وَمَا كَانَ لِمُؤۡمِنٍ أَن يَقۡتُلَ مُؤۡمِنًا إِلَّا خَطَـٔٗاۚ وَمَن قَتَلَ مُؤۡمِنًا خَطَـٔٗا فَتَحۡرِيرُ رَقَبَةٖ مُّؤۡمِنَةٖ وَدِيَةٞ مُّسَلَّمَةٌ إِلَىٰٓ أَهۡلِهِۦٓ إِلَّآ أَن يَصَّدَّقُواْۚ فَإِن كَانَ مِن قَوۡمٍ عَدُوّٖ لَّكُمۡ وَهُوَ مُؤۡمِنٞ فَتَحۡرِيرُ رَقَبَةٖ مُّؤۡمِنَةٖۖ وَإِن كَانَ مِن قَوۡمِۭ بَيۡنَكُمۡ وَبَيۡنَهُم مِّيثَٰقٞ فَدِيَةٞ مُّسَلَّمَةٌ إِلَىٰٓ أَهۡلِهِۦ وَتَحۡرِيرُ رَقَبَةٖ مُّؤۡمِنَةٖۖ فَمَن لَّمۡ يَجِدۡ فَصِيَامُ شَهۡرَيۡنِ مُتَتَابِعَيۡنِ تَوۡبَةٗ مِّنَ ٱللَّهِۗ وَكَانَ ٱللَّهُ عَلِيمًا حَكِيمٗا٩٢
Ej får en troende döda en annan troende, så vida det ej sker af misstag. Händer detta, så bör mördaren frigifva en rättrogen träl och betala mansboten till den mördades slägt, så framt de ej efterskänka honom den. Är den dödade en rättrogen, men tillhör ett mot Eder fiendtligt folk, så skall en rättrogen träl frigifvas (såsom bot). Var han åter af ett med Eder förbundet folk, så skall mansbot betalas till hans slägt och en rättrogen träl frigifvas. Den som då ej har en träl att frigifva, han faste två på hvarandra följande månader, såsom en af Gud anbefald försoning. — Gud är allvetande, allvis.
Det är ej tillåtet för en rättrogen att döda en rättrogen, så vida det ej sker ouppsåtligen. Om någon ouppsåtligen dödar en rättrogen, vare boten frigivning av en rättrogen slav och full mansbot till den dräptes släkt, så framt de ej efterskänka den; tillhörde han ett fientligt folk, men var rättrogen, vare boten frigivning av en rätttrogen slav, och tillhörde han ett folk, med vilket I ingått förbund, vare boten full mansbot till hans släkt och frigivning av en rättrogen slav. Den åter, som ingenting har, faste två månader i rad för erhållande av tillgift från Gud; ja, Gud är den Vetande, den Vise.
EN TROENDE dödar inte en annan troende, om det inte sker oavsiktligt. Den som av misstag har dödat en troende skall befria en troende slav och betala blodspengar till den dödes närmaste, om de inte i en anda av försoning avstår från sin rätt. Om [den döde], fastän själv troende, tillhörde en stam som är i krig med er, [är boten enbart] att befria en troende slav; men tillhörde han en stam som står i förbund med er, [skall gärningsmannen betala] blodspengar till den dödes närmaste och [dessutom] befria en troende slav. Den som inte är i stånd till detta skall fasta två månader i följd. Detta är den bot som Gud har föreskrivit; Gud är allvetande, vis.
Det är icke tillbörligt för en rättrogen, att uppsåtligen dräpa en rättrogen; och ho som dräper en rättrogen af våda, då varde plikten att frigöra en rättrogen fånge, och att erlägga full mansbot till hans slägt, om icke hon efterskänker den: och om han är af ett folk fiendtligt till eder, och han är rättrogen, då varde boten att frigöra en rättrogen fånge; men om han är af ett folk med hvilket J hafven förbund, då varde plikten att erlägga full mansbot till hans slägt, och frigöra en rättrogen fånge. Och ho som ej finner medel till detta, då hålle han fasta tvenne månader i rad, detta är en syndabot från Gud; och Gud är vetande, vis.
Det anstår inte en troende att döda en troende, så vida det inte sker av misstag. Den som dödar en troende av misstag, ska frige en troende slav och betala blodspengar till den dödes släkt, utom om de avskriver blodsskulden som en allmosa; tillhörde han ett fientligt folk, men var troende, ska den skyldige befria en troende slav, och tillhörde han ett folk, med vilket ni ingått förbund, ska blodspengar betalas till hans släkt och en troende slav friges. Den som saknar medel ska fasta två månader i följd som en botgöring anvisad av Gud; ja, Gud är vetande och vis.
Kommentar
Det anstår inte en troende att döda en troende: Det vill säga, det är inte tillåtet för en troende att döda en annan troende. Det råder olika uppfattningar om anledningen till att denna vers uppenbarades. Mujahid och andra har sagt att versen handlar om Ayyash och al-Harith ibn Yazid al-Amiri. al-Harith torterade Ayyash och hans bror för att de hade antagit islam. När Profeten ﷺ senare erövrade Mecka fick Ayyash syn på al-Harith och dödade honom, ovetandes om att al-Harith då hade antagit islam och utvandrat till Medina. [Ibn Kathir]
Den som dödar en troende av misstag: Detta kan ske om han till exempel siktade på och sköt mot ett bytesdjur eller ett träd och råkade träffa en människa i stället, eller om han slog någon med ett redskap som vanligtvis inte dödar. Utom om de avskriver blodsskulden som en allmosa: Den som har dödat någon av misstag ska ge hundra kameler i skadestånd till den dödes arvingar. Dessa kan välja att avstå från att ta emot skadeståndet som en allmosa till den som dödat deras släkting av misstag. Tillhörde han ett fientligt folk: Det vill säga, om den som dödats tillhörde ett folk som ni befinner er i krig med. Men var troende, ska den skyldige befria en troende slav: Den som dödat en man som var troende, men som tillhörde ett fientligt folk, ska frige en troende slav. Den döde mannens släktingar får ingenting, eftersom de ligger i krig med muslimerna. Och tillhörde han ett folk, med vilket ni ingått förbund: Om det finns ett avtal mellan er och dem, och den döde till exempel är jude eller kristen. Ska blodspengar betalas till hans släkt: Om han var jude eller kristen ska hans arvingar få en tredjedel av de blodspengar som ges till en muslims arvingar. Den som saknar medel: Detta syftar på den som inte finner en rättrogen slav att frige. [al-Suyuti & al-Mahalli]