سَتَجِدُونَ ءَاخَرِينَ يُرِيدُونَ أَن يَأۡمَنُوكُمۡ وَيَأۡمَنُواْ قَوۡمَهُمۡ كُلَّ مَا رُدُّوٓاْ إِلَى ٱلۡفِتۡنَةِ أُرۡكِسُواْ فِيهَاۚ فَإِن لَّمۡ يَعۡتَزِلُوكُمۡ وَيُلۡقُوٓاْ إِلَيۡكُمُ ٱلسَّلَمَ وَيَكُفُّوٓاْ أَيۡدِيَهُمۡ فَخُذُوهُمۡ وَٱقۡتُلُوهُمۡ حَيۡثُ ثَقِفۡتُمُوهُمۡۚ وَأُوْلَـٰٓئِكُمۡ جَعَلۡنَا لَكُمۡ عَلَيۡهِمۡ سُلۡطَٰنٗا مُّبِينٗا٩١
I skolen finna andre, som (med låtsad omvändelse) vilja hafva ro för Eder och lugn för sitt folk. Uppmanas de till affall, så kasta de sig hufvudstupa deri. Om de då ej släppa Eder, ej erbjuda Eder fred och icke upphöra att bekriga Eder, så gripen och döden dem, hvarhelst I träffen dem. Vi hafva gifvit Eder ett obestridligt skäl härtill emot dem.
I skolen finna andra, som vilja vara trygga både för eder och sitt eget folk; så ofta de förledas till uppror, återfalla de, och om de ej lämna eder i fred, erbjuda eder underkastelse och hålla sina händer tillbaka, så gripen dem och döden dem, varhelst I påträffen dem, ty över dessa hava vi givit eder öppen fullmakt.
Ni kommer att se att det finns andra, som [på samma gång] vill hålla sig väl med er och med sina egna; var gång de frestas [att svika er], faller de för frestelsen. Om de inte drar sig tillbaka och erbjuder er fred och hejdar sina händers [våld], får ni gripa dem och döda dem var ni än träffar på dem; mot dem ger Vi er en klar fullmakt [att kämpa].
J skolen finna andra hvilka önska att hafva eder tro, och att hafva sitt eget folks tro; så ofta de blifvit återförde till uppstudsighet, hafva de blifvit öfverändakastade deri: men om de icke aflägsna sig från eder, och ej visa eder undergifvenhet och ej tillbakahålla sina händer, griper dem då och dräper dem, hvarhelst J träffen dem: öfver desse hafva vi gifvit eder en uppenbar magt.
Ni kommer att finna andra, som vill vara trygga både för er och sitt eget folk; varje gång de utsätts för frestelse återfaller de. Om de inte lämnar er i fred, erbjuder er fred och håller tillbaka sina händer, ska ni gripa dem och döda dem, varhelst ni möter dem, ja, över dessa har Vi givit er öppen fullmakt.
Kommentar
Ni kommer att finna andra, som vill vara trygga både för er och sitt eget folk: Detta var människor som tillhörde stammarna Asad och Ghatafan. De kom till Medina, antog islam och slöt avtal med Profeten ﷺ för att få muslimernas beskydd. Men när de återvände till sitt folk förnekade de sanningen och svek avtalet. Varje gång de utsätts för frestelse återfaller de: När deras folk manar dem att strida mot muslimerna, gör de det. Om de inte lämnar er i fred, erbjuder er fred och håller tillbaka sina händer, ska ni gripa dem och döda dem, varhelst ni möter dem: Om de inte avstår från att strida mot er, och om de inte vill sluta fred med er, ska ni gripa eller döda dem varhelst de befinner sig. Majoriteten anser också att detta betyder att om de avstår från att strida mot oss, söker fred och låter bli att skada oss, är det inte heller tillåtet för oss att bekämpa eller döda dem. Ja, över dessa har Vi givit er öppen fullmakt: Gud har givit muslimerna tillåtelse att strida mot dem. [al-Razi]
Ni kommer att finna andra, som vill vara trygga både för er och sitt eget folk: Den som strävar efter att förena två motsatser kommer att misslyckas, och hans beslutsamhet leder ingenvart. En person kan inte vara både troende och hycklare, och det är inte heller möjligt för en person att vilja nå Sanningen samtidigt som han rättar sig efter människornas seder. Viljan och sederna är motsatser, och det är en plikt att hålla motsatser separerade från varandra och att undvika människor som är främlingar inför Gud. [al-Qushayri]
Den lägre själen är av tre slag. Det första slaget, som kallas själen som ständigt uppmanar till ondska, är den som otyglat ägnar sig åt brott och synder. Det är denna själ som avses i vers 89 ovan. Det andra slaget är den själ som vacklar mellan lydnad och synd. Närhelst den utsätts för frestelse, återfaller den. Om den inte upphör och avstår från sin ondska, ska ni strida mot den och dräpa den så att den helt underkastar sig sin Herre. Det tredje slaget är den själ som har kommit till ro, och den omtalas inte här, eftersom den har underkastat sig helt och fullt. [Ibn Ajiba]