillräckligt vidsträckt, så att ni kunde utvandra på den?« Dessa har sin hemvist i Helvetet – vilket ondskefullt slut på deras färd! –
Kommentar
Verserna handlar om människor i Mecka – såsom Qays ibn al-Fakih och Qays ibn al-Walid – som sade sig ha antagit islam men som avstod från att utvandra till Medina. När månggudadyrkarna drog ut mot Badr slog de följe med dem och stred på deras sida mot muslimerna. Till dem, som Änglarna tar hädan: Det vill säga dödsängeln. Medan de fortfarande gör orätt mot sig själva: Genom att vara månggudadyrkare. Det har också sagts att de gjorde orätt mot sig själva genom att stanna i Mecka, som var en plats för månggudadyrkan. Gud, den Upphöjde, tog nämligen bara emot någons tro om han utvandrade till Medina. De dödades vid Badr och Änglarna slog dem i ansiktet och på ryggen och frågade: Vilken ställning hade ni? Vilken ställning hade ni: Detta betyder: Vad gjorde ni? Eller: Vilken grupp hörde ni till, de troende eller månggudadyrkarna? Vi räknades till de svaga på jorden: De framför ursäkter och påstår att de var för svaga för att stå emot månggudadyrkarna. Var Guds jord inte tillräckligt vidsträckt, så att ni kunde utvandra på den?: Änglarna frågar dem om det inte var möjligt för dem att utvandra till Medina och att lämna månggudadyrkarna i Mecka. Frågan syftar dock bara till att avslöja deras lögner. [al-Baghawi]
Versen är ett bevis på att det är obligatoriskt att utvandra från en plats där man inte kan praktisera sin religion. Det har berättats att Profeten ﷺ har sagt: ”Den som flyr med sin tro från en plats till en annan, även om han bara tar ett enda steg, har gjort sig förtjänt av Paradiset och kommer att få vara i sällskap med sin fader Abraham och sin profet Muhammed ﷺ.” [al-Qurtubi & al-Baydawi]
Till dem, som Änglarna tar hädan, medan de fortfarande gör orätt mot sig själva: Detta är en anspelning på den som nås av döden medan han ännu är fångad av sin lägre själ och förslavad av sina begär. Han har inga ursäkter att framföra, eftersom han avstod från att utvandra till Guds närhet för att befria sig från sina begär. Det finns nämligen inget som skiljer dig från denna sanning utom dina egna lustar. [al-Qushayri]